Tarma är svärdskämpen (som tränar sina färdigheter om nätterna tillsammans med sin klans sedan länge döda förfäder)(det där är rätt komplicerat och också väldigt hemligt). Kethry är magikern som... ja, kan trolla - men som också äger svärdet Need som sedan figurerar i Mage Winds-böckerna och som jag gillar väldigt mycket i dem. Här är svärdet "bara" ett magiskt svärd, (kommer inte ihåg om det ännu fått namnet Need) som dels bara kan hanteras av kvinnor (vet inte hur det där funkar i praktiken), dels "känner av" när kvinnor är i nöd och då "drar" sin ägare dit för att hjälpa till, vare sig ägaren vill eller inte. Det är alltså ett flertal episoder i boken där svärdet drar in Kethry och Tarma i farliga situationer för att det är en kvinna i livsfara eller på något sätt orättvist behandlad.
Utöver svärdets guidning till diverse äventyr drivs både Tarma och Kethry av hämndlust: Tarmas hela klan har mördats av ett gäng vidriga skurkar, och Kethry har flytt från en bror som vill gifta bort henne med en man som skulle göra hennes liv till ett helvete. Hur Tarma och Kethry egentligen möttes och slog följe i sin hämndlust får vi inte veta här - det finns beskrivet i den där tidigare novellen Lackey nog tycker att man borde ha läst först. Nu känner de i alla fall varandra, är svärdssystrar och bundna till varandra för livet genom någon ed som är gudabevittnad på något sätt och inte kan brytas. Så de rider runt, skapar mäktiga fiender (en av dem är en demon som återkommer i flera episoder) och ett antal vänner, plus att de snart får med sig en varg-som-inte-är-en-varg, en slags föregångare till senare böckers companions eftersom den kan kommunicera telepatiskt).
Ingen hurra!-hurra!-bok men rätt OK om man köper den episodiska och upprepande stilen. Och vill man grotta ner sig i Lackey-världen så ska man ju läsa den. Jag ska vila lite, sen läsa nästa bok i serien som också handlar om Tarma och Kethry.
Titel: The Oathbound
Serie: Vows and Honor #1
Författare: Mercedes Lackey
Utg år: 1988
Förlag: DAW
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar