Gömställen

Ollie är en läsande person, och blir klart upprörd när hon upptäcker en kvinna vid floden i färd med att gråta och kasta en bok i vattnet. 1. det är Ollies plats vid floden, hennes vara-ifred-ställe dit hon längtat hela, långa, jobbiga skoldagen, och 2. vadå slänga en bok? No way! Ollie försöker övertala kvinnan att inte slänga boken i vattnet medan kvinnan ylar om att "han" har sagt att hon måste göra det. Det slutar med att Ollie tar boken ifrån henne, sticker därifrån medan kvinnan ropar att hon får skylla sig själv, att hon åtminstone måste se till att hitta bra gömställen. Särskilt när det blir mörkt.

Klart Ollie sätter igång med läsning av boken omedelbums? Så klart. Den är urgammal, från 1870 eller så, och handlar om några som bor på en bondgård, och där det verkar försvinna folk  på mystiska vis. Ollie läser vidare och tar boken med till skolan, och på bussen som just denna dag ska ta hela klassen med på utflykt till en bondgård. Det ska mjölkas kossor, föreläsas om jordbruk och sånt. Busschauffören är inte den vanliga, och kvinnan som tar emot skolklassen på gården är ägaren - och samma kvinna som igår skulle dränka bok.

För mig tar det noll sidor att förstå att bondgården så klart är samma som den Ollie läser om i boken, för Ollie tar det märkligt nog minst halva den här boken att göra samma koppling. ("det är ju bara en påhittad bok, och allt är säkert sammanträffanden") Men när skolbussen på vägen tillbaka plötsligt får ett mystiskt motorstopp, allt blir mörkt, vägen har förvandlats till en stig och busschaufförens ögon har blivit till vita glober och hans aptit ökat katastrofalt... ja, då känner Ollie att det här nog inte är helt OK. Kanske, kanske skulle hon också följa den mystiska uppmaningen klockan ger henne, alltså hennes gamla ärvda armbandsklocka som plötsligt fått spader, påbörjat någon typ av nedräkning och med uppmaningar av arten "göm dig". Hur den nu kan göra det. Jodå. Kanske. Hon ska bara ställa sig och se sig omkring en stund, tänka att allt är mörkt och läskigt och låta klockan ticka ner lite till tills det nästan är försent.

Jag vet inte. Jag gillade den här boken ungefär halvvägs. Jag gillar att läsa om Ollies liv, hennes pappa och den mamma som inte bor hos dem längre. Jag gillar när boken hon läser verkar ha verklig grund. Men sen blir jag så duktigt irriterad när hon och alla de andra går rätt dit där det typ står skyltat "Fara! Fälla!", och trött när hela bokens upplägg är att jag ska tycka det är läskigt med fågelskrämmor. Jag tycker inte det är läskigt med fågelskrämmor. Kanske bokens målgrupp, 9-12 år, tycker det är läskigt med fågelskrämmor. Bra, i så fall. Då tycker de nog om den här boken. Tyvärr får de inget riktigt svar på varför de där fågelskrämmorna ska marschera runt och vara läskiga, bara att de gör det. Och vem som gör det, fast vi får inte veta dennes motiv.

Det känns som att det behöver komma en fortsättning på den här, det är mycket som inte får sin förklaring och många trådar (alltför många) som lämnas lösa.

Titel: Gömställen
Författare: Katherine Arden
Originaltitel: Small Spaces
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2019
Förlag: Lilla Piratförlaget
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? cirka 9-12 år

Kod: Orestes

Det börjar inte bra mellan Malin och Orestes. Hon fick en vinterkväll ett brev, ett urgammalt, gulnat och skört brev, av en mystisk man som hoppade ut ur buskarna vid gatan därhemma. Mannen sade att hon inte skulle vara rädd (men hallå, klart hon var) och att det var viktigt, det han ville, att det gällde livet och framtiden och... Och sedan frågade han om hon var fisk. Eh... va? Jo, Malin är född i fiskarnas tecken. Bra, sade mannen, ta då det här brevet och ge det till någon du kommer träffa här om hundra dagar. Ge inte brevet till någon annan, berätta inte om det för någon annan utan ge det till rutbarnet som ska komma.

Så Malin tog brevet, gömde det, och väntade i hundra dagar. Då hade det oväntat flyttat in en ny familj i grannhuset, med en pojke i hennes egen ålder, Orestes som börjar i hennes klass och dessutom är väldigt duktig i matte. Klart det är han som är "rutbarnet" som ska ha brevet? Jodå. Men... när Malin ger det till honom och berättar hur hon fick det så väser han "är du helt dum i huvudet" åt henne, och river brevet i små, små bitar. 

Jahaja. Hur ska det nu gå med livet och framtiden och alltihop?

Alltså, det blir bättre. De blir till och med vänner, Malin och Orestes, även om de är oense om mycket och bråkar en hel del. Och det är fint att läsa om hur deras vänskap utvecklas. Det är en viktig del av den här boken, men den stora grejen är förstås: brevet. Och hemligheten. Och alla kodade budskap. Orestes och Malin är smarta - de knäcker koderna, gissar rätt på gåtorna, och får veta mer och mer om hemligheterna som är från mer än hundra år sedan. Och vi som läser får veta mer om hur det var i Lerum då (för ja, bokens miljö är Lerum utanför Göteborg) för länge sedan när järnvägen och de stora bilvägarna byggdes.

Riktigt spännande läsning, och jag älskar när det finns hemligheter, koder och gåtor, och ännu mer när de jag läser om löser dem på egen hand. För det gör de alltså.
Det finns en fortsättning på boken: Kod Elektra. Jag får ta och läsa den, för ännu är det många frågor som väntar på svar.

Titel: Kod: Orestes
Författare: Maria Engstrand
Illustrationer: Lotta Geffenblad
Utg år: 2018
Förlag: Opal
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? cirka 9-12 år

Enola Holmes och kidnappningsmysteriet

Den här boken blev en glad överraskning, för den var inte vad jag väntat mig. Jag tänkte något lite halvfånigt, att Sherlock Holmes lillasyster (som Enola alltså är även om det skiljer sisådär 20 år mellan dem) skulle lösa lite harmlösa LasseMaja-mysterier, och så skulle Sherlock puffa på sin pipa i bakgrunden och ge goda råd och tips, och kanske rycka in när det blev för farligt. Så är det inte alls, verkligen inte. När boken börjar har Enola inte ens träffat sin berömde bror på tio år, och större delen av boken (och serien) försöker hon hålla sig undan honom eftersom han och deras storebror Mycroft tycker att enda rätta platsen för Enola är på internatskola.

Enola Holmes mamma försvinner spårlöst på Enolas fjortonårsdag, och det är då hon telegraferar efter sina bröder för råd och stöd. Bröderna ångar in medelst tåg från sina viktiga liv i London, och blir helt viktorianskt förfasade över Enolas uppenbarelse, kläder, uttalanden, uppväxt och ungefär allt (också det faktum att godset är statt i förfall och de tjänare Mycroft i alla år skickat pengar för att avlöna inte finns i verkligheten). Nu bestämmer familjeöverhuvudet Mycroft med stor pondus och klokhet att medan storebror Sherlock tar reda på var mamman försvunnit och han själv återtar sitt viktiga Londoliv så måste Enola givetvis sättas i internatskola för att få någon hyfs. Det är inte lönt att hon försöker bry sin outvecklade lilla kvinnohjärna med saker hon inte begriper sig på, anser han, bättre att hon ser till att förfina sitt bordsskick, förbättra sin hållning och lära sig konversera. Enola, som uppfostrats av sin fritänkande mamma att tänka själv och ta ansvar för sitt eget liv, vägrar dock allt sådant och rymmer i stället till London för att på egen hand hitta sin mamma. Det är på vägen dit hon blir indragen i det där kidnappningsmysteriet som inte alls är det viktigaste i den här boken även om det får Enola att sväva i livsfara. Men det får henne att förstå vad hon vill ägna sitt liv åt: att hitta försvunna personer.

Och det är alltså det hon gör i fortsättningen, i det som är en ganska lång serie böcker. De två första finns översatta till svenska, men jag hoppas på fler för jag tycker verkligen om det här. Jag tycker först och främst om att Enola är smart, har egna planer, ifrågasätter vad kvinnor och flickor får och inte får säga och göra, och klarar sig på egen hand. Och så tycker jag väldigt mycket om miljön, ett England mot slutet av 1800-talet. Jag kommer att läsa vidare om Enola, och ser särskilt fram emot den bok där hon tydligen ska jobba med dr Watson som uppdragsgivare, för att hitta en försvunnen tonåring. Tonåringen är hon själv, och den som egentligen söker henne är oh-så-skärpte storebror Sherlock Holmes.

Vad jag förstår kommer det redan i år en film om Enola Holmes, med sådana som Henry Cavill, Millie Bobby Brown och Helena Bonham Carter i huvudrollerna. Det låter ju alldeles fantastiskt!


Titel: Enola Holmes och kidnappningsmysteriet
Serie: Enola Holmes #1
Författare: Nancy Springer
Originaltitel: Enola Holmes and the Case of the Missing Marquess
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2018
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 10-15 år