Snösystern

Jag vet redan: orden kommer inte att räcka till för att skriva om den här boken. Jag vill att ni upplever den. Den är helt fantastisk.

Till att börja med detta: jag har försökt beställa en av illustrationerna ur den från illustratören Lisa Aisatos nätbutik . Det gick inte att beställa till Sverige tydligen, men jag har mailat och bett att "snälla, snälla kan jag få göra det ändå" eftersom jag måste ha den där bilden på min vägg. Måste. När jag läste boken hemma så satt jag länge med varje illustration och bara suckade av lycka. De är otroligt fina, färgsprakande, fulla av liv (utom de som är grå och tömda på liv men det hänger ihop med Julians berättelse). Och så mot slutet av boken kom då illustrationen. Den, som jag bara måste beställa. Den överväldigade mig totalt, och jag började gråta där jag satt vid frukostbordet. Att man kan fånga ett ögonblick så! Det är en bild på Julian och Augusta, på syskonkärlek och tillit och närhet och tröst. Och den drabbar alltså läsaren, som just då vet hur förtvivlad Julian är.

Men det är inte Augusta som är "snösystern" i bokens titel. Det är Hedvig. Julian träffar Hedvig en snöig dag bara några dagar före julafton, och hon blir så "utomordentligt, hjärtskärande" glad att se honom och vill absolut att han ska följa med hem till henne för att dricka varm choklad. Och Hedvig är en explosion i röda färger, glädje, leende och sprittande liv (bilden på henne är nästan tredimensionell och stiger liksom upp mot en från boksidan), hennes hem Villa Kvisten är som en sagobok med julpynt, glitter, trevnad och värme. Precis allt det som Julians eget hem och eget liv inte är, fast det bara är några dagar för julafton. I vanliga fall är detta bästa tiden på året, och julafton bästa dagen (och hans födelsedag) - men i år är inget som vanligt. Hela hans familj går runt och liksom slokar grått som kopior på sig själva sedan i somras när Julians storasyster Juni dog bara några dagar före hon skulle fyllt 16 år.

Detta är en bok om sorg, och liv, och om att få sörja, och om syskon och familj. Den är så infernaliskt bra. Ja, så klart att det passar bra att ha den som högläsning inför jul - det är en 24-kapitels-bok och marknadsförs som en "julberättelse". Men jag vill så gärna att ungefär alla hittar till den, läser och älskar den, alla årets 12 månader och absolut inte bara till jul. Den funkar definitivt att läsa när som helst på året. För mig är det en "måste-äga" bok.

Titel: Snösystern
Författare: Maja Lunde
Illustrationer: Lisa Aisato
Originaltitel: Snøsøsteren
Översättning: Barbro Lagergren
Utg år: 2019
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? egen läsning ca 9 år och uppåt (ja, vuxna också), högläsning från ca 6 år (det kan vara lite klurigt för yngre egenläsare att reda ut vad som är verkligt och inte, högläsning hjälper till här)

Hjärtat är en knuten hand

Aline är den nya, tysta tjejen i Olivers klass som ingen vet så där jättemycket om. Oliver vet de mer om, han och hans kompisar som åker sparkcykel överallt, ända in i klassrummet, tjatas på, och så nu att Oliver rätt ofta somnar på lektionerna.

Han har det jobbigt hemma nu, får vi veta eftersom Oliver är den som berättar i vartannat kapitel på boken (omväxlande med Aline). Boken börjar med att Olivers mamma flyttar ut för att flytta ihop med en ny man. Och Olivers pappa blir så ledsen att han inte riktigt klarar av livet längre, faktiskt så dåligt att hans hjärta brister. Och Oliver får ta hand om mycket av hemmalivet medan pappa bor i sin pyjamas och gråter över att mamma tog deras gemensamma bonsaiträd med sig.

Aline är inte tyst. Inte egentligen, men nu har hon bestämt sig för att hon inte på något sätt ska anpassa sig till det nya liv hon och föräldrarna har flyttat till. Hon ska inte skaffa nya vänner, hon ska inte bli en del av klassen, hon ska inte bli kär eller något annat lika dumt. Och därför måste hon förstås vara tyst så att ingen lär känna henne. Familjen har nämligen flyttat hit på prov - och Aline vill att de flyttar tillbaka igen.

Och så träffas Aline och Oliver på ett oväntat ställe: kardiologen på sjukhuset. Hon för att göra research för ett skolarbete, han för att hans pappa blivit inlagd där med akuta hjärtproblem. Och nu pratar Aline - fast bara med Oliver, och inte när de är på skolan.

Det här är en egentligen ganska vanlig ung tonårs-bok med en kille och en tjej som blir kära i varandra i centrum av kompisliv och familjeliv och skolliv. Det som gör den extra bra är att Oliver och Aline turas om att berätta i jag-perspektiv, i rätt korta och lättlästa kapitel som byter perspektiv precis när man tycker att det är rätt läge att få den andres syn på det hela. Och här är gott om den rätta sortens fingertoppar-som-nuddar-varandra-kärleks-pirr, sånt som jag älskar att läsa!

Extra mycket gillar jag faktiskt det där skolarbetet de gör, det som gör att Aline måste till kardiologen för att göra research. Det är faktiskt en viktig del av boken, och jag älskar presentationerna eleverna så småningom gör av sina tvärvetenskapligt instuderade kroppsorgan. Det låter väl inte så upphetsande, men det är det faktiskt. Det är nog skolbibliotekarien i mig som går igång på sånt här :)


Titel: Hjärtat är en knuten hand
Författare: Ingrid Ovedie Volden
Originaltitel: Hjertet er en knyttneve
Översättning: Mats Kempe
Utg år: 2018
Förlag: Natur & Kultur
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 10-14 år