Alaska

Den här kunde jag verkligen inte släppa. Så bra!

Sven och Parker börjar båda i samma klass, och vi får följa dem i vartannat kapitel var och lära känna dem:
Sven, som egentligen skulle börjat åttan men som får gå om sjuan eftersom han varit så sjuk det senaste året. Han vill bara en sak nu: att göra något spektakulärt så att folk på den här skolan vet vem han är - innan han får ett anfall och blir den där konstige killen det är synd om. Jo, för det är epilepsi han har, allvarlig epilepsi, och anfallen kommer tätt och utan förvarning.
Parker ska bara stå ut. Hennes liv är numera så tomt och sorgligt sedan hon för något halvår sedan fick lämna ifrån sig sin golden retriever-valp Alaska eftersom lillebror visade sig vara allergisk. Hon saknar henne så det gör ont. Och nu i sommar har dessutom hela familjen mer eller mindre kraschat sedan det hände något hemskt i föräldrarnas affär. Ingenting är som det ska. Och inte blir det bättre av att den där nye killen Sven är störig och ska reta henne.

Sven har fått en assistanshund som är med honom överallt utanför skolan. Han avskyr att behöva ha den, med sitt neongula lilla täcke, som ännu mer pekar ut honom som konstig. Parker får se Svens assistanshund när han blir hämtad efter skolan. Det är Alaska. Hennes hund! Ska han ha den nu? Det är han inte värd. Hon bestämmer sig för att ta sig hem till Svens hus mitt i natten och stjäla tillbaka sin hund.

Vänskap, sjukdom och en hund? Det kunde bli hur smörigt och förutsägbart som helst. Det är det absolut inte. Nej, faktum är att Sven och Parker är arga på varandra ungefär hela boken, och det här är så himla bra eftersom de faktiskt blir vänner ändå. Och så har vi då hunden. Tänk att få läsa en bok om en hund som är "på jobbet", och som tar detta jobb på så stort allvar och är så duktig. Älskar det, och älskar den här boken.

Titel: Alaska
Författare: Anna Woltz
Originaltitel: Alaska
Översättning: Olov Hyllienmark
Utg år: 2020
Förlag: Lilla Piratförlaget
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-12 år

Woodwalkers - Carags förvandling

Carag är en woodwalker och kan som sådan byta form mellan puma och människa. I hela sitt liv har han levt som puma tillsammans med sin familj (som alla är woodwalkers), men när boken börjar har han lämnat dem för att leva som människa i människornas värld. Han dyker upp ur skogen, påstår att han har tappat minnet och inte vet vem han är eller var  han kommer ifrån, får bo i en fosterfamilj och lära sig människornas sätt att leva, och snart också börja i en vanlig skola. Men det är inte lätt, vare sig i fosterfamiljen (där föräldrarna är schyssta men syskonen rätt übervidriga) eller i skolan, så när en kvinna (som tydligen är en woodwalker hon också eftersom hon kan förvandla sig till örn) berättar för Carag att det finns en skola för dem som är som han, så vill han såklart börja där.

Det tar ungefär 50 sidor in i boken innan Carag börjar på Clearwater High, och helt ärligt var det nära att jag inte följde med honom dit alls, för de 50 sidorna slarvar så lättvindigt förbi rätt dramatiska saker som "lämnar sin familj", "är en puma men ska helt plötsligt reda ut kläder, språk, skola, bilar, läxor, mat, gå på toa", "byta värld" att jag helst hade sett dem nerkokade i en kort, förklarande prolog. Men när Carag börjar på Clearwater High - då börjar boken för mig. Det är då Carag (och jag som läsare) får träffa och veta mer om alla dessa andra woodwalkertyper, och det är ju det som är det roliga med den här boken. Carags rumskompis är Brandon, som är bisonoxe med akuta problem att behärska sin förvandling och alltså kan vakna mitt i natten, som bisonoxe, och i ilska stånga ner klädskåpet till en hög med stickor och spån. En annan kompis är Holly, som är ekorre, och mycket riktigt snabb, vig, rapp i käften och klåfingrig. Och så har vi vargarna, som givetvis alltid drar runt i flock och har taskig attityd till "bytesdjurs" underlägsenhet. Rektorn är en örn, läraren i "lär känna ditt djur" är en förvirrad mops, och så vidare och så vidare. Och ja, så klart det hela påminner om Hogwarts, men vilken bok om en internatskola för elever med magiska egenskaper gör inte det? Det är Hogwarts, men det är också mycket eget, och hur många inkonsekvenser och fånigheter här än finns (det finns en del...) så gillar jag att läsa den här boken. Efter sidan 50 då.

Woodwalkers är en serie, och redan här i första boken anas vem som är Mr Bad Guy och vad han vill göra för ont här i världen. Carag får tidigt en imponerande mentor, en mycket känd, rik, mäktig person som också visar sig vara puma-woodwalker. Bra med mäktig mentor som får lärare att bli helt till sig - men lite sämre att ha en mentor som i hemlighet hatar de vanliga människorna som helst borde utrotas i ett enda blodigt svep.

Titel: Carags förvandling
Serie: Woodwalkers #1
Författare: Katja Brandis
Originaltitel: Woodwalkers Carags Verwandlung
Översättning: Anna Hörmander Plewka
Utg år: 2019
Förlag: Tukan
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? cirka 9-12 år

Den fantastiska Ivan

Ivan får själv berätta om sitt liv, och det gör han rakt och utan krusiduller, och låter läsaren själv förstå och läsa mellan raderna hur hans liv är. Det är inte så där värst kul - han sover och äter mest. För vad ska han göra? Han sitter i en bur (eller han kallar det "sitt revir" större delen av boken) bestående av tre väggar av glas och en av betong fast den har ett målat vattenfall och lite djungelträd på sig. Tur det, kanske, för Ivan får aldrig någonsin gå ut ur sin bur. Han har suttit där i 27 år, alltså långt över 9000 dagar. 

Ivan föddes i frihet, och minns nog egentligen sin mamma, pappa, syster och de andra i flocken. Men det har gått lång tid, och han väljer att inte minnas. För vad skulle det göra för nytta? I stället gungar han lite i sin däckgunga, äter några bananer till och kastar lite bajsbollar mot glasrutan där människorna står och tittar på honom. Hans bur ligger nämligen i en slags galleria som också har cirkusföreställningar tre gånger om dagen, men Ivan är aldrig med på föreställningarna utan ska bara vara i sin bur så att folk kan ställa sig och titta på honom. Han tycker också om att rita (anser sig vara konstnär), och hans konst består av stilleben (alltså, kritteckningar av sådant han kan se i sitt revir, typ "banan", eller "banan", eller kanske "morot"). Och så har han två vänner: elefanten Stella i reviret intill och vildhunden Bob som sover på Ivans mage varje natt.

Jag tycker så väldigt mycket om Ivan, och jag tycker så väldigt mycket om sättet han berättar om sitt liv, och jag tycker också om det som händer efter att elefantungen Ruby kommer till gallerian. Det är mycket som är hemskt och sorgligt, men det blir bra till slut. Och det här gillar jag nog mest: Ivan har funnits på riktigt! Ivan var alltså en gorilla som satt i en bur i en galleria i 27 år innan han fick komma till en tydligen bra djurpark i Atlanta och där leva sina sista 15 år eller så - bilder och youtubeklipp finns på nätet. Sen har så klart författaren broderat ut det hela lite med elefantungen och annat, men det gör hon bra, tycker jag. Det här är en bra bok!


Titel: Den fantastiska Ivan
Författare: Katherine Applegate
Originaltitel: The One and Only Ivan
Översättning: Linda Skugge
Utg år: 2019
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-12 år