måndag 18 mars 2013

Pojken som svävade

Pojken som svävade av John Boyne

Herr och fru Brocket har ett mål här i livet och det är att vara så normala de bara kan. De blev till och med kära i varandra just därför att de tyckte att den andre var så perfekt normal och inte försökte dra uppmärksamheten till sig på något jobbigt vis. De bor i ett normalt hus i en normal stadsdel (i Sydney) där de har normala 2.0 barn och en normal hund. Allting är så förträffligt - ända tills deras tredje barn föds. För han har fräckheten att vara så onormal så det är inte klokt. Ungen vägrar att lyda tyngdlagen! Han envisas med att sväva upp i luften fast det är hur pinsamt som helst för hans föräldrar.

Barnaby växer svävande upp och hålls hemlig för alla utanför familjen. Han roar sig med att läsa böcker. Väldigt avancerade böcker för ett så litet barn. Redan när han är fyra läser han tjocka böcker, och dessutom bara böcker av "döda författare" som hans mamma säger ("det kan ju inte vara normalt").

Barnabys föräldrar vill helst inte att Barnaby ska börja skolan (ska det vara nödvändigt, det?) eftersom andra då kan få reda på att deras barn är onormalt. Och tänk om Barnabys äldre syskon blir retade i skolan bara för att deras lillebror svävar? Tänk om de andra barnen börjar tro att de är onormala, de också? Hu, det får inte ske, tänker Barnabys föräldrar, och sätter Barnaby i en annan skola långt hemifrån. En skola som heter "Undermålsakademin för oönskade barn" och är så vansinnigt vidrig så jag blir helt fnissig.

Åren går men Barnaby bara envisas med att sväva och göra livet surt för sina stackars föräldrar. När han är åtta år står de inte ut längre, utan bestämmer sig för att han får sväva iväg. De vill återgå till sina normala liv utan att ha madrasser fastspikade i taken därhemma. Och så klipper mamman hål på Barnabys sandfyllda ryggsäck (som han har för att kunna gå på marken) och Barnaby svävar upp i fria luften. Som väl är stoppas han innan han försvinner iväg ut i rymden, och plockas upp i en luftballong som flygs av två glada damer som är på väg till Brasilien.

De glada damerna är bara två av alla de märkliga och roliga personer som Barnaby kommer att träffa på sin resa han nu kommer ut på. Han vill hem till Sydney igen, men kommer hela tiden på villovägar. Det är lite road-movie över det hela. Eller "Hundraåringen som klev ut genom..." fast för barn. Hela resan, alla personerna Barnaby möter och hela boken går ut på att förmedla ett ganska övertydligt Budskap: Det Är OK Att Vara Annorlunda. Alla personerna Barnaby möter är nämligen väldigt annorlunda och tillfreds med livet ändå. Jag kan tycka att budskapet bankas in i mitt stackars läsarhuvud alltför många gånger - men jag förlåter boken det eftersom den är så roligt skriven. Hela vägen är det småfnissigt roligt med underfundigt språk och galna människor. Och bilderna passar väldigt bra till. Min favorit är en bild på Barnaby där han sitter helt ensam i ett klassrum på den där Undermålsakademin för oönskade barn. Alla bänkar står tomma, alla barnen och läraren har i all hast flytt - för klassrummet brinner nämligen. Barnaby sitter fastbunden vid sin stol (eftersom han annars ju svävar iväg) och kan inte komma loss. Varken läraren eller klasskamraterna kom ihåg att lossa Barnabys rep innan de stack ut genom fönstret. Och så då bildtexten: "En DÅLIG dag i skolan". (nähä??)

För vem? 10 - 14 och utmärkt till högläsning

2 kommentarer:

  1. Tyckte också om humorn i Pojken som svävade, men jag blev så ofantligt irriterad på föräldrarna och det övertydliga budskapet till slut så att jag inte kunde njuta av att läsa om Barnabys äventyr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen farligt nära gränsen ett par gånger med tjatandet om att det är OK att vara annorlunda. Bara för att målgruppen är barn så är målgruppen inte idioter. Men jag tyckte ändå att språket och humorn övervägde min irritation över det.

      Radera