torsdag 4 juli 2013

Ninja Timmy och de stulna skratten

Jag började med att läsa den här högt för mina barn - men de ville ínte veta av någon katt i ninjakläder. Redan efter ett par kapitel deklarerade de att han var tråkig, och innan dess hade de hållit på att vrida sig ur soffan när jag läste. Det brukar de inte - vare sig vrida sig av tråkighet eller ledsna på en bok. Men i det här fallet var det nog inte bokens fel utan mer det att mina barn är alldeles för stora för den. De är tolv och fjorton, och visst, de kan fortfarande skratta åt bilderböcker med smart humor, men det här med förmänskligade djur som tillsammans byggde uppfinningar klarade de inte av.

Själv ville jag läsa slut boken, så det fick väl bli utan högläsning för stora barn (vi läser Lowry/Den utvalde nu i stället, och den älskar de). Jag tycker det är något visst med magiska leksaker och ondskefulla stora kaniner med underbett, röda ögon och kulmage, och jag ville se vad som hände.

Timmy är alltså en katt, som tillsammans med sina vänner minken Simon och (lätt överviktiga) grisarna Jasper och Kasper bor på en vind där de bygger maskiner av olika slag. När boken börjar färdigställer de precis en apelsinskalarmaskin (stor som ett badrum, himla smidig apparat). De kånkar iväg med den mot torget där en fruktförsäljare ska köpa den, och passerar på vägen bagarens lilla dotter (en människa. Det finns både människor och djur i staden, och alla pratar.) som vill skratta åt ett skämt Timmy drar. Men hon kan inte skratta - hon kan bara grimasera med ansiktet. Märkligt. Vidare på vägen mot torget blir Timmy och hans vänner anfallna av ett gäng elaka vildsvin, som tar apelsinskalarmaskinen. Timmy och de andra flyr, och maskinen bärs nu i stället iväg till en viss herr Ondskefull Blå Kanin Med Röda Ögon. Han är ond, han. Han håller på att bygga ihop något ovanligt ondskefullt, och till det behöver han diverse maskindelar. Samt barnaskratt. Läskig kille. Kulmage har han också, vilket nog kommer sig av att han älskar att äta bakelser (på ett ondskefullt vis, förstås).

När Timmy flyr från vildsvinen träffar han på leksaksmakaren Alfred. Och det är Alfred som hjälper Timmy och de andra att bli ninja-brottsbekämpare och så småningom också blå-kanin-bekämpare. Denne Alfred bygger leksaker som är magiska. Han hämtar de magiska ingredienserna till dem i en hemlig grotta djupt under staden. Och det är väl ungefär när Timmy och Alfred är nere i grottan för att samla växter och annat magiskt som jag på allvar börjar gilla berättelsen.

Det finns mycket jag gillar med den här boken. Det är en bra, rolig och spännande berättelse med ett par vändningar i som jag gillar. Jag gillar kaninen. Och Alfred. Allra mest gillar jag de fantastiska bilderna! De är många, och stora, och nog det som allra mest drar in mig i berättelsen - vilka miljöer! Henrik Tamm är konceptdesigner i Hollywood, och jag läser att han varit med om att utforma miljöerna i Shrek och Narnia. Det märks här - vilken fantasi!

Från "Ninja Timmy och de stulna skratten": Alfreds grotta

Men sen har jag en stor invändning: språket brister. Jag brukar inte haka upp mig på språk när jag läser, men här gör jag det eftersom det skaver alltför mycket. Jag får inget flyt i läsningen när jag hela tiden hänger upp mig på formuleringar som jag tycker kunde ha gjorts bättre när boken riktar sig till barn. Det hela är en märklig blandning av dels mycket talspråk, dels högtravande meningar med svåra ord och uttryck: "scenario", "ta initiativ", "acceptera" eller "se det finstilta i ett kontrakt". Det är roligt och underfundigt, men i det närmaste krävs en vuxen högläsare för att förmedla det här till mindre barn (och de större verkar ju enligt min ovetenskapliga undersökning inte vara så intresserade).

Så sammantaget tycker jag det här är en spännande högläsningsbok för barn som är ungefär 6-9 år, med fantastiska bilder, men där språket gör att den är för svårläst om barnen skulle vilja läsa själva.

Titel: Ninja Timmy och de stulna skratten
Författare och illustratör: Henrik Tamm
Förlag: Bonnier Carlsen
Utg år: 2013
Köp den till exempel här eller här
För vem? Högläsning för ca 6-9 år

2 kommentarer:

  1. Jag gillar den också 😊 Min dotter var nog fyra när vi läste första boken, men hon är också tidig i sin språkutveckling. Hon gillade den och vi har läst de efterföljande också. I ärlighetens namn köpte jag den första för att JAG ville läsa den. Vem kan motstå en Ninja-katt?! Förutom dina barn då, uppenbarligen 😉

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedan jag skrev inlägget har det ju kommit en hel del fler böcker om Ninja Tmmy,och där jag har jobbat har de lånats friskt. Och av barn, yngre än mina när jag läste för dem! Alltså gillas den tydligen väldigt, även för egenläsning, och språket verkar inte hindra det minsta. Bra!

      Radera