torsdag 3 maj 2018

Sense & Sensibility - med mobiler

Joanna Trollopes nutidsversion av Sense & Sensibility var först ut i the Austen Project, där sex författare tar sig an varsin Austenroman och skriver om den i nutid. Jag har också läst Curtis Sittenfelds Eligible (på svenska Sanning och skvaller) men vete fasen om jag kommer att läsa Alexander McCall Smiths version av Emma eller Val McDermids Northanger Abbey. (det verkar inte klart vilka som skriver om Persuasion och Mansfield Park, om de ens kommer att skrivas?) Det verkar nämligen väldigt svårt att flytta Austens karaktärer från ett 1800-tals England till ett nu och fortfarande få dem att resonera trovärdigt kring utbildning, äktenskap och kvinnors självständighet. Sittenfeld lyckades bättre genom att ändra förutsättningarna ordentligt - men här hos Trollope blir det inte bra.

Det här är nämligen precis som att läsa den vanliga Sense & Sensibility av Jane Austen, bara det att det går snabbare att ta sig från plats till plats pga att de har bilar i stället för häst och vagn, plus att Marianne och Willoughby kan skicka passionerade sms till varandra och följa varandras uppdateringar på facebook. Annars följer Trollope ursprungsmanus till punkt och pricka med minsta möte, bjudning och regnväder. Allt! Jag läste ändå hela boken eftersom jag ju älskar Sense & Sensibility - men i huvudet såg jag bara bilder från filmatiseringen med Emma Thompson och Hugh Grant. Sen att Ellinor faktiskt arbetade lite om dagarna (som arkitekt-wanna-be) eller att Marianne hade astma som gjorde att hon svävade i livsfara så fort hon blev upprörd eller blöt av regnet... det blev mest garnityr. Grundförutsättningen: att mamma Dashwood och hennes i det närmaste vuxna döttrar står helt på bar backe bara för att pappa Dashwood dog - det håller inte. Mamma Dashwood är "inte van" vid det där med jobb, får vi veta. Suck. Inte heller håller det att Edward Ferrars i flera år varit hemligt förlovad med Lucy Steele bara för att hans familj varit taskiga mot honom, fast han inte är kär i henne längre eller ens har varit någonsin. Varför skulle han det? För en Lucy Steele av idag hade själv försörjt sig, även om hon jagat rika arvtagare. Så det som är bokens kärnor blir så märkliga här.

Men, som sagt, jag läste ändå hela eftersom Sense & Sensibility är en bok som kan läsas om. Fast nästa gång läser jag Austens egen 1.0-variant.


Titel: Sense & Sensibility
Författare: Joanna Trollope
Utg år: 2013
Förlag: HarperCollins
Köp den till exempel här eller här

2 kommentarer:

  1. Hmm, jag tror det kan vara en fördel att flytta på klassikerna i tiden för att komma åt grundhistorien bortom kostymer och dåtidsspråk, men det kräver förstås att man har någon sorts idé om hur det ska gå till. Jag hävdade länge att "Clueless" var den bästa Jane Austen-filmatiseringen, tills "Lost in Austen" kom, så ju mer fritt desto bättre. :-) Men det här verkar onekligen rätt inspirationslöst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är överdrivet försiktigt styrt av originalet. Jag tror att det för att bli bra verkligen måste släppa ursprunget, men ändå ha vissa blinkningar tillbaka till det så att det inte blir något helt eget. Jättesvårt, det där.
      Och jag har inte sett Clueless. Varför har jag inte sett Clueless? Måste åtgärdas.

      Radera