måndag 1 november 2021

Resten av allt är vårt

Jag läste nyligen Je m'appelle Agneta av Emma Hamberg, och tyckte så mycket om den (här kan du läsa vad jag skrev om den) att jag ville prova mer. Det fick bli Resten av allt är vårt som är baserad på Emma Hambergs eget liv.

Vi lever otroligt olika liv, Emma Hamberg och jag, och jag kan inte ens börja förstå hur hon orkar att träffa alla dessa människor, ställa till med alla dessa fester (stora fester, flera hundra pers är inget ovanligt!) och få sin livsenergi just ifrån detta. Hon är alltså superextrovert (verkar det som i boken) och jag är superintrovert. Ändå tyckte jag mycket om att läsa om hennes liv ett stormigt år när hon skiljer sig från sin man Agi, provar dejtinglivet ett tag innan hon träffar Patrick. Emma lever ensam med sina tonårsdöttrar i en lägenhet på Söder och försöker få in tid för en ny kärlek i sin hyfsat fullsmockade vardag där det också ska skrivas bok, medlas i syskonbråk (stor igenkänning här) och 24/7 (vad det känns som) idkas supersocialt liv med vänner (ingen igenkänning här...). Ganska många sms-konversationer finns med, och jag gillar dem ibland (när det är familjechatten med döttrarna, himla kul) och tycker de är lite för omständliga ibland (med vännerna och Patrick, här blir gärna lite för mycket internhumor). Men mest är det bara Emma Hambergs forsande språk som bara tar en med i berättandet, och jag gillar det verkligen.

Sen funderar jag en hel del över personerna som är med - de måste ju ha läst och godkänt allt som är med i boken, men det känns nästan väl privat ibland? Jag tänker på mina egna barn som i tonåren lite ledsnade på att "måste du blogga om allt vi gör?" och då är min andra blogg Carolina lever... en väldigt liten blogg läst av jämförelsevis få människor. Detta är en bok som jag tror läses av många, och att då liksom lägga ut sina kärleksliv till beskådan (Emmas, döttrarnas, Agis, Patricks, vännernas...)? Eller får vi bara den välkammade, välregisserade och välredigerade återgivningen av deras liv? Det är ju skrivet som feelgood (trots en hel del svärta), så då kanske det alltför vardagliga och trista får stå tillbaka - det är ju trots allt en roman som är baserad på verklighet, inte en faktabok. Jag tänker lite som ett slags superinstagramkonto som mest lyfter de vackra bilderna och bra stunderna i livet. 
De här funderingarna hade jag med mig boken igenom, men de bidrog faktiskt till att jag gillade boken ännu mer. Lite skräckblandad förtjusning, liksom, hur kan hon skriva om det här? 

Nu är jag sugen på att läsa ännu mer Emma Hamberg, tror jag tar mig an böckerna om Rosengädda. Hennes språk och berättande gör mig glad.

Titel: Resten av allt är vårt
Författare: Emma Hamberg
Utg år: 2020
Förlag: Piratförlaget

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar