tisdag 29 mars 2022

Do Androids Dream Of Electric Sheep?

Jag hade inte läst något av Philip K. Dick, och jag hade inte sett Blade Runner (ja, ja, jag veeet, jag är hopplös), så nu när jag bar hem en trave böcker från SF-bokhandelns bokrea blev det den här jag valde först (med planen att sedan se filmen också).

Rick Deckard försörjer sig som prisjägare i ett framtida San Francisco - han jagar androider som rymt tillbaka till jorden från rymdkolonierna. De nyaste modellerna av androider är så utvecklade att det är mycket svårt att skilja dem från människor, men Deckard kan genomföra ett visst test som mäter empati (som androider inte kan känna) och på så sätt förhoppningsvis hitta dem. Det är farligt men ger bra belöning om han lyckas - och Deckard behöver verkligen pengar eftersom han vill köpa ett får. Allra helst vill han köpa en häst, eller en struts (eller egentligen vilket stort djur som helst, han har en katalog över alla djur som finns med aktuella dagspriser, och han bär den i innerfickan som en bibel, plockar upp den och kollar priser så fort han har en stund över). Grejen är att han och hans fru Iran hade ett får, men det dog av någon sjukdom, och för att inte grannarna skulle ana något fick de i stället köpa ett elektriskt får och låtsas som att det var det riktiga fåret. Djur har efter det slutliga världskriget blivit en riktig statussymbol eftersom det radioaktiva avfallet har gjort att de flesta djur har dött, många arter är helt utrotade. De som är lyckliga nog att äga ett eget djur har dem i burar ovanpå hustaken, och man går alltså runt och sneglar på grannarnas djur och funderar på hur han eller hon har råd att ha en häst/katt/tvättbjörn eller vad det nu är. Skulle nu Deckard hitta dessa sex "andys" som han kallar dem så kunde han kanske äntligen få råd med den där strutsen han drömmer om.

Men de är inte lätta att hitta och avslöja, de där androiderna, inte ens med empatitestet, och frågan är om det går att lita på testet. Tänk om en människa reagerar fel på det och visar för lite empati? Är det androider eller människor som polisen jagar och dödar? Det är det här som gör att boken blir så bra och spännande - vem kan Deckard lita på? Och vidare: vad är på riktigt och "äkta" och vad är konstgjort, och spelar det egentligen någon roll? Kan man inte tycka lika mycket om ett elektriskt djur om det bär sig åt som ett riktigt (och kräver lika mycket vård och omsorg)? Kan inte en android ha ett "liv" som är lika mycket värt som en människas ? Särskilt som de tillverkas med inbyggda minnen och kanske inte ens är medvetna om att de är androider. En av androiderna Deckard jagar är operasångerska, och hon sjunger gudomligt - men det ska hon inte få fortsätta med. Dö ska hon, eftersom hon är en förrymd maskin som inte kunde hålla sig till sin plats som tjänare till en mänsklig ägare på rymdkolonin Mars. Men... varför? Hennes sång är lika vacker vare sig hon är maskin eller människa?

Det är spännande, samtidigt som det är mycket att fundera på (och mycket har jag inte ens tagit upp här, som de inledande sidorna där Rick Deckard grälar med sin fru Iran om olika inställningar på deras respektive "känsloinställningsmaskiner", eller hela grejen med empatireligionen "mercerism", eller karaktären John R. Isidore som är mänsklig men ansedd som lägre stående, "chickenhead", pga att hans intelligens förstörts av det radioaktiva dammet) - jag gillar den här boken väldigt mycket. Jag köpte fler böcker av Philip K. Dick, ser fram emot att läsa dem!

Och jadå, nu har jag sett Blade Runner. Den var helt OK, och jag tyckte om musiken och miljöerna - men de saker jag gillade allra mest med boken var inte med i filmen. Alltså: här fanns inte alls grejen med levande djur som svindyra statussymboler (eller ens boktitelns elektriska får...). Och inte heller det parti i boken där huvudpersonen blir osäker på vad som är verkligt, där han blir tagen till en polisstation han inte känner igen, ska ringa till sin fru men får upp en kvinna han aldrig förr sett på skärmen, alltså den del av boken där jag absolut inte kunde släppa läsningen pga riktigt, riktigt bra. Det är inte med. Å andra sidan har vi nu den replikant som spelas av Rutger Hauer, och som i filmen är perfekt förvirrat läskig - i boken är den karaktären inte alls lika viktig eller intressant. Så jag tycker om boken och jag tycker om filmen - men på olika sätt och av olika anledningar.

Titel: Do Androids Dream Of Electric Sheep?
Författare: Philip K. Dick
Utg år: 2010 (den här utgåvan), 1968 (originalet)
Förlag: Orion

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar