Joust

Vetch är en liten mager tonåring som får för lite mat och arbetar alldeles för tungt under en förman som är oändligt elak. Gården där han jobbar tillhörde före kriget Vetch egen familj, men de dödades alla under kriget och nu är det bara han kvar. Han är livegen, har inget att säga till om och hatar alla. Förutom förmannen hatar han det folk, Tia, som besegrade hans eget folk, Alta. Och av Tia hatar han drakryttarna, "dragon jousters", allra mest. Det var de som gjorde så att Tia vann kriget, och de är oändligt högfärdiga och fina och roten till allt ont i världen.

När boken börjar så kånkar Vetch under mycket möda på vattenhinkar och drömmer om nästa lilla ynkliga rast - då en av de där drakarna landar precis där han är. Den är vacker, det är den. Men dess ryttare hoppar av, går fram till Vetch, kräver att få dricka av vattnet han bär samt tar en hel spann och bara häller över sig. För att han är lite varm och svettig! Vem är inte varm och svettig?? Nu är Vetch jobb med att bära vattnet ogjort, hans rast blir till intet och han blir så arg att han nästan spricker. Dessa eländiga drakryttare!

Men det är denna händelse som vänder Vetch liv: när förmannen kommer och ska straffa Vetch för det förspillda vattnet (som ju inte var hans fel) så griper drakryttaren (som heter Ari) in. Låt blir det där, säger han ungefär, den här pojken tar jag med mig för jag behöver en ny drakskötare. Förmannen skriker och skränar och säger att det kan du inte göra - men det kan drakryttaren visst. För han är drakryttare som ju är finare och viktigare än alla andra. Så Vetch får nu följa med på drakryggen och flyga till närmaste stad (han blir åksjuk och kräks) och läras upp att bli drakskötare.

Jag är ju förtjust i fantasy med drakar, och gillar den här en hel del. Vetch fortsätter att vara arg på allt och alla men tinar snart upp för drakryttaren Ari som är den ende som behandlar sin drake på ett vettigt sätt (alla andra slår dem och ser till att de håller sig i skinnet genom att lägga droger i deras mat). Men det jag saknar mycket är det som drakar brukar vara i annan fantasy: egna karaktärer som kan kommunicera, som ofta är väldigt smarta, och med egen vilja. Här har de reducerats till livsfarliga husdjur som hålls i bur. Detta är första boken i serien och jag vet ju inte om det kommer vara så i resten av böckerna - vi har inte hunnit lära känna drakarna riktigt än, bara förstått att de inte har det så bra som de hade kunnat ha det. Jag får väl läsa vidare och se.

Titel: Joust
Serie: Dragon Jousters #1
Författare: Mercedes Lackey
Utg år: 2003