Onyx Storm

Onyx Storm är tredje delen i serien The Empyrean som börjar med Fourth Wing och fortsätts av Iron Flame. Och oj, som jag längtat efter att få läsa den! För att ha koll på allt och alla (alltså, nej, man glömmer inte Xaden och Violet och drakarna, men det finns många andra personer här och har hänt väldigt mycket) så tyckte jag absolut att jag behövde läsa om bok 1 och 2, så jag ägnade julen åt det. De var fortfarande lika bra. Och Onyx Storm? Jepp. Bra. Osläppbar. Men... jag hade fått för mig att den skulle vara den avslutande boken i serien och trodde jag skulle få svar på allt. Tji fick jag, och det började jag inse när jag kommit en bit in i läsningen och allt började se väldigt mörkt ut. Hur ska de lösa det här? undrade jag, googlade och fick veta att detta är bok 3 av 5...!!! Gaaahh! Och inte nog med det: nu tänker sig författaren vila sig lite från drakvärlden, skriva en contemporary-romance-bok och först därefter ta tag i skrivandet av bok 4. Hon vet redan hur allt ska sluta, så det är ingen George R.R. Martin. Men jag är absolut inte OK med detta. Hon vet, ja. Men jag?? Grejen är nämligen den att om bok 2 slutade i en förfärlig cliff-hanger så är det ingenting mot hur den här tredje boken slutade. Allt är katastrof. Vi har lämnat Violet sittande lutad mot en vägg, trött bortom allt förstånd, och med en minneslucka från det senaste dygnet, och vi vet inte vad som har hänt, bara att allt gått åt fanders. Det finns diskussionssajter på nätet som ägnar sig åt Vad Hände I Kapitel 66 I Onyx Storm Och Vad Betyder Det? ungefär. Jag har lusläst dem. Vi är många som nu ska försöka klara oss fram till vad? 2026? 2027?? innan vi får veta.

Vad händer i Onyx Storm, då? (och läs nu för allt i världen inte vidare om du inte läst bok 1 och 2, spoilervarning!!)

Även om det nu inte längre går att dölja att det finns ett alldeles verkligt krig mot wyverns och venin, och att man nu tillsammans har slagit dem tillbaka oavsett om man rider på drakar, gripar eller tillhör infanteriet - så är det inte helt lätt när vardagen återvänder och man nu måste försöka samsas på Basgiath War College. Det är mycket tjafs, bråk och intriger (och ja, dödsfall, detta är ju Basgiath) när drakryttarna och gripryttarna ska ha sin utbildning tillsammans.

Och Violet kämpar med att försöka styra sin magiska gåva (det här med att nedkalla blixtar är ju ett vansinnigt bra vapen, men det är inte särskilt lätt att vara precis i sina träffar) samtidigt som hennes ena drake fortfarande är väldigt mycket tonåring och aldrig gör som man säger åt den. (och den andre draken är av en väldigt mästrande typ - dialogerna dessa bägge drakar emellan är helt underbara) Andarna vill nu bara en sak: att ge sig ut i världen bortom alla magiska barriärer och leta upp sin egen familj. Och det ska hon få - det är bara det att människorna måste förbereda, planera, diskutera, tjafsa, bråka om det hela först. Var ska letandet börja? Vilka ska följa med? Vem ska bestämma? 

Men det värsta är ju såklart inte blixthanterandet eller letandet efter Andarna-släkten - nej, vi har ju en Xaden som ju i Iron Flame var så förtvivlad och ville rädda hela världen att han sträckte sig efter den förbjudna kraften. Nu är han i dess våld, och finns det någon enda liten möjlighet att ändra på detta? Läka honom? Innan han helt går över på den mörka sidan och totalt blir Darth Xaden liksom? 

Så en stor del av boken reser vi ut på ett leta-drakar-quest i delar av världen som knappt funnits på kartan förut. Tonårsdrake, sammanbiten-kontrollerad-ska-inte-tappa-det-Xaden och konflikterna gripryttare-drakryttare tar vi med oss. Och... det går alltså inte att sluta läsa den här gången heller. 

Titel: Onyx Storm
Serie: The Empyrean #3
Författare: Rebecca Yarros
Utg år: 2025
Förlag: Red Tower Books