måndag 22 januari 2024

Alexandras utmaning

Alexandra försörjer sig på att åka runt till rika människors hus och ställa in alla deras klockor till exakt Greenwich-tid. Därför uppstår en viss förvirring när hon knackar på i huset där Chase Reynaud bor och han direkt antar att hon är den nya guvernanten för hans små släktingar Rosamund och Daisy. ("ja, du kan börja direkt, de är lite vilda men det kan du säkert hantera...") Alexandra tänker inte jobba som guvernant, tack så mycket, och går därifrån. Högst upprörd. Inte så mycket för att Chase trodde hon var guvernant - mer för att han 1. är just den man hon krockade med i bokhandeln för några månader sen, tyckte var galet snygg och har drömt om sedan dess men att han 2. inte kände igen henne nu och 3. dessutom tog emot henne i sitt nyinredda rum som högst tydligt var till för att ta emot älskarinnor i (han har till och med döpt det till något i stil med "Kärleksgrottan"). Fy farao, tycker Alexandra, så gick det med de dagdrömmarna. Och så tar hon sig mot Greenwich för att göra ännu en fininställning av sina arbetsverktyg för klockinställning. Bara det att hon... råkar falla i Themsen. Och tappa väskan med verktygen. 

Så. Några timmar senare står en dyblöt Alexandra och knackar på dörren till Chases hus igen. "Jo, eh... jag står liksom plötsligt utan levebröd och sysselsättning. Är jobbet som guvernant fortfarande ledigt?"

Det är det. Hon får det. Hon flyttar in. Hon tar sig an de små flickorna (som är mer av den absolut sjövilda sorten) och låter Chase få veta vad hon tycker om hans liv och leverne i allmänhet och hans "kärleksgrotta" i synnerhet. Och...ja, de blir såklart kära i varandra. 

Precis som första boken i serien, Emmas affär, så är storyn och premisserna rätt urfåniga. Men precis som i den tyckte jag ändå om att läsa - det är roligt! Och jag gillar att läsa om hur Alexandra och Chase ger varandra svar på tal och hur Alexandra tar sig an flickorna. Personerna i Emmas affär dyker upp här också, och det gillar jag också. Lättläst och kul.

Titel: Alexandras utmaning
Serie: Kvinnorna på Bloom Square #2
Författare: Tessa Dare
Originaltitel: The Governess Game
Översättning: Per Hagman
Utg år: 2022
Förlag: Lovereads

torsdag 18 januari 2024

Från och med nu

Det lät kul att låta en bok utgå ifrån en bucket-list (delar av den ses på framsidan) så jag lånade den här. 
Malin och Tanja möts på en nyårsfest, blir vänner och bestämmer (efter ett besök hos en spådam) att från och med nu ska deras liv bli fantastiska, att de ska göra en lista med saker de vill göra i livet och seriöst se till att bocka av punkterna på den, och så ska alltihop krönas med att de (eller en av dem måste det väl vara) har hittat en ny kärlek inom ett år. När så Malin oväntat ärver pengar så är det bara att sätta igång.

Första anhalten på list-avbocknings-resan är Paris, där det bland annat ska kyssas en okänd man i Eiffeltornet. Sedan ska det åkas till London, ätas på lyxrestaurang, stjälas en dyr klänning och annat. Och så vidare.

Boken börjar bra, men ungefär när resan ska sätta igång så tappar den mig pga att det som ska vara så roligt istället blir fånigt. Och rätt fantasilöst. (Att låtsas vara ABBA-Agneta två gånger??) Jag kan gilla Haags humor, men nog mer när det är känna-igen-sig-i-humor från vardagen - inte dråpliga-påhittade-reseäventyr-humor som känns väldigt krystad. Dessutom blir hela vänskapsgrejen med Malin och Tanja rätt meningslös när det visar sig bli Malins resa och inte Tanjas. Jag väntade mig någon slags tvist kring detta i slutet - men blev helt besviken på det slut som blev. Så väldigt "jaha"?

Så lättläst, förvisso, men ett "njae" från mig.

Titel: Från och med nu
Författare: Martina Haag
Utg år: 2023
Förlag: Piratförlaget

tisdag 16 januari 2024

Lady with a Black Umbrella

Giles Fairhaven, Viscount Kincade, har en riktigt dålig morgon. När han ska betala räkningen på värdshuset upptäcker han att hans plånbok är stulen. Därefter, när han går ut på gården, så blir han attackerad. Först av en man, och då kan han försvara sig ganska bra - men sedan ansluter två män till och han är omringad. Hjälp kommer - men det är det värsta av allt: det är en ung kvinna som hjälper honom. Liten, spenslig, endast iförd nattlinne - och utrustad med ett stort svart paraply som hon stöter i magen på en av skurkarna samtidigt som hon skriker åt dem att ge sig av. Vilket de gör. Räddad av en ung kvinna, alltså. The horror...! När Giles med rodnande kinder rest vidare mot London så stegar dessutom denna kvinna, Daisy Morrison heter hon, in på värdshuset och betalar Giles räkning. Inklusive den extra räkningen för tjänsteflickan han haft som nattsällskap.

Giles och Daisy möts senare i London (han ska ju till exempel betala sin skuld till henne), och han bara orkar inte med henne. Hela tiden ska hon hålla på: rädda hundar som håller på att köras över, rädda unga flickor som är i fara. Och om hon inte rusar iväg till någons försvar så pratar hon. Hela tiden. Ibland pratar hon även under räddningsaktionen. Hon. Är. Så. Jobbig. 

Daisys mål här i livet är att få sin yngre syster gift. Därför har de kommit till London. Därför behöver Daisy någon som kan hjälpa dem in i sällskapslivet. Därför är hon helt lycklig över att ha träffat denne Giles som nu både har kontakter att hjälpa dem och som eventuellt också kunde vara den som faktiskt gifter sig med lillasystern. Själv ska hon inte gifta sig. Hon är aaalldeles för gammal för det (hon är 25) och hon skulle aldrig orka med att hon någon man som hon bara vet att hon skulle bossa runt redan efter några veckor, och hon har redan tillräckligt många människor runt sig att bestämma över.

Men vet nån vad - i slutet av boken är det ändå Daisy och Giles som har blivit kära och får sitt happily ever after. Trots all jobbighet. Och Daisys syster har eventuellt också börjat få något att säga till om - till exempel det att  hon inte alls är ute efter att gifta sig fint och rikt. Och jo... det är helt OK att läsa om. Inte en av Mary Baloghs bästa, men helt OK. 

Titel: Lady with a Black Umbrella
Författare: Mary Balogh
Utg år: 1989
Förlag: Signet

torsdag 11 januari 2024

The Love Hypothesis

Några veckor (eller, OK, månader)(Carolina, skärp dig nu med bloggandet...) före jul läste jag The Love Hypothesis som stod i biblioteket på en"tik-tok-hyllade-böcker-du-borde-testa-tipshylla". Och jag läste den rätt snabbt men var väl inte jätte-wow faktiskt. Nu några veckor senare (ja, ja, månader då...)när jag skriver om den så har jag svårt att komma ihåg mycket mer av handlingen än den där tvångskyssen (som det handlar om) på framsidan, och kan absolut inte se huvudpersonerna framför mig. 

Vi har Olive Smith, som går forskarutbildning på ett amerikanskt universitet. Hennes kompis är kär i Olives f.d. kille, men vill inte stöta på honom av hänsyn till Olive. Olive måste övertyga kompisen om att hon inte längre är kär i exet, och bästa sättet att göra det är att inför ögonen på kompisen hoppa på första, bästa man som kommer i korridoren, väsa "kyss mig" i hans öra och sedan låtsas att "ja, här ser du, här är min nye kille som jag dejtar, och jag blir inte alls ledsen om du blir ihop med mitt ex". Typ. Detta är alltså tvångskyssen på framsidan.

Killen i fråga råkar då vara Adam Carlsen, lärare på universitetet (titeln är "professor" men jag tror inte det översätter till svenskans professor, har dock inte full koll på termerna) och känd som en övervresig typ som är plågande sträng mot studenterna. Och han? Han går med på att låtsas vara ihop med Olive. 

Och sedan låtsas de vara ihop i ett par veckor (vilket ungefär går ut på att fika ihop onsdag förmiddag kl 10)(i början, men sen blir det mer och mer)(såklart). Och sen blir de kära. Och alla ba: "men HUR kan du vara ihop med dr Adam Carlsen? Han är ju dum?" Och Olive svarar ungefär "för att jag kan". Tror jag. Det är här det börjar bli luddigt. 

Lite kul ändå att läsa om den här akademiska miljön som jag inte känner mig alls hemma i. Dock undrar jag över en del. Till exempel detta med att Olive ständigt tycker sig ha så vansinnigt ont om tid, att hon typ äter-sover-jobbar-lever 24/7 i sitt labb, att hon nog hinner skriva färdigt rapporten (eller vad det är) om hon typ slutar sova och drar ner på toapauser och annat överdrivet trams. Men... ändå får man veta att hon ofta är ute och springer. Inte korta löpturer. Nejdå, hon springer så mycket att hon är i form att vilken dag som helst springa ett maraton. Och när hinner hon det? Om hon tycker att hon behöver ta kortare kisspauser och sluta sova för att hinna med jobbet? Vi får också väldigt ofta beskrivningar på Adam Carlsens enormt vältränade, stora kropp. Med tydliga magmuskler och alltihop. Och att även han springer så mycket och ofta att maratonlopp är a piece of cake. Och minns jag inte att karln också har en välskött trädgård? Men också att oj, så himla stressad han är, så mycket att göra, ingen fritid här inte utan tänka på karriär och forskning och handledning av studenter och publicera vetenskapliga artiklar och jobbet går före allt. 
Lever de parallella liv i ett alternativt universum, eller hur går detta ihop?

Well. De blir alltså kära. Dr Adam Carlsen avslöjar sig så klart som en kärleksfull softie. Och Olive... jobbar vidare i sitt labb. Vet bestämt att hennes forskarkarriär går framåt, men minns inte detaljerna. Eller ens vad hypotesen om kärlek i bokens titel riktigt gick ut på.

Titel: The Love Hypothesis
Författare: Ali Hazelwood
Utg år: 2021
Förlag: Berkley

onsdag 3 januari 2024

Atlas : Historien om Pa Salt

Så har jag äntligen fått läsa om Atlas/Pa Salt och fått alla förklaringar på alla mysterier i Sju systrarna-serien och det känns både skönt och "jaha, var det inte mer än så?" (för ungefär alla mysterierna).

Lucinda Riley själv gick bort innan hon hann skriva den avslutande  boken i Sju systrarna-serien, så den har nu skrivits av hennes son Harry Whittaker, utifrån det material som mamman lämnade efter sig och de samtal de hann ha om hur boken skulle skrivas. Och detta påverkar ju så klart boken - vissa partier påminner mig om det totala lässug jag hade när jag läste Sju systrarna-böckerna förra sommaren (läs vad jag skrev om dem här). Men mest får jag bara känslan av problemlösning - hur skulle man få ihop att Atlas varit/bott i Leipzig, Bergen, Paris, Rio och alla de andra platser vi läst om i bokserien, hur skulle vi få till kopplingen till de sju systrarna och hur skulle allt det som antyddes som djupa hemligheter och mysterier nu kunna avslöjas men ändå komma in på ett naturligt sätt i Atlas och systrarnas liv? Varför reste Pa Salt så mycket och varifrån fick han alla sina pengar? Vad drev honom och var kom han ifrån? Det benas nu ut, väldigt ordentligt, och på vägen tappas på något sätt all magi. Eller, ja, vi har ju fortfarande aboriginernas "förfäder" som vet allt om alla och allting, och romernas "brujor" som också vet allt och allting om det som hänt och ska hända i framtiden, så det är ju förstås lite magiskt - men allt annat, som varför just dessa sju flickor valdes ut och Atlas eget ursprung, allt det blir bara ett stort "jaså, jaha OK". 

Och det är väldigt många gånger allt löser sig otroligt smärtfritt för vår huvudperson - även om det ska framställas att han har haft ett så hårt liv med så många sorger. Men gång på gång får han hjälp av typen: "stackars dig och din kvinna, har ni ingenting här i världen? Men åh, ni är så himla trevliga så jag känner att jag vill hjälpa er ändå. Jag råkar äga en bokhandel i centrala London, med en lägenhet ovanpå. Butiken är full av gamla och intressanta böcker och lägenheten är fullt möblerad, men aj aj aj där är ingen i familjen som har tid med den så ni får gärna flytta dit och sköta om det åt oss? Om ni vill? Helt gratis bara mot att ni tar hand om stället?" Eller varför inte: "Sicken tur att jag fick tag på dig efter x antal år av letande: du är den försvunne arvtagaren till jättejättemånga miljoner samt en egen halvö i Genèvesjön där du kan bygga ett slott om du vill?"

Så: lättläst och märkligt tillfredsställande att få alla de där svaren på alltihop samtidigt som jag får samma känsla som efter jag öppnat fint inslagna julklappar eller presenter. Mystiska och spännande innan jag öppnat - och så innehöll de (såklart) bara de där tightsen eller halsduken eller vad det nu var som jag ju önskade mig men som ändå bara är vanliga saker. Pa Salt var bra mycket mer spännande innan jag fick läsa om honom och fick veta att han bara var en vanlig människa - även om jag ju önskade mig att få veta sanningen om honom.

Titel: Atlas : Historien om Pa Salt
Serie: De sju systrarna #8
Författare: Lucinda Riley & Harry Whittaker
Originaltitel: Atlas : The Story of Pa Salt
Översättning: Gabriella Andersson & Mia Ruthman
Utg år: 2023
Förlag: Bazar

onsdag 20 december 2023

Emmas affär

Jag hittade en serie av Tessa Dares böcker översatta till svenska på "mitt" bibliotek, och eftersom jag läst någon av hennes böcker och tyckte mig minnas att den väl var OK så lånade jag hem de tre jag nu hittade. 
Emmas affär är rätt rolig, faktiskt. Fånig på gränsen till skämskuddevarning, absolut, men ändå kul och jag läste igenom den snabbt.

Emma Gladstone har mer eller mindre rymt hemifrån, från sin Mr Scrooge-elake pappa som är präst i en liten by på landet och som finner ungefär allt som Emma gör förfärligt, ovärdigt och skamligt. Så Emma går in till London. Bokstavligen - hon går, och det är snö, och det är förfärligt synd om. Väl i London lyckas hon skapa sig ett liv, och försörjer sig som sömmerska.

När vi kommer in i storyn har hon precis sytt färdigt en bröllopsklänning åt en ung societetsdam - men får veta att denna gjort slut med den blivande maken, en viss hertigen av Ashbury, så bröllopet kommer inte att bli av. Men Emma måste bara få ersättning för sitt arbete och material - sååå mycket tid hon lagt på denna klänning! Så hon gör det enda raka (heh); går hem till hertigen-som-skulle-varit-brudgum, knackar på, blir insläppt, stegar in på hertigens kontor och kräver att få betalt. Iförd sagda brudklänning. Som - och det är inte oviktigt - mer eller mindre ser ut som en överdekorerad gräddtårta.

Hertigen, kallad Ash av sina vänner, försöker hämta sig från denna uppenbarelse, och gör i sin tur det enda raka i en sådan här situation (ännu mer heh): han erbjuder henne äktenskap. 

Såklart. (eller... vänta nu här??)

Jo: för han behöver en fru som kan ge honom en arvinge. Och blivande frun som var tilltänkt har ju gjort slut, och att skaffa en ny av "rätt sort" dvs högre societet och bra bakgrund och allt det där, kommer att kräva jobb. Grejen är nämligen att Ash har varit i kriget och fått hemska ärr över ansikte och kropp, och den förra tilltänkta frun klarade inte av att vara nära honom utan att kräkas så att skaffa en annan känns jobbigt trots att han är hertig och rik och allt det där. Så varför inte denna sömmerska? Hon verkar ju ha den rätta andan?

Så sömmerskan med frostskadade fötter blir hertiginna. Och resten av boken är full av liknande no-way-fånigheter, men jag läser alltså ändå vidare för det ÄR kul med dialogerna mellan Ash och Emma - de ger verkligen varandra svar på tal och sånt gillar jag. De andra två böckerna ligger nu hemma och väntar på lämplig dag-när-Carolina-behöver-något-verkligt-lättsmält-och-knappt-så-hon-tycker-hon-vill-skriva-blogginlägg-om-det-fånigt-men-OK-läsning.

Titel: Emmas affär
Serie: Kvinnorna på Bloom Square #1
Författare: Tessa Dare
Originaltitel: The Duchess Deal
Översättning: Per Hagman
Utg år: 2022
Förlag: Lovereads


tisdag 19 december 2023

Remember Me

Jag läser vidare i Ravenswood-serien av Mary Balogh, och denna andra bok i serien handlar om Lady Philippa Ware, syster till den Devlin som i första boken blev inblandad i en Stor Skandal och sedan drog ut och krigade i många år innan han bitter kom tillbaka och hittade sin kärlek och happily ever after. Good for him. Men hans skandal drabbade även Philippa, får vi veta. Hon kunde inte dra ut i något krig. I stället fick hon vänta med sin "debut" i Londons sällskapsliv, pga skandalen och en ledsen mamma och annat sånt. Och när hon ändå vågade sig ut i det lokala nöjeslivet så gick det inte alls bra: hon råkade höra en ung lord prata om henne själv, att hon nog såg bra ut men att han inte tänkte dansa med "soiled goods". Det knäckte henne så mycket att hon helt drog sig tillbaka från allt vad sällskapsliv hette, ända tills Devlin kom hem igen och tyckte att "nu är ju jag kär och glad igen, så det finns ingen anledning för dig att sitta här hemma och tjura år efter år. Dags att du, några år försent, gör din debut i London, syrran". 

Så ja. Philippa försöker. Tänker att alla i London fortfarande kommer att känna igen henne som den där systern-i-skandal-familjen och "soiled goods", och att hon inte kommer att ha kul alls. Men... det verkar som att Skandalen är glömd, och Philippa får raskt både beundrare och vänner. En av hennes nya vänner heter Jenny, och är barnbarn till en hertig. När Philippa och Jenny sitter och pratar så kommer Jennys bror i rummet. Han heter Lucas Arden, är markis av Roath och arvtagare till hertigen av Wilby. Och... han är också exakt den som på den där sommarfesten kallade Philippa "soiled goods" och fick Philippa att mer eller mindre isolera sig från allt socialt liv.

Lucas brukar inte ens vara i London eller delta i något sällskapsliv alls. Han trivs bäst på landet hemma på sitt gods. Men nu har grandpapa (kommer inte ihåg om det är mor- eller farfar), hertigen av Wilby, aviserat akut hög ålder och beordrat Lucas att "du har ett år på dig att skaffa fru och få fram en arvinge för längre än så lär jag inte leva". Och den där unga damen som lillasyster Jenny verkar ha blivit kompis med? Hon är ju snygg, kanske hon? Han känner inte alls igen henne. Men - Philippa känner direkt igen honom. Och frågar honom "Remember me?"

Jag gillar en del i den här boken, som till exempel den där helt envise farfar/morfar hertigen som tycker att Lucas och Philippa är ett utmärkt bra par, och gift er nu fort som fasen så ni hinner fixa en arvinge snabbt, och som har absolut inga hämningar alls för att få ihop dem. Men sen är det rätt många upprepningar av alla släkt- och familjemedlemmar, vem som är med på vilken fest och var de sitter där och vem de pratar med - och alldeles för lite av själva romansen som det ju ändå blir mellan Philippa och Lucas. Trots det där han sa till henne den där gången. (och som det ältas och ältas om alldeles för många gånger)
Inte en av Baloghs bästa.

Titel: Remember Me
Serie: Ravenswood #2
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2023
Förlag: Berkley