Trial of the Sun Queen, Rule of the Aurora King, Fate of the Sun King (Artefacts of Ouranos 1-3)

Det här är en av de serier jag läste förra året i mitt utforskande av den genre som fullkomligt exploderat: romantasy, det vill säga mina favoritgenrer romance och fantasy tillsammans. Jag har läst (och jag läste dem i ett svep) de tre första böckerna - när jag läste hade den fjärde boken i serien inte kommit ut än. Det har den nu (Tale of the Heart Queen) - men nu har jag lite glömt handlingen i de första böckerna (och ja, det säger ju lite om hur stort avtryck de lämnade hos mig egentligen...) så det har inte blivit av att jag läst den än. Men jag ska, eftersom jag trots att jag inte minns detaljerna från bok 1-3 ändå vet att jag tyckte det var kul läsning. Inte särskilt bra, nästan lite skämskuddedåligt då och då, men underhållande. 

Vi börjar i ett fängelse. Där har Lor varit inspärrad i tolv år, halva sitt liv. The Aurora King lät mörda Lors föräldrar när hon bara var ett barn, och sen slängde han alltså in henne och hennes två syskon i fängelse. Det är ett hårt fängelse, och Lor har också fått utstå tortyr i flera omgångar eftersom Aurorakungen är ute efter de hemligheter han är övertygad om att hon har. Men Lor har överlevt trots allt, hon är hård och har lärt sig slåss, och när boken börjar har en annan medfånge snott Lors tvål (som hon själv kämpat för att komma över) och för det ska hon få stryk. Dock går slagsmålet överstyr och Lor hamnar i en typ av isoleringscell, fast av den vidriga sorten som är 1. utomhus, 2. en håla i marken utan tak eller skydd för regnet, och det är 3. j-fligt kallt och regnigt ute, och 4. skulle hon fly så är skogen runt henne full av hungriga monster. (ja, det är ju fantasy, det här)

Men... hej och hå, nu förändras allt, för när Lor ligger och i princip är döende av umbäranden i den där fånghålan så kommer en bevingad man och räddar henne, flyger med henne till ett närliggande land, ser till att hon får mat, vård men framför allt: nya kläder och lite skönhetsvård. Jo, för av någon outgrundlig anledning har just Lor, människa och (fram tills nu) fånge, blivit en av tolv (där alla de andra är undersköna fae) som i den stora "trial of the sun queen" ska tävla om vem som ska få gifta sig med Sun King (som heter Atlas och är väääldigt snygg). 

Eh... oj? Hon har förtvinade muskler, sköra naglar, knappt utvuxet hår, sår över hela kroppen och totalt undernärd. Varför, varför just hon?? Och: hur mycket kan en stylist egentligen göra med henne? (även om stylisten enligt sig själv är "världens bäste")

Ungefär här hade jag allvarliga planer på att lägga ner bokserien för det blev lite väl fånigt. Från grått fängelse till gyllene slott på någon timme. Men! Jag läste vidare, och tackade mig själv för det eftersom det blev bättre. Mycket bättre. Inget är vad det ser ut att vara. Lor själv är såklart inte bara ett föräldralöst barn uppvuxet i ett fängelse - nej, hennes bakgrund är rätt unik. Hon har magiska krafter också. Men för att överleva åren i fängelse har hon blockerat det mesta, både krafterna och minnena. Nu upptäcker hon dem tillsammans med läsaren. Inte så mycket i första boken, för här anas allt detta ännu medan vi genomlider den där "tävlingen" och fjanteriet kring Atlas, solkungen. Men vi anar också vem det är som kommer att bli Lors ende och rätte. Inte solkungen, utan i stället den som borde vara Lors absoluta dödsfiende, nämligen Nadir, som är son till den där eländiga och onda Aurorakungen. Mörk, farlig och mystisk är han, och inledningsvis hatar och avskyr Lor och Nadir varandra. Men det förändras. Inte i bok 1 men väl i bok 2 där de tvingas stå ut med varandra (och har underbara bråkiga dialoger) och ganska omgående attraheras av varandra samtidigt som de bråkar. I bok 2 och 3 fördjupas också historien bakåt, och vi får veta hur det blev som det är i den här världen efter en stor, magisk katastrof som mer eller mindre lämnade ett av länderna i en hög av aska och grus.

Bok 3 slutar med en men-så-här-kan-det-väl-inte-sluta-cliffhanger, och jag var otroligt irriterad då för att bok 4 ännu inte kommit ut. Sen gick tiden, och nu finns den alltså. Dags att läsa den, och knyta ihop alla trådar, och hoppas att allt slutar bättre än det verkade när jag lade ner Fate of the Sun King. 

Titel: Trial of the Sun Queen + Rule of the Aurora King + Fate of the Sun King
Serie: Artefacts of Ouranos #1-3
Författare: Nisha J. Tuli
Utg år: 2023-2024

The Awakening + Ruthless Fae (Zodiac Academy 1 + 2)

Under det gångna året har jag testat ett antal böcker i den genre som senaste tiden fullkomligt exploderat: romantisk fantasy/fantasy romance/romantasy. Jag gillar ju både romance och fantasy, så det här är verkligen min grej. En del av det jag läst har väl varit sådär bra (men jag har ändå läst vidare), en del fantastiskt bra (Fourth Wing...), några har inte varit värda att läsa vidare i efter första boken, men jag har ändå ett antal serier nu där jag läst en eller två böcker men inte hunnit läsa vidare eftersom jag så nyfiket måste testa nästa serie jag hittat, och sen nästa. Det finns så mycket! Det är demoner, drakar, änglar, vampyrer, varulvar, andra världar, portalfantasy, sex, humor, magi... det är allt det där jag gillar med "vad som helst kan hända" parat med pirrande kärlek. Och jag fullkomligen slukar böcker just nu.

Zodiac Academy är en av de serier som jag hittills gillat väldigt mycket! Jag har läst de två första böckerna i den (tror det finns 8 eller 9 i serien, utöver novellas före eller mellan "huvudböckerna") Jag läste dem i somras, och har tredje liggande i min Kindle, men sen har det inte blivit av att jag läst vidare trots att jag gillade. Nu när jag skriver det här påminns jag om att jag verkligen måste fortsätta läsa om Tory och Darcy och alla de andra. 

När vi träffar tvillingarna Tory och Darcy lever de i vår egen värld. De har vuxit upp som föräldralösa, och inte haft det särskilt bra men de har alltid haft varandra. Just nu har de väldigt ont om pengar, lever under hot från en tidigare förmyndare som verkligen inte var trevlig, och försöker överleva på mer eller mindre (mest mindre) lagliga sätt. Och så mitt i allt det här så dyker helt plötsligt en (snygg) man upp som sonika förklarar att de ska följa med honom, eftersom de inte hör hemma i den här världen. Han är inte den tålmodiga typen som kommer med jobbiga förklaringar, utan det är bara "följ med här, för ni måste". Typ. Med raska tag och magiska hjälpmedel övertalar/tvingar han dem med sig och de vaknar upp i en annan värld. En värld där de tydligen, sig själva ovetandes, är de försvunna döttrarna till det sedan ett antal år störtade kungaparet. 

Och de landar inte bara i något som är helt nytt för dem - nej, de landar i någon typ av ceremoni där det står ett antal unga människor i en stor ring. Med absolut noll förberedelse får Darcy och Tory nu snabbt fatta att 1. de har landat på och antagits vid (men inte direkt välkomnats) skolan Zodiac Academy, och 2. de förväntas ha magiska egenskaper, och 3. vilka dessa egenskaper kommer vara är just det som ska visa sig i den ceremoni de befinner sig i och 4. här snackar vi inte lång inlärningsperiod med förstående mentorer och stöttande klasskamrater. Nej. Fattar du inte direkt så tough shit, ditt problem. Och lär du dig inte det du behöver lära dig vid första försöke så tough shit, du dör. Och de klasskamrater som skulle stödja dig i ditt nya liv? De hatar dig och vill döda dig. 

För det är ju så att de som alltså sägs vara Darcys och Torys föräldrar, kungaparet, störtades. Och efter dem tog fyra starka, förnäma, rika och mäktiga familjer över makten och delade den mellan sig. De fyra familjerna har alla varsin kommande arvtagare, alla fyra i samma ålder, alla fyra män, och dessa fyra arvtagare går alla på Zodiac Academy. De är snygga, mystiska, starka och fullkomligt livsfarliga. Och de vill inget annat än att Tory och Darcy försvinner. 

Detta är alltså en variant på Hogwarts, men den absolut mörkare och farligare varianten där det aldrig är självklart att du överlever nästa skoldag. Det är också fullt av fånigheter som "Faebook", "ditt dagliga horoskop" och liknande - sociala media är en stor och viktig del av denna magiska värld märkligt nog.

Darcy och Tory visar sig (såklart) vara begåvade med magi från de alla fyra elementen luft, vatten, jord och eld (normalt har man ett, kanske två, och i väldigt ovanliga fall tre element), men också med smarthet och överlevnadsinstinkter de fått med sig från sin jobbiga uppväxt i vår vanliga värld. De överlever. Det är såklart oftast bara med en hårsmån, men de överlever. Och såklart, såklart, blir det kärlek mellan dem och de där fyra "celestials" som arvtagarkillarna heter. Bok 1 och 2 handlar om hur tvillingarna lär sig hantera sin magi, lär sig hur den här världen funkar, och lär sig slå tillbaka mot alla sina fiender, och utspelar sig (om jag inte minns fel) bägge under första terminen på skolan. Sedan ska något som heter "the reckoning" ske, och det är inte säkert man överlever det. Det kommer i bok 3. Jag läser alltså vidare, för det här är smart, roligt och fullt av action.

Titel: The Awakening + Ruthless Fae
Serie: Zodiac Academy #1 + 2
Författare: Caroline Peckham & Susanne Valenti
Utg år: 2019

Athena, pappas flicka + Brudrovet

Jag har läst två serieböcker av Li Österberg: Athena, pappas flicka och Brudrovet och tyckt väldigt mycket om dem. De ingår i en serie böcker där Li Österberg använder sig av den grekiska mytologin men gör den till något alldeles eget. Böckerna går utmärkt att läsa fristående.

I Athena - pappas flicka föds Athena ur sin far Zeus huvud. Det är ju det myten berättar - men hur funkar det där egentligen? Vi anar, eftersom vi i början får se Zeus sitta med ett jättebandage på huvudet och oja sig eftersom det ju har gjort rätt ont att föda en vuxen kvinna från sitt huvud. Kan man tänka sig. Dessutom är han orolig för vad Hera ska säga - hon är redan mer än irriterad på alla snedsprång Zeus gör, och ska han nu komma dragandes med en vuxen kvinna och försöka förklara att "ja, hon föddes ur mig, ur mitt huvud, och nej, det var bara jag...". No way. Så han lämnar Athena hos några människor som får ta hand om henne så länge. 
Och Athena är då alltså alldeles nyfödd - samtidigt som hon är en vuxen kvinna. Människorna vet att hon är en gudinna, men samtidigt kan de inte låta bli att tycka hon är väldigt konstig. En vuxen kvinna som inte lärt sig bordsskick? Som ställer jättemånga frågor om de mest basala ting? Som (och det här är jättekul tycker jag som läsare) en dag presenterar ett helt nytt räknesystem, baserat på tiotal, som hon menar är mer logiskt och enkelt än det man tidigare använt. Ja, jo, tycker byborna artigt, det var ju fint... men vad ska vi med det till?
Sen händer en dödsolycka som Athena är skuld till, och hon får en livskris, och bestämmer sig för att ta sig till Olympen och ställa sin pappa till svars för ett och annat.

I Brudrovet går Kore (annat namn för Persefone) och trånar efter dödsrikets gud, Hades. De har träffats, först på gudarnas stora familjefest på Olympen, och sedan på Dionysos stora vårfest. Där gick det riktigt hett till mellan dem bägge, och Kore trodde att Hades nu kände samma för henne som hon för honom. Men... han har inte hört av sig. OK, han bor ju nere i dödsriket och så där, men ett brev med Hermes kunde han väl skicka i alla fall?
Samtidigt går Hades runt och försöker hitta mod till att fråga Kore om hon vill bli ihop med honom. För vad har han att komma med? Ett palats i underjorden, liksom? Det funkar ju fint för honom, han är extremt introvert och gillar att vara ensam, men tänk om Kore inte alls gillar det, eller att bo med alla de döda? Han frågar brorsan Zeus till råd, och Zeus ba: Röva bort henne! Det är det enda raka! Så: det gör Hades. Blir Kore glad nu då? När han äntligen både hör av sig och tar med henne hem till sig? Nej, hon blir skitförbannad. Du kunde ju frågat först!! skriker hon åt honom.

Jag har alltid gillat att läsa om mytologi och gudasagor, och har läst mycket av och om den grekiska mytologin. De här serieböckerna är något alldeles extra - Li Österberg gör gudarna så mänskliga och det blir så väldigt bra! Här är verkligen Zeus, Poseidon och Hades bröder, med familjetjafs och olikheter (Zeus vill att alla ska gilla honom, och är väldigt konflikträdd, medan Hades inte bryr sig så mycket om andra och vill helst bara vara för sig själv). Hera visar verkligen hur jobbigt det är när Zeus får barn med andra gudar (och människor) till höger och vänster, och Zeus alla barn himlar med ögonen och bara "alltså, ja, vi vet ju hur pappa är men nu har han gått lite för långt" typ. Det är en stor, bullrig, bråkig familj - men sen är de samtidigt gudar som far över himlen på mytologiska djur som till exempel ett knippe flygande ormar... ja, så där som man gör.
Är du det minsta intresserad av grekisk mytologi så får du inte missa de här böckerna!

Titel: Athena, pappas flicka + Brudrovet
Författare och illustrationer: Li Österberg
Utg år: 2017 + 2024
Förlag: Epix

Twisted Love, Twisted Games, Twisted Hate, Twisted Lies

Jag har läst de fyra böckerna i serien Twisted under det senaste året. Tydligen gillade jag dem så pass att jag har läst hela serien - ändå har jag i varje bok suttit och irriterat mig: över översättningen, över de manliga huvudpersonerna, över allt möjligt. Märkligt att jag ändå läst vidare? Men grejen är att trots att det är mycket som stör mig så är det svårt att släppa de här böckerna när man väl börjat läsa dem - de drar in en i handlingen, och det finns saker som är bra med dem också. Dialogerna mest, tror jag. I alla fyra är det mycket smart, snabb replikväxling, mycket humor och mycket ge-svar-på-tal vilket jag gillar. Sen är det också lockande att läsa om väldigt rika människor, resor som självklart görs i första klass eller helst i privatjet, egna sviter på hotell eller lyxiga boenden... verklighetsflykt. 

I centrum står fyra unga kvinnor: Ava, Bridget, Jules och Stella. De blir vänner under sin collegeutbildning, och håller sedan ihop i vått och torrt efter det. Även när en av dem, Bridget, så småningom blir drottning i ett litet påhittat europeiskt land (ja, jag sa ju att vi snackar högsta nivån av lyx och rikedom här) - men det finns ju facetime? Och privatjet. Alla fyra lyckas alldeles sanslös bra med sina liv (efter vissa inledande svårigheter) - de blir liksom inte bara "intresserade av foto" utan "fotograf på en av världens största tidskrifter med uppdrag över hela världen" eller "modedesigner av eget märke med visning i Milano efter bara något år". Och så vidare. Allt detta innan de ens börjat närma sig 30-årsdagen. 

I första boken, Twisted Love, handlar det om hur Ava lär känna sin brors bäste vän, Alex. Alex är affärsman, mångmiljonär, mystisk, snygg och farlig. Han var miljonär typ redan när han var 18 eller nåt, och inte på något hederligt vis heller.

I andra boken, Twisted Games, blir Bridget (ännu så länge bara prinsessa) kär i sin livvakt Rhys. Absolut no-no, såklart, han är ju bara en enkel arbetande människa och hon är ju prinsessa herregud. Men Rhys? Han är stor, mystisk, snygg och farlig.

I tredje boken, Twisted Hate, tvingas Jules av olika anledningar ihop med Avas bror Josh. Josh och Jules har hittills avskytt varandra som pesten, och kommer alltid med elaka kommentarer till varandra. Så även nu, men nu förbyts hatet till kärlek. Och Josh? Han är inte riktigt lika mystisk som Alex och Rhys eftersom han är läkare. Men: han är snygg. Och farlig.

I fjärde boken, Twisted Lies, har Stella precis slutat dela lägenhet med Jules (som ju flyttade ihop med Josh), men bor kvar trots att lägenheten är en av D.Cs dyraste. (ja, förresten, miljön i hela bokserien är Washington D.C) Detta eftersom hennes hyresvärd, Christian Harper, ger henne väldigt mycket rabatt på hyran mot det att hon vattnar hans blommor. Eh....? Christian är inte bara hyresvärd. Nej - han äger också ett säkerhetsföretag (där Rhys jobbade förut), och utvecklar (olaglig) programvara till datorer. Och han är mångmiljardär. Och han är (tadaaa) mystisk, snygg och farlig.

Man skulle nästan kunna tro att det var samme manlige huvudperson i alla fyra böckerna. Alex/Rhys/Josh/Christian har alla en air av farlighet. De behöver inte höja rösten eftersom folk (personal, underlydande, folk de möter på gatan, alla) lyssnar på dem när de pratar och gör som de säger. Alltid. De vågar inte annat, eftersom Alex/Rhys/Josh/Christian är livsfarliga. Detta berättar författaren för oss, men det är inte ofta vi får se den där farligheten. (utom på några ställen och då är det så överdrivet våldsamt att det blir pinsamt) Alex/Rhys/Josh/Christian gillar alla hårt sex. Och konstigt nog, trots att de aldrig pratar med varandra om detta, så upptäcker Ava/Bridget/Jules/Stella var för sig i varsin bok att detta gör de också. Tänk att stryptag kan vara så upphetsande, tänker de, tillsammans med varsin livsfarlig man.
(ja, jag sa ju att jag satt och irriterade mig böckerna igenom)(men ändå läste vidare)(herregud)(men det är roliga dialoger)
Det jag stör mig allra mest på hos Alex/Rhys/Josh/Christian är att han omedelbart när ömma känslor för kvinnan ifråga uppstår blir otroligt, sjukligt svartsjuk. Alltså av den arten "du ska helst inte prata med någon annan man än mig, du är min, och den man som rör dig är död". Och så sätter de igång med att aldrig låta sin kvinna vara ensam, alltid ha koll på vem hon pratar med, och är riktiga stalkers. 

Vad har jag till mitt försvar för att läsa igenom hela bokserien, då? Förutom de roliga dialogerna? Jo, vänskapen mellan de här fyra kvinnorna. Den är fin. Och det här märkliga att man rätt vad det är har läst tre fjärdedelar av boken och bara måste läsa slut den. Jag vet inte. Ibland bara läser man. Och drömmer om att också helt självklart få åka privatjet hit och dit och lika självklart alltid ta in på lyxsviten på hotellen man bor på. 

Titel: Twisted Love, Twisted Games, Twisted Hate, Twisted Lies
Serie: Twisted #1-4
Författare: Ana Huang
Utg år: 2021-2022
Förlag: Bloom Books

Cleopatra + Yasmin

Jag har läst böcker av Eloisa James förr och gillat det hon skriver (till exempel serien om Essex Sisters). Så jag blev glad när jag hittade de här på biblioteket, i översättning till svenska dessutom vilket inte händer alltför ofta med romanceböcker. Och jag gillade framsidorna, med blommor och fina färger.

I Cleopatra är det amerikanske Jake som i London träffar engelska Cleo. Han är rik affärsman, och har precis köpt en hel sy-affär med anställda och allt. Tanken är att han ska låta flytta hela verksamheten till Amerika för att där låta dem sy kläder till teatrarna. Tyvärr har han köpt (via ombud) affären utan att först ha kollat med de anställda om de är sugna på att flytta med till andra sidan jorden. Det är de inte. 
Cleo har kommit till Quimbys kostymer (ja, de som nyss bytt ägare) för att köpa sig ett antal klänningar. Ju mer anskrämliga, desto bättre. Hon är rik, och rikedomen kommer från en uppfinning som förbättrar vattenklosetter, så det är tjänade pengar vilket ju är en fasa inom societeten. Cleo är alltså ingen lady, och hon gillar inte societetsmänniskorna, och hon ska klä sig fult bara för att hon kan. Ungefär. Av den ledsna sömmerskan som tar hennes mått får hon nu höra att hela rasket har blivit sålt och ska flytta till hottahejti där det finns krokodiler och allsköns farligheter, och dit vill ingen av dem så nu ska de alla bli arbetslösa. Det tycker Cleo är dumt. Så hon köper nu istället affären, direkt ifrån nuvarande ägaren och inte via ombud.
Jake blir såklart arg. Men intresserad av den företagsamma Cleo. Och ja, de blir kära. Men först ska de genomgå en slags vadslagning i vem som har de mest häpnadsväckande och överdrivna kläderna under säsongens alla baler och tillställningar. 
Mycket fokus på kläder och tyg, dräkter och hur kläderna kan göra en man eller kvinna.

I Yasmin träffar vi några av personerna som fanns med i utkanten av första boken: Yasmin själv, som är en riktig lady och adlig - men som har ett förfärligt rykte. Och inte bättrar hon sig heller - nej, hon har djupa urringningar, älskar att skvallra och prata högt utan att bry sig om att kvinnor borde vara tysta och behagfulla. Hon är fransk (vilket absolut inte förbättrar hennes rykte) och hennes mamma sägs ha varit en av kejsar Napoleons älskarinnor (vilket verkligen verkligen inte förbättrar dotterns rykte). Och så Giles, greven av Lilford, som i bok 1 uppvaktade Cleo (men hon blev ju kär i den där jämrans amerikanen). Giles kan inte låta bli att söka upp lady Yasmin, att vara nära henne, att dansa med henne - trots att han hela tiden blir irriterad på hur opassande hon beter sig, hur fel kläder hon har, hur hon pratar och flirtar för mycket. Så han är arg och sur på sig själv, och lady Yasmin undrar vad han vill när han bara hänger runt henne hela tiden som ett åskmoln, ständigt missnöjd med hennes beteende.
Jag begriper ärligt talat inte varför hon inte bara ber honom fara och flyga - men de blir kära i varandra (dessutom mot Lydia Lilfords vilja, Giles lillasyster som är en direkt pain in the ass boken igenom).

De är OK för stunden, de här böckerna, men inte mer, och inte Eloisa James bästa.

Titel: Cleopatra + Yasmin
Serie: Wallflowerserien #1 + #2
Författare: Eloisa James
Originaltitel: How to Be a Wallflower + The Reluctant Countess (Would-Be Wallflowers Series)
Översättning: Maria Fredriksson
Utg år: 2023 + 2024
Förlag: HarperCollins Nordic

The Frugal Wizard's Handbook for Surviving Medieval England

En man vaknar upp mitt på en åker, i något som verkar vara en krater efter en explosion. Han vet inte var han är. Eller vem han är. Eller när han är. Total minnesförlust. Han ger sig iväg och kommer snart till en by, som han inte känner igen. Vad han dock inom sig vet är att han inte kommer härifrån alls, att han är van vid helt andra förhållanden. Och vad han också snart förstår om sig själv är att varifrån och vem han än är så brukar han tydligen bedöma och betygsätta saker, tänk "den här vägen får tre stjärnor - kunde varit fyra för utsikten men det är en grusväg som är sönderkörd och det drar ner betyget". Han begriper sig inte på sig själv.

Den här mannen befinner sig i ett medeltida England, som direkt taget ur en standard-fantasyroman. Men egentligen kommer han från framtiden, i en tidsresa som har gått alldeles fel. Han skulle inte komma fram med en explosion (kratern han vaknade i orsakades av honom själv), och explosionen som inte skulle ske har nu pajat hans minne (det återkommer så småningom) men än värre också hans manual, den där Handboken för att överleva medeltids-England. Han hittar spridda sidor och förstår snart att han som sig själv i framtiden köpt en svindyr tidsresa till medeltids-England. Men varför? Varför ville han hit? Han kommer också snart ihåg att han flyr från någon. Vem, och varför?

Det kan bara vara Brandon Sanderson som kommer på en sån här knäpp grej. Han blandar science-fiction med fantasymiljö, lägger till humor och mängder med action. Och jag borde verkligen gillat det här, men gör det inte så mycket som jag hade velat. Jag trodde före läsningen att det skulle vara mer anakronism och roligheter med "modern-människa-är-förvirrad-i-fantasymiljö" och att det här liksom skulle vara boken han själv skrev om sina tillkortakommanden och lärdomar. Men det här är något annat. Visst är det kul med miljön, men den blir nu bara en bakgrund till actionstoryn med tidsresor, jakt och farliga skurkar. Och Brandon Sanderson blir roligare när han inte går in för att vara rolig - det blir bättre när humorn glänser till i bra dialoger i de andra böckerna men här blir det lite ansträngt. 

Brandon Sanderson är min favoritförfattare och han har en väldigt hög lägstanivå, så det här är ändå en helt OK bok utan att vara wow.

Titel: The Frugal Wizard's Handbook for Surviving Medieval England
Författare: Brandon Sanderson
Utg år: 2023
Förlag: Dragonsteel Entertainment

The Things We Leave Unfinished

Den här råkade jag se på biblioteket där jag jobbar, och sög direkt för att "wow, det är ju en av Rebecca Yarros böcker! Måste kolla om hennes tidigare böcker är lika bra som Fourth Wing!" Detta är väldigt långt från fantasy och drakar, men testa måste jag ju.

Och den är helt OK. Eller faktiskt riktigt bra. (men nej, den är inte Fourth Wing) (fasen, Carolina, vad du tjatar)

Georgias mormor, eller great grandmother, det är lite inkonsekvent i boken, och eftersom jag ju läst den vet jag att hon snarare bör vara farmor. Eller morfars mor. Nå, Georgias äldre släkting Scarlett Stanton var författare, en riktigt stor och känd romanceförfattare. I bokens början står Georgia i en bokhandel, vid hyllan med Scarlett Stantons böcker, när hon kommer i diskussion med en man som står i närheten. Jag kommer inte exakt ihåg hur de kommer in på det, men diskussionen handlar snart om en annan författare, en Noah Harrison. Denne Noah skriver också romance, men Georgia gillar honom inte. Hon tycker han alltid har trista slut på sina böcker, och framsidorna pryds alltid av par som nästan kysser varandra. Noah har skrivit många böcker och är också väldigt känd, men nu sågar Georgia denne författare jäms med fotknölarna.

Scarlett Stanton är nu död, men har efterlämnat ett oavslutat manus. Hennes förlag vill gärna ge ut det, och har hittat en författare som de tycker skulle kunna skriva färdigt det på ett bra sätt. Nu återstår bara att presentera denne författare för Georgia och få hennes godkännande (det är hon som ärvt mormor/morfars mor Scarlett). Mötet går inte bra, eftersom 1. författaren de föreslår är Noah Harrison, och 2. Noah Harrison visar sig vara just den man Georgia nyligen bråkade med i bokhandeln. Oj. Och no way. Det ska f-n inte vara ett sorgligt slut på mormor/farmors oavslutade manus. Inte om Georgia får bestämma.

Parallellt med Georgias och Noahs historia (och ja, de blir såklart kära i varandra, detta är den typen av bok) får vi läsa om Scarlett själv, då på 1940-talet när hon som ung bodde i England, jobbade inom underrättelsetjänsten och blev kär i en stridspilot, Jameson. Och vi förstår att 1. Det är just berättelsen om Scarlett och Jameson som är det oavslutade manus som Noah nu ska skriva färdigt, och 2. "blev kär i en stridspilot". Alltså. Det finns väl inga böcker om sådana kärlekar som slutar bra?

Bra bok, trots avsaknaden av drakar. Och av de två parallella berättelserna gillade jag den under andra världskriget mest - Scarlett och Jameson berör.

Titel: The Things We Leave Unfinished
Författare: Rebecca Yarros
Utg år: 2021
Förlag: Entangled: Amara