onsdag 11 mars 2015

Alla dessa ord som finns, eller som inte finns

Klart jag  hänger på Kulturkollos tisdagsutmaning den här veckan, eftersom den handlar om språk och framförallt ord, som jag aldrig upphör att fascineras av. Helena frågar oss efter två saker:

1. Vilket är världens vackraste (eller bästa, konstigaste, mest användbara...) ord?

Jag är en ordsamlare, som älskar att smaka på ord och välja mellan synonymer. Hittar jag något nytt ord försöker jag raskt stoppa in det i olika sammanhang. Skråpuk till exempel, som inte är så lätt att få in i något sammanhang alls, men kul. Jag har nog inget favoritord som jag kommer ihåg just nu i alla fall, men brukar kunna sitta och drömma över ord som ger mig fina associationer. Då har de ofta med naturen att göra. Sommarnatt till exempel. Då tänker jag alltid på den här bilden:

Junikväll av Anders Zorn
Eller glänta. Eller skymning. Eller klucka (som i små vågor i en insjö som kluckar mot bryggan).

Och ord som fascinerar mig helt enkelt i hur de ser ut. Ta ordet plötsligt som för mig känns som något oväntat och hastigt hela ordet. Men vad är det i det som gör det? Börja med första ledet: plöt
Inget spännande där, va? Nästan som något som luften gått ur. Men så: plöts  Det där s-et får det att lyfta. Och sen tar vi hela plötsligt som har rest från urkramad disktrasa till något spännande.

Ja, ja, nu svamlar jag, men det är sånt där som rör sig i Carolina-hjärnan.

2. Saknar du något ord i svenska språket? Uppfinn ett!

Jag uppfinner ständigt nya ord. Ungefär varje gång jag skriver något. Jag bänder språket till det som passar mig för stunden, böjer på orden åt olika håll, sätter ihop ord som egentligen inte har med varandra att göra, associerar... (och nej, om du undrar: skriver jag facktexter, jobbmail eller mötesprotokoll kan jag lugna mig och hålla mig strikt grammatiskt till det svenska språk jag ändå behärskar till fullo). Jag älskar det där! Och mina stackars barn får finna sig i att ständigt bli kallade för nya ord- och namnkombinationer som egentligen inte finns. Trollungefisbananpastej, till exempel (mycket smidigt). Men alldeles just nu kan jag inte uppfinna något nytt, eftersom jag liksom inte har behov av det.
Däremot kommer jag att tänka på ett blogginlägg jag skrev en gång där jag verkligen saknade de rätta orden. Det handlade om diverse mystiska maskiner som rullar fram längs med landsvägarna och gör mystiska saker. Reflex-pinne-skrubbar-maskinen till exempel.

3 kommentarer:

  1. Jag fastnar också ofta för sådana ord som har med natur att göra, klucka är till exempel helt underbart och kopplas ihop med avslappning i min hjärna. Jag kan nästan känna solen mot ansiktet, höra det där kluckandet och känna bryggan gunga under ryggen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad sommar-längtig jag blev nu!

      Radera
  2. Jag älskar att sätta ihop ord på det där sättet, att vrida på språket är en av mina favoritsysselsättningar :-)

    SvaraRadera