Fyrmästarens dotter

Jag har lyssnat på Fyrmästarens dotter, första boken i Ann Rosmans Marstrands-svit om Karin Adler. Jag gillade den såpass mycket att jag nog kommer att läsa vidare i serien, men då som pappersbok eftersom jag inte alls kom överens med uppläsaren Mirja Turestedt. (som försöker prata dialekter utan större framgång, och dessutom av någon outgrundlig anledning ska prata danska så fort huvudpersonens danske chef Karsten ska yttra sig. Han är förvisso född dansk, men pratar säkert någon slags svenskifierad danska, och det blir urfånigt när uppläsaren ska få honom att låta dansk när hon verkligen inte behärskar danska. Blöh.)

Sorry, det blev en lång parentes, det där. Jag gillar alltså en hel del i boken. Dock inte själva deckargrejen, för den håller inte. Det är ganska uppenbart vilka som är skurkar, och vad som har hänt, och så kastas det in mängder av ledtrådar som sedan liksom aldrig leder någonstans men som verkar spännande för stunden. Det är luddiga orsaker till saker som har hänt och ganska mycket känns helt enkelt inte trovärdigt. (Skattjakten??)(Båtolyckan/förgiftandet?)(En del människors tydligen sedan födseln inneboende ondska?)(urrivna loggbokssidan?)(morsemeddelandet som Folke upptäcker...why?? till vilken mottagare?)(tatueringen...)(och så detta: varför skulle den stackaren muras in överhuvudtaget?)

Men om jag låter bli att gnälla över deckarspretet och går över till det jag gillar i stället så blir det genast trevligare: personerna! miljöerna! Jag älskar ungefär allting med huvudpersonen Karins beslut att flytta in i sin båt. Så mysigt det verkar! Och så vill jag åka till Marstrand - jag har aldrig varit där men blir väldigt nyfiken. Och boken inleds med en klockren tur till stormarknaden när det ska veckohandlas, och Karin har koll på hur det ska göras och vad som behövs medan sambon Göran bara går och lallar och efter hur lång tid som helst "har hjälpt till" och kommer dragandes med ett paket kaffe som dessutom är av fel sort.

Det är beskrivningarna av relationer och människor som är den här bokens styrka. Karin och den där Göran (som jag inte begriper att hon har varit ihop med i så många år). Sara (sjukskriven pga utmattningsdepression och mår verkligen skit) och Tomas ("jamen kan inte du göra det, du som ändå bara går hemma nu om dagarna?"), och svärmodern Siri (detta hår av hin). Tjejmiddagen där samtliga pappor ringer och frågar var blöjorna ligger någonstans? Hon den där gamla damen med katten och vedspisen och grannen som hon löser korsord tillsammans med. Familjesammankomsterna hos familjen von Langer. Åh, det där är så bra! Och så tandgnisselframkallande irriterande eftersom Rosman har fångat alla vardagsirritationer och familjegräl på pricken. Ibland vill jag bara skrika till några av dem att "säg ifrån, då!". Men det är just det här som gör att jag kommer att läsa mer av Ann Rosman.

Titel: Fyrmästarens dotter
Serie: Karin Adler #1
Författare: Ann Rosman
Ljudbok - uppläsning: Mirja Turestedt
Utg år: 2009
Förlag: Damm
Köp den till exempel här eller här