söndag 8 mars 2015

Kvinnan på tronen - Hatshepsut

Hela den här veckan har varit kvinnornas vecka på Kulturkollo, och idag 8 mars håller Kulturkollos Linda i en bloggstafett fylld med porträtt av kvinnor som betytt något extra för oss.

Igår på Kulturkollo skrev jag om mina Astrid och Astri som betytt mycket för mig, och det här stafettinlägget tänkte jag från början ägna åt min älskade Selma. Men i stället kom jag ihåg en annan kvinna. En som levde tusentals år sedan. En kvinna som helt uppenbart var viljestark, uppkäftig, tog plats, var smart, gillade att bestämma och vägrade stanna i skuggan och glömskan.

Hon var dotter till en kung. Eller, nej, hon var till och med dotter till en gud. Hon var Hatshepsut, dotter till Thotmes I, solens son och farao i Egypten på 1400-talet fKr. Pappa Thotmes efterträddes av sin son Thotmes II, och Hatshepsut gifte sig med honom (sin halvbror, men det där var ju skick och fason hos farao-familjerna). Thotmes II var det tydligen inte mycket med, för han dog ganska snart. Då tog Hatshepsut makten och började "samregera" tillsammans med styvsonen Thotmes III, fast efter ett tag petade hon även honom åt sidan och krönte sig själv till farao. I nästan tjugo år bar hon runt på den där märkliga röda och vita dubbelkronan, var solens dotter, drottning och mäktig.

Hatshepsut lärde jag känna när jag i tjugoårsåldern läste Solens dotter av Pauline Gedge. Den går fortfarande att köpa, fast bara på engelska (Child of the Morning). Jag har många gånger tänkt att jag skulle läsa om den för att se om jag fortfarande gillar den så mycket som jag gjorde då. För oj, vad impad jag blev av denna kvinnliga farao! Och oj, vad arg jag blev när hennes namn efter hennes död bokstavligen utplånades. Det hackades bort från alla ställen där det stod skrivet, och jag vill minnas att man till och med inte lät hennes eget gigantiska gravtempel bära hennes eget namn. Hm. Jag har glömt. Jag vill nog läsa om den där Child of the Morning nu, tror jag. Och förresten slukade jag då allt det Pauline Gedge hade skrivit, och lärde mig ungefär allt jag kan om antikens Egypten och dess gudavärld. Men det är och var Hatshepsuts uppkäftiga maktutövande som har stannat kvar i minnet hos mig. Heja henne!

Hatshepsuts gravtempel, Deir el-Bahri

Vill du läsa de andra inläggen i bloggstafetten (och det är klart du vill!) så har de publicerats/kommer att publiceras enligt nedanstående schema:

00.01 Kulturkollo
04.00 Fiktiviteter
08.00 Bokhyllad
09.30 Bokbabbel
11.30 JoS blog
12.30 Bakbokmat
14.30 Bokmania
15.00 enligt O
16.00 Tittelina
20.00 Carolina läser...



18 kommentarer:

  1. Kvinnliga historiska förebilder finns det inte precis gott om. Tack för att du påminner mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, verkligen inte. Och de få som finns känns ofta som att de behöver upprättas också, förutom att inte glömmas bort. Några tidiga historieskrivare skrev tydligen om Hatshepsut att hon var maktgalen, och "visade sitt rätta jag" först efter att hon gripit makten.

      Radera
  2. Oh underbara Solens dotter!
    Pauline Gedge fick även mig att bli helt såld på Egyptens och deras starka kvinnor.
    Har funderat på om man borde läsa om böckerna, eller skall man bara lämna det till minnets sköna vrå.
    Kul läsning och tack för resan tillbaka till min ungdom :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, läsa om eller inte, det är frågan. Jag blev ändå rätt sugen när jag såg att den fortf finns att köpa på engelska. Kanske ändå?

      Radera
  3. De boken hade jag gillat i tonåren. Fast jag läste mest om mytologi, där finns det också starka kvinnor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du rätt i, och jag har också tyckt mycket om att läsa mytologi och gudasagor.

      Radera
  4. Den här boken verkar intressant och jag har antecknat titeln. Den kanske passar att låta barnbarnet läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Fast det beror ändå lite på barnbarnets ålder - det är en vuxenbok, och ganska mastig också. Men sisådär 15+ ?

      Radera
  5. Så intressant! Tack för ett lärorikt inlägg! :-)

    SvaraRadera
  6. Å, tack för påminnelsen. Älskade boken när jag var ung.

    SvaraRadera
  7. Hatshepsut är en väldigt intressant person. Jag blir lite nyfiken på att läsa den boken :) Det finns nog fler historiska förebilder än en tror, men som har strukits ur historien.

    SvaraRadera
  8. Mycket intressant och så roligt att få ta del av historien om en styrande kvinna!

    SvaraRadera
  9. Intressant läsning. Skulle gärna vilja åka dit och titta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det skulle jag också vilja!

      Radera
  10. Härligt med en historisk personlighet.

    SvaraRadera
  11. Hihi, jag älskade den boken och Pauline Gedge! Har kvar hennes böcker i hyllan, även Solens dotter. Läste den massor med gånger då förr, men nu är det nog en 15-20 år sedan. Ops!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jomen det var nog minst lika länge sen jag läste dem, jag med :)

      Radera