Det här visste jag redan innan jag började läsa Järnprovet. Gillade jag den, då? Ja! Jag gillar den väldigt mycket! Och jag tycker inte att den hämtar särskilt mycket från Harry Potter utom just det där skol-grejset då. Däremot tänker jag absolut att den kan rekommenderas till alla dem som älskar Harry Potter och vill ha mer i den stilen.
Callum Hunt ska bara lyckas med en sak på dagens prov. Han ska inte lyckas. Han ska helst vara så dålig att han blir utkastad - fast ändå inte så uppenbart dålig att det märks att han misslyckats med flit. Provet är ett intagningsprov till Magisteriet, den skola där barn med fallenhet för magi får gå om de klarar av att bli intagna. Och dit vill inte Callum. Där dör man. Eller blir experimenterad på. Eller hånad. Eller bara allmänt plågad. För där finns trollkarlar, och dem varken ska eller kan han lita på för en sekund. Det vet han, eftersom det är det hans pappa har predikat för honom i alla år ända sedan han var bebis och precis hade blivit moderlös. Det var förstås trollkarlarnas fel att Callums mamma dog.
Och visst misslyckas han med provet. Spektakulärt, skulle jag vilja säga. Allt han tar i verkar explodera, och ganska snart verkar både provledarna/trollkarlarna och alla hans medsökande titta på honom med fasa och avsky. Bra! då slipper han väl det där Magisteriet?
Nej. Han blir ändå antagen. Helt paff (och med en skogstokig pappa som blir utslängd från provlokalerna) forslas han iväg i en buss tillsammans med de andra som blivit antagna. Ingen packning har han, ingen mobil, inga pengar. Och han väntar sig att dö i princip redan när han stiger innanför Magisteriets portar.
Fast det gör han inte. Grottorna där är glittriga och rätt...coola, faktiskt. Maten är helt OK. Mer än OK, faktiskt. Och, ja, så finns det filmvisning, och specialläsk, och en....eh...hund. Och kompisar. Och elementarandar. Och ett bibliotek. Och människor som visar sig vara trevliga. Och...han kanske kan stanna lite, ändå? (Neeeej! ylar hans pappa över telefonen-som-inte-är-en-telefon, du måste ta dig därifrån! Du vet inte vad du är!)
Japp. Jag gillar.
Titel: Järnprovet
Serie: Magisterium
Författare: Holly Black & Cassandra Clare
Originaltitel: The Iron Trial
Översättning: Lottie Eriksson
Utg år: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här
För vem? cirka 10-15 år
Jag tänker lite så också att de som gnäller på att "uuuh, det är så likt Harry Potter" oftast är vi lite äldre stötar (nu gillade jag den här väldigt mycket även om likheterna naturligtvis finns i bakhuvudet även hos mig). Sätter du den här i näven på en lässugen unge så tror inte jag att hen bryr sig ett skvatt om eventuella likheter utan bara tackar och tar emot och börjar plöja!
SvaraRaderaPrecis så tror jag också. Jag tillhör ju också den generationen som gnäller över nyöversättningen av Tolkien, för "så var det minsann inte förr".
RaderaJag tycker att det bara är att det utspelar sig i en skola som är likt. Det är annorlunda magi, det är mycket annorlunda.
RaderaJa, visst är det så! Och även om det är en skola för magi så är den verkligen inte särskilt lik Hogwarts heller.
RaderaTyckte jättemycket om den här och den har faktiskt peppat mig till att äntligen ta tag i HP. Ok, jag har inte börjat riktigt än, men jag ska ...
SvaraRaderaPepp, pepp, pepp! Att läsa HP är lika lätt som att skära genom smör. (OK det där var en mindre lyckad liknelse)
Radera