Half bad - ondskans son

På sina ställen är den här boken så otäck att jag har svårt att läsa vidare - men måste, för jag måste veta hur det går. Och så fascineras jag av bokens tema. Men ändå...den där scenen där Kieran ristar i Nathans rygg, eller den där han ska få specialtatueringar, eller... gah! Läskigt, läskigt, läskigt...!

Nathan är dömd redan från början. Alltså, redan från allra första början när han som nyfödd bebis är något med svarta ögon som helst inte borde ha fått finnas och alltså ska hatas. Han är en smutsig "blandkod" som alldeles säkert kommer att ställa till med bråk. Klart han gör - hans far är Marcus Edge, en av de ondaste svarta häxorna som någonsin funnits. Och även om Nathan aldrig ens har träffat sin far, och även om hans mor är en vit häxa av en god familj så gör det där arvet efter fadern det helt självklart att Nathan kan och ska behandlas illa redan från början. Lika bra att bestraffa honom redan innan han har gjort något, liksom.

Är Nathan ond, då? Det vet han inte riktigt själv. Hurdan är man då? Klart han hamnar en hel del i slagsmål, och får en hel del raseriutbrott - men är det arvets fel? Eller är det omgivningens behandling av honom som får honom att reagera? Eller frustrationen när han inte klarar av något i skolan (han kan knappast läsa eller skriva)(fast han är väldigt duktig på att rita)? Eller plågan när han inte står ut med ljuden av mobiltelefoner eller annan elektrisk apparatur som bara han verkar kunna höra och som ger honom huvudvärk? Han verkar inte särskilt ond när han är med sin älskade bror Arran. Inte heller när han träffar Annelise och blir kär i henne.

Men ju äldre han blir desto fler regler omges han av, desto fler direktiv skickas till honom från De vita häxornas råd som bestämmer över häxorna i England. Han får inte resa, han får inte umgås med fler människor än han nödvändigt behöver, han måste utstå regelbundna kontroller, han får inte det och han får inte detta. Trots alla försök till att kontrollera hans liv beslutar ändå till slut De vita häxornas råd att kasta in Nathan i en bur för gott.

Otäck, alltså. Och med mycket att fundera över. Framförallt det här med ondska och om att vara dömd redan vid födseln bara för att man råkar ha fel föräldrar. De där vita häxorna är de goda häxorna, och de svarta häxorna är onda. För det har någon bestämt, och så är det. Men av allt det som händer i boken så är det hela tiden de vita och goda häxorna som gör alla de ondskefulla sakerna.

Jag gillar temat i den här boken så mycket att jag förlåter den att den faller lite isär i sista tredjedelen när Nathan har flytt ut i världen. Jag tänker definitivt läsa nästa bok i trilogin, som lär komma ut på engelska ganska snart.

Titel: Half bad - ondskans son
Författare: Sally Green
Originaltitel: Half Bad
Översättning: Carla Wiberg
Utg år: 2015
Förlag: Semic
Köp den till exempel här eller här