fredag 2 december 2016

Armada

Jag gillade Ready Player One så pass mycket att jag ganska raskt tog mig an den här boken också. Fler referenser till filmer och spel från min uppväxt? Urflippad story om invaderande aliens? Vad kunde possibly go wrong?

Zack sitter och slöar i klassrummet när han helt plötsligt ser ett rymdskepp flyga runt i omöjliga krumbukter i himlen utanför fönstret. Och inte bara ett rymdskepp (eller, det är inte så där himla "bara" förstås...) utan dessutom ett exakt likadant skepp som fiendeskeppen han själv brukar ägna timmar, nätter och all sin fritid åt att skjuta ned i datorspelet Armada. What? liksom. Har han spelat för mycket och börjat få hallucinationer?

Tydlingen inte, eftersom han lite senare blir upphämtad av en flygfarkost som också bara finns i det där spelet, fast en farkost som används av den superhemliga organisation som i Armada är de som ger uppdragen för att bekämpa de där slemma, invaderande rymdvarelserna. Det visar sig alltså att Superhemliga Organisationen finns på riktigt. Dess rymdskepp, vapen och övrig teknik i spelet finns också. Och rymdisarna. Rymdisarna är för övrigt helt inställda på Utrotning Av Jordens Befolkning och måste stoppas. Vem kan vara bättre på det än Zack och alla andra som har high-score i Armada-spelet?

Jodå, här kryllar av referenser till framförallt sci-fi-film och spel, och jag älskar det där med att det är så självklart att läsaren ska känna till sånt som att stormtroopers är usla skyttar och hur dörrar på standardrymdskepp fungerar. Det finns en hel del som är roligt i Armada.

Men tyvärr gillar jag den inte alls lika mycket som Ready Player One. Grunden i storyn är precis samma: "tänk om det vore så att alla de där timmarna jag lägger ner på datorspelande och filmtittande faktiskt vore till nytta, eller till och med kunde hjälpa till med att rädda världen, vad skulle ni säga då?!" och jag älskar idén. Men där det i Ready Player One funkar slår det här över och blir fånigt. Inte så lite fånigt heller när hela vår världs framtid hänger på att en tonåring kan besegra en slags slutboss i en rymdstrid. Eller, jo, jag hade kunnat köpa även det i den här sortens bok, men hela vägen fram till slutstriden är alldeles för mycket några-tonåringar-som-spelar-datorspel-tillsammans (tänk kommenterade inspelade spelsekvenser på youtube) och så slängs det in en eller annan mening som antyder att i världen i övrigt dör det några miljoner människor här och där i strider mot aliens. Det tappar mig och jag sitter mest bara och gäspar över luftstriderna och irriterar mig på orimligheterna och det blir så dumt eftersom hela handlingen bygger på att det SKA vara orimligt så jag ska liksom egentligen bara köpa det och åka med. Men det funkar inte.


Titel: Armada
Författare: Ernest Cline
Utg år: 2015
Förlag: Crown Publishing Group
Köp den till exempel här eller här

2 kommentarer:

  1. Ready Player One var en av mina absolut favoriter någonsin så köpte hem denna. En kollega, som också älskade RPO, hann före och tyckte att den var okej. Men inte mer än så. Därför har Armada stått orörd i bokhyllan. Tänkte att 2017 blir året då jag läser den. För att få det gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, men den måste ju liksom läsas ändå? För RPO's skull...

      Radera