fredag 12 maj 2017

Den mörkaste delen av skogen

Ibland gillar jag Holly Blacks böcker, ibland inte när jag tycker hon krånglar till det för mycket för mig (som i vampyrpartyt i Coldtown). Jag har inte läst några av hennes faerieböcker, så var lätt avvaktande när jag gav mig på Den mörkaste delen av skogen. 

Men den här tycker jag mycket om, och i princip sträckläste jag hela. Här är något i kombinationen folktro kring älvor och vanligt vardagsliv i en liten stad som tilltalar mig väldigt i all sin knasighet.

Som det här med att ungdomarna i Fairfold gärna samlas för fest i en glänta i skogen där det sedan så länge någon kan minnas står en glaskista med en sovande alvprins i? Glaskistan använder de som sittbänk, eller så dansar de ovanpå den, och alla ölflaskor och burkar ligger sedan kvar i gläntan som ser rätt risig ut egentligen. Alvprinsen (med horn och spetsiga öron) sover vidare och vaknar inte av någon musik eller av den livligaste dans. Inte heller går kistan sönder om någon försöker slå itu den med en slägga (vilket någon nämligen har försökt). Ungdomarna har alltid festat här. Deras föräldrar gjorde det också.

Och i Fairfold vet alla att älvorna finns i skogen. De har träffat på dem, och vet alla regler som gäller för umgänge med älvor (ät inte deras mat, var artig, säg aldrig tack...). De bofasta i Fairfold råkar aldrig illa ut. Värre är det med alla dessa dumma turister som kommer till stan för älvspotting eller vad man ska kalla det (selfies vid glaskisteprinsen...). Av dem brukar det stryka med en eller ett par om året, och det är liksom svinn man får räkna med.

Ben och Hazel är syskon, och det finns hur mycket som helst att säga om dem (gillar karaktärerna i den här boken!) men nöjer mig med att de länge jagat elaka väsen i skogen, och att de ännu längre bägge varit kära i alvprinsen i glaskistan. Bens bästa kompis är Jack, och Jack är min absoluta favoritperson här. Han är (och detta får man reda på tidigt i boken, så ingen spoiler) en bortbyting. Älvorna tog ett litet barn, Carter, och lämnade Jack i dennes ställe, men Carters mamma visste hur man togs med älvor och lyckades raskt ta Carter tillbaka. Jack behöll hon också, som straff liksom. Så nu har Jack och Carter vuxit upp som bröder, och de är lika som tvillingar förutom det att Jack har spetsiga öron och inte är riktigt mänsklig. Men... han går på highschool precis som alla andra och har stränga föräldrar som propsar på läxläsning och att aldrig missa lektioner.

Jack är så intressant att helst skulle jag vilja läsa en hel bok om bara honom!

Nå. Nu blir det action och livat och glatt i Fairfold, för någon har nu äntligen lyckats krossa alvprinsens glaskista, som står tom. Vem? Och var är hornprydde prinsen??

Titel: Den mörkaste delen av skogen
Författare: Holly Black
Originaltitel: The Darkest Part of the Forest
Översättning: Ingela Jernberg
Utg år: 2017
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här

6 kommentarer:

  1. Jag gillade också denna väldigt mycket. Just kombinationen av vår realistiska verklighet och älvor och magi är fantastisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir en väldigt bra blandning! Jag brukar annars gilla "ren" eller high fantasy mest och vara kluven till urban fantasy, men här gillar jag det verkligen!

      Radera
  2. Jag har överlag gillat det jag har läst av Holly Black, men det här var min favorit hittills. Det var lite extra roligt att läsa den efter hennes tidigare älvböcker, för de är också bra, men känns mer konventionella i upplägget, mer "paranormal romance". Här känns det som att hon gått tillbaka till konceptet och känt, "Okej, men det här kan jag ju faktiskt göra något bättre av!"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner att jag verkligen måste läsa hennes tidigare älvböcker också!

      Radera
    2. Jag hade lite svårt för mellanboken i den trilogin, blev plötsligt tråkigt vuxen och kände "men det där var väl det sämsta möjliga valet du kunde ha gjort i den situationen!" (Kände likadant med Maggie Stiefvaters "Dödsritten" som jag inte ens läste färdigt. Vad sägs om att INTE rida på köttätande hästar som kan dränka dig, liksom.) Men i övrigt var det bra, även om jag som sagt tyckte den här var bättre.

      Radera
    3. Haha...! Plus 1 på det om Dödsritten...!

      Radera