Jag har läst de två tidigare böckerna om Frida Fors, och gillat dem och med bägge direkt sugits in i läsandet. Det gör jag i den här också, redan från sidan ett när Fridas alldeles precis vuxne son tar sin jättestora väska och drar till Australien och lämnar henne där med ett kylskåp som helt plötsligt inte töms på ett dygn eller med en hall utan stora grusiga skor att snubbla på. Åh, jag har en son som precis fyllt 18, och den där dagen han packar sin väska och tar sin stora, drumliga, ständigt hungriga kropp och alla sina skor och lämnar hemmet fasar jag för. Den måste ju komma, förstås, men jag är absolut inte redo för den.
Men det är ju inte riktigt det den här boken handlar om, även om det är en stor del av den just det där att Frida ganska mitt i livet upptäcker att hon är väldigt ensam när bägge barnen blivit vuxna och dragit sin kos. Barnens pappa och Frida är skilda sedan ett antal år tillbaka, och han är numera ihop med en av Fridas jobb-kollegor, men hon saknar honom inte ett dugg. Snarare ömkar hon kollegan som lever med honom. Frida är inte helt säker på att hon vill ha en någon att dela sitt liv med och hon försöker verkligen count her blessings med ensamlivet: kan kolla på film mitt i natten, ingen annan som stökar till hemma, kan äta det hon vill, lägga pengarna på det hon vill... men det är tomt, det är det. Stackars rostiga grillen på uteplatsen får symbolisera: att leva ensam är att inte ha någon att grilla ihop med.
Så Frida testar det flera rekommenderar henne: att nätdejta. Kanske finns det trots allt någon där ute att grilla ihop med? Någon som hon trivs med, tycker om att prata med, någon som delar hennes värderingar och intressen? Det är ju inte som att hon måste hitta någon, men gör hon det så vore det kul och en bonus?
Jag sugs alltså in i boken direkt och bläddrar på. Det är roligt och mycket vardagsfilosofi och igenkänning. Dock kan jag bli lite irriterad på skildringarna av alla Fridas nätdejtar - det är så tydligt männen hon träffar som är konstiga på diverse vis, som gnäller om sjukdomar, har konstiga åsikter, pratar om sig själva hela tiden, har mystiska relationer, fel inställning till jobbet och allt vad det är. Frida själv är den som är så väldigt normal och jag kan sakna den andra sidans röst. Att hon träffar någon som är helt vanlig, men som stör sig på Fridas egenskaper, jobbtider eller vad det kan vara. Man är alltid två i ett förhållande.
Men bortsett från det gnaget gillar jag alltså den här boken, precis som jag gillade de två tidigare böckerna om Frida. Man behöver faktiskt inte alls ha läst dem för att ha behållning av den här - det enda är att Frida besöker den lilla orten i Småland hon gjorde sin praktik på då när hon gick sin journalistutbildning för över tjugo år sen.
Titel: Kärlek sökes
Författare: Carin Hjulström
Serie: Frida Fors 3
Utg år: 2016
Förlag: Forum
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar