Ditt hjärta är mitt

När boken börjar är vi bortom sjukdomen - Marlowe har länge varit dödssjuk med medfött hjärtproblem men har fått ett nytt hjärta av en okänd donator. Operationen gick bra, och inga större komplikationer har tillstött, och nu ska Marlowe alltså börja skolan igen, och egentligen börja om sitt liv. Men hon har så länge varit "den hjärtsjuka tjejen som kanske ska dö och är väldigt synd om" så nu vet hon inte riktigt vem hon är längre. När hon bara är Marlowe, vem är hon då?

En sak att fundera över, som blir oerhört viktig för henne, är vems hjärta det är hon har i sin kropp. Vem är donatorn och vilket liv hade denne? Drömmar, tankar, fantasier? Marlowe vill gärna ha kontakt med donatorns familj, men det vill inte de och Marlowe får inte veta vilka de är. Hon söker ändå och får efter ett tag ett slags napp i en facebookgrupp - kanske hon har fått reda på vem donatorn är, och att denne hade en syster. Vågar hon själv ta kontakt med henne?

Utöver Marlowes funderingar över liv och hjärta blir hon kär. Ytterst olämpligt kär, så det tar ett tag innan hon erkänner att hon är det. Det är sonen till affärsinnehavaren intill Marlowes mammas affär, och det olämpliga i detta är: mamma är ytterligt strikt vegan som dessutom har starka åsikter om mycket annat som rör djurrätt, miljö, lämplig mat och också vem eller vilka Marlowe ska umgås med. Och Leo, grannpojken, är alltså son till slakteributikens ägare, och slakteributiken är ofta målet för Marlowes mammas många demonstrationer och aktioner för djurens rätt.

Jag gillar relationen mellan Marlowe och Leo, hur den utvecklas från bråk och gliringar till något helt annat. Annars är inte boken något jätte-wow för mig. Jag läser, det är OK, det är lite förutsägbart, det roar för stunden, men inte mer. Och så stör jag mig på Marlowes mammas kontrollbehov som verkligen är stort. Allt Marlowe äter, allt hon tycker, allt hon gör, vart hon går, vilka hon träffar. Marlowe försöker göra lite uppror mot detta mot slutet av boken (men hallå, hon är 18!) men jag kan inte se att det blir någon förändring ändå och det gör mig lite ledsen.


Titel: Ditt hjärta är mitt
Författare: Shivaun Plozza
Originaltitel: Tin heart
Översättning: Anna Thuresson
Utg år: 2019
Förlag: Gilla böcker
Köp den till exempel här, här eller via Omnible

Bob

Det är så länge som fem år sedan Livy senast var och hälsade på hos mormor, men så kan det vara om mormor bor i Australien och man själv bor i USA. Förra gången var Livy fem år gammal, nu är hon alltså drygt tio, och det är inte mycket hon kommer ihåg från mormors hus ute på landet. Men var det inte något med hönshuset? Och någon kyckling som var... annorlunda på något vis? Och rummet hon bodde i då (mammas gamla flickrum) känner hon vagt igen. Särskilt garderoben, det var något med den! Och visst var det - när Livy öppnar garderoben så sitter där en liten någon där och väntar på henne.

Denne någon är Bob. Han är grön, har snälla bruna ögon, ett enda långt ögonbryn, lite hårtofsar uppe på huvudet, och så är han klädd i en gul kycklingdräkt som inte är så där värst övertygande som förklädnad. (Det var Livy som tillverkade den åt honom när hon var här då senast, och alltså var fem år...) Han tror att han kanske är en zombie, men är inte helt säker.

Bob har alltså suttit i Livys garderob och väntat på att hon ska komma tillbaka, för de håller tillsammans på att försöka ta reda på vad och vem Bob egentligen är, vart han kommer ifrån och var hans familj är. Vänta här, sa femåriga Livy, och så försvann hon. Och Bob väntade här, i garderoben, i fem år. I början grät han en hel del. Sedan har han läst i ett lexikon, och byggt och byggt om ett piratskepp av lego, och väntat och väntat och väntat. Och nu kommer hon då äntligen tillbaka - och har glömt bort att han finns. Hon minns inte ens hans namn!

Det här är en alldeles fantastisk bok, och något av det bästa jag läst på länge! Den är rolig, och lite sorglig, och smart, och spännande - allt på en gång! Största gåtan är förstås vad eller vem Bob faktiskt är, och hur de tar reda på det, och hur allt hänger ihop - men man tar denne märklige lille gröna person till sitt hjärta redan första gången man får läsa om honom där han tålmodigt suttit och väntat i den mörka garderoben. Han är så alldeles speciell, och rolig. Extra bra blir boken också eftersom så fort Bob har kommit med i historien så blir vartannat kapitel ur hans berättarperspektiv.

Vad är Bob för något? Och hur kunde Livy glömma bort honom, fast han är så speciell? Läs boken! Det måste du!


Titel: Bob
Författare: Wendy Mass & Rebecca Stead
Illustrationer: Nicholas Gannon
Originaltitel: Bob
Översättning: Ingela Jernberg
Utg år: 2019
Förlag: Berghs
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 9-12 år