Det här är den där byn som ligger långt ifrån alla större städer, och där alla känner till allt om alla. Dit modet kommer långt efter det att det har blivit ute i storstan och där människorna tänker och gör som de har gjort i alla tider. Och där man har hemligheter som noga vaktas. Den byn finns i många böcker och filmer - i den här boken kallas den Vägsände.
Hit kommer Julie på hösten ett par månader efter att hennes mamma har dött i en trafikolycka. Hon har ingen annan familj, och hennes förmyndare har lyckats spåra upp en tidigare okänd moster som bor i Vägsände, och som nu övertalats att ta hand om Julie för en tid.
Julie börjar skolan och funderar lite över varför alla barnen verkar ha så gammaldags kläder. Och såna namn som gamla släktingar brukar ha: Ivar, Sonja, Ingeborg... Men storstadsbo som hon är så tänker hon att det är väl så det är på landet. De flesta är väldigt välkomnande och måna om henne, och hon får många gånger höra att "hoppas nu att du kommer att trivas bra". Men det är något som är fel, något som är väldigt fel med hela byn och alla som bor där. Julie försöker slå det ifrån sig, och hennes moster vill inte svara på några frågor. Inte ens när Julie frågar om varför hon inte får gå ut när det är mörkt (för det får hon inte. Inte på några villkors vis). Mostern vill låta allt det där gamla vara i fred, som hon säger.
Skolan är väl som skolan brukar vara. Fast ändå inte. Matsalen serverar ovanligt tråkig mat. Julie irriteras på att det ofta dyker upp läxuppgifter och prov och utflyktsdagar som alla andra verkar veta om men som hon inte har fått reda på. Hon blir kompis med någon i klassen, pratar lite med andra och kommer på kant med någon annan. Tonårslivet är som det är på andra ställen - en kille verkar intresserad av Julie och vill träffa henne varpå killens f.d. flickvän blir duktigt irriterad på Julie och gör livet svårt för henne.
Men det där som är fel kryper sig på och blir värre. Julie får varningar om att hon borde försvinna från Vägsände, att hon inte hör dit. Folk i hennes omgivning försäger sig om småsaker de inte "får säga, fast det gör ju inget för du får ju snart veta ändå". Och Julie börjar mer och mer förstå att hennes mamma inte bara flyttade ifrån Vägsände som vilken ungdom som helst flyttar från den lilla byn till en större stad. Nä, Julies mamma lyckades komma ifrån Vägsände. Och det är en helt annan sak.
Jag kunde inte släppa den här boken, för jag var bara tvungen att få reda på vad det var, det där som var fel och som alla i Vägsände utom Julie kände till. Jag anade, men visste inte säkert. Tyvärr tar det alldeles för lång tid innan man får veta sanningen och det hinner bli långtråkigt innan - alldeles för mycket vanligt skol-liv med skitsnack och det vanliga rollspelet snyggaste-killen, söta-men-elaka-tjejerna, vanliga-schyssta-killen, nörden, kärleksparen... Ja, det är en bok för tonåringar - men här stoppar tonårsskildringen upp själva storyn alldeles för mycket.
Sen störde jag mig på huvudpersonen, Julie. Hon ifrågasätter alldeles för lite det som händer, godtar alldeles för lätt mosterns undanglidande svar. Vilken tonåring skulle snällt låta sig nöja med att "du får inte gå ut när det är mörkt" utan någon förklaring? Eller "du får inte gå upp på vinden" eller att på en direkt fråga om vad det är för varelser hon sett eller vems röst hon har hört i telefonen få svaret att "det är bara inbillning"? Inte nån jag känner, i alla fall. Det hade varit tusen "varför?" på alla konstiga uppföranden/förbud/traditioner som finns i Vägsände. Julie känns helt enkelt inte trovärdig. Visst - den här boken ska ju inte vara trovärdig eftersom den handlar om onaturliga ting - men en sån bok blir så mycket otäckare och bättre att läsa om karaktärerna i den uppför sig och reagerar som vanliga människor skulle ha uppfört sig och reagerat.
Den där krypande obehagskänslan räcker långt - men inte ända fram för att jag ska tycka om boken helt och hållet. Även om framsidan är riktigt snygg.
För vem? 12 - 16 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar