1996 hade vi haft dator hemma i två år och använde den väl allra mest till att spela på. Jag satt timme efter timme med något som hette Ultima Underworld (äkta dungeon-crawling) och min oäkte make byggde städer i SimCity och slogs mot utomjordingar i X-com hette det tror jag. Och vi slet vårt hår över Day of the Tentacle - så för att vi inte skulle bli alldeles flintskalliga i förtid så behövde vi en eller annan gång (läs varje dag) fuska och läsa oss till hur man skulle göra. Detta kunde vi göra hemma hos min svåger, för han var lycklig nog att äga ett modem och kunde koppla upp sig på Internet. Vi skrev upp ett antal frågor och åkte hem till honom och så sökte vi walkthroughs i sökmotorn Webcrawler. Efter ett tag tröttnade vi på att åka hem till broren och skaffade själva modem. Detta sprakade igång med mycket tjut och knaster och avslöjade direkt vem av oss som gick ut på nätet för att söka efter användbara tips (läs fuska). Så småningom kom vi underfund med att det däringa Internet, det kunde nog användas till en hel del annat, det.
Det var alltså 1996, och det där var en himla lång inledning för att komma till att den här boken som jag har läst utspelar sig 1996. Det märks, för det finns så väldigt många tidsmarkörer inslängda i texten så att det nästan blir löjligt. Men framförallt får huvudpersonen Emma en egen stationär dator i present av sin far (som har dåligt samvete för att han har en ny familj och inte har så mycket tid för Emma längre). Och hon får en cd med installation av kommunikationsprogrammet AOL, med hundra timmars fri uppkoppling och möjlighet till mail och chat. När hon installerat det, och skapat sitt konto, och loggat in första gången - så hostar datorn till och visar en ny liten ruta, en vit med blå kant upptill. Den här rutan ber henne logga in en gång till - och när hon har gjort det så blir rutan stor. I den blå kanten står det Facebook.
Emma fattar inte vad det är hon tittar på - Facebook fanns inte 1996. Hon ser en plottrig sida med mycket information, tycker hon, och små foton på folk, och namn, och rutor där det står meningar bakom namnen, och i meningarna står det sånt som "Idag missade jag att äta frukost och var sur ända fram till lunch" eller "Funderar på att klippa av mig håret" eller "Jag är fortfarande arbetslös och tycker livet är skit". Hon ser också en bild på sig själv, med sitt namn bredvid. Fast hon är äldre på fotot än vad hon är nu. Hon kallar in sin kompis Josh som bor i huset bredvid, och tillsammans surfar de runt lite på sidan som de först tror är någon slags skämt, eller ett virus. Den kan ju inte vara på riktigt, tycker de, för vem skulle vilja skriva såna här saker om sig själv på nätet där alla kan läsa det? Men efter att ha testat sidan på olika vis så förstår de att de ser på något som finns i framtiden, att det är sina framtida jags statusuppdateringar de ser. Hur det nu kan ha gått till.
Detta skulle kunna ha varit en riktigt bra bok, för ungefär fram tills dess att Emma och Josh förstår att de har någon slags tidsmaskin i Emmas dator och förstår hur Facebook funkar så är det riktigt spännande. Det är kul att läsa om någon som ser på Facebook och vår tids sociala medier med nya ögon (de undrar mycket över vad bloggar och sms är för något, och hur i herrans namn folk kan uppdatera facebook när de sitter i bilen - själva har de inte ens mobiltelefon än). Men det blir inte bra. För det blir bara en helt vanlig tonårsskildring fast i en femton år gammal miljö, med lite kärlek och lite vänskapsbekymmer, skolliv och så förstås ett antal oförstående föräldrar. Facebook finns med genom hela boken - men Emma och Josh använder bara det som något slags facit till det som de gör i sitt nutida liv. Om de flirtar lite med den här eller den här - så ändras framtiden lite till något annat (de kanske har gift sig med någon annan) om de bråkar med sina föräldrar en kväll - så har framtiden ändrats lite på något annat sätt (annat yrkesval kanske). Och som vanlig tonårsskildring är den rätt medioker. Jag fångas inte av storyn, inte av någon kärlekshistoria, definitivt inte av karaktärerna som är platta och tråkiga. Det som var lite kul och spännande - utforskandet av framtiden via Facebook - bara försvinner in i en allmänt trist highschool-miljö. Dessutom blir handlingen mycket förutsägbar och jagvar inte ens spänd på att läsa slutet. Fast boken är väldigt lättläst (det är korta, snabba kapitel - vartannat berättas av Emma, vartannat av Josh) så rätt var det var hade jag läst slut den i alla fall.
För vem? 12 - 16 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar