Allra först när vi får träffa Ruben så står han i bara strumplästen högt uppe i ett träd i en park. Men det är inte som att han är en trädklättrande typ i allmänhet. Nej, detta är ännu en av de vedervärdiga sitationer som Kevin och Zack har försatt honom i. De har nämligen slitit av honom hans splitter nya och alldeles för vitglänsande gympadojor och kastat upp dem i ett träd. Där hänger de nu, helt oåtkomliga, och det är dem Ruben förgäves försöker ta ner. Istället går grenen som han står på av och han trillar och slår sig på knäet. Kevin är en genomvidrig typ (Zack är mer en feg medföljare) som dagligen och stundligen gör Rubens liv till ett helvete. Till exempel genom att en fredagseftermiddag spruta in en hel tup mjukost i Rubens skolskåp så att allt där är förstört och luktar spyor när han upptäcker det på måndagen. Är det då så konstigt att Ruben när tillfälle ges vill ta en gruvlig hämnd på Kevin? Även om hämnden spårar ur och blir mycket värre än han hade tänkt sig?
Det man inte väntar sig (om man inte har läst boken) är att hämnden ska ske genom att använda sig av voodoo.
För det är nämligen det som den här boken handlar om. Voodoo, från västra Afrika, och en alldeles levande och fungerande voodoo. Både god och ond. Voodoo - fast i Stockholm och med vanliga tonåringar inblandade. Jag började läsa boken djupt skeptisk (att den handlar om voodoo förstår man redan på omslaget, bokens undertitel är "the world of voodoo"). Jag är nämligen en av de få människor som inte gillade Cirkeln av Strandberg/Elfgren (för att jag bara tyckte det hela blev fånigt med häxerier i vanliga kök etc) och jag tyckte det här verkade vara samma sak fast med voodoo i köksmiljö i stället för häxerier.
Men det klarar sig (ibland med en hårsmån) från att bli fånigt. I stället blir det en väldigt, väldigt spännande bok där ett par vanliga tonåringar dras in något de inte förstår hur allvarligt det faktiskt är. Ruben, som aldrig har haft en tjej eller ens några vänner, träffar nästan samtidigt två olika tjejer som vänder uppochned på hans liv: Miranda och Skuggan. Miranda träffar han genom att de bägge spelar samma datorspel på nätet. Hon är en mycket intressant karaktär som jag gärna läst ännu mer om: är snygg, har en rik familj, kan köpa allt hon vill ha, är smart. Men har samtidigt väldiga problem med en värkande rygg och ett maniskt kontrollbehov. Skuggan har en helt annan historia. Det är hon som utövar voodoo och hon är på flykt från sitt hemland där det råder krig mellan hennes stam och en annan stam sedan urminnes tider. Hon är sin stams enda hopp och hon har flytt för att kunna samla de magiska krafter som behövs för att komma hem och förinta den lömska Zouzoustammen. Ruben träffar henne eftersom det är hon som till sist lyckas plocka ner hans skor från trädet, och helt sonika tar dem som sina. Ruben ser skorna på henne och följer efter henne - och blir nerslagen av henne och fastbunden vid ett element. Han undrar vad det är för galning han har hamnat i klorna på när Skuggan sätter igång med att bygga ett altare av en trädgren, elda inomhus och mässa märkliga ord.
Här finns också - förutom ett antal i vanlig ordning oförstående vuxna (Rubens mamma är helt övertygad om att han har börjat knarka när han bär sig underligt åt och har flickor på rummet) - ett par genuint och onyanserat onda karaktärer. Jag gillar att läsa om dem. Helt läskigt iskalla (den ene dessutom besatt av att äta glass) är de ute efter Skuggan och de skyr ingenting för att hitta henne. De mördar, luras, känner vittringar i luften, utför egen ond magi - och gör det hela ännu mer spännande.
Mitt i alla voodoo-hemskheter så är de tre (Ruben, Miranda, Skuggan) mest vanliga tonåringar - och det är nog det som gör voodoo-inslagen så mycket värre. Vanliga tonåringar som blir kära i varandra, som bryr sig om vilka kläder de ska ha på sig, som har fredagsmys och spelar datorspel och går i skolan.
Jag gillar denna. Dessutom har den ett riktigt snyggt omslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar