Jag läser inte många hästböcker nuförtiden (annat var det när jag var yngre...oj oj oj vad jag slukade hästböcker då). Bara en eller annan för att hålla koll på vilka serier som finns, och så Lin Hallbergs hästböcker för ungdomar som till exempel Vem är du Johanna av Lin Hallberg. De handlar främst om ungdomarna själva men så finns hästarna med i deras liv som en naturlig del.
Nu har Pia Hagmar påbörjat en ny serie hästböcker som vänder sig till ungdomar, och precis som i Hallbergs ovan så är hästarna med som det viktigaste i livet men det är främst huvudpersonen, Millan, och hennes liv den här boken handlar om. Det kan vara lite knivigt att hitta läsarna till de här böckerna (även Hallbergs ungdomsböcker står rätt outlånade här medan Siggeböckerna alltid är utlånade) - de vanliga hästboksläsarna tycker de är lite för tjocka och handlar för lite om hästar. Och de som läser vanliga ungdomsböcker om-vanliga-människor-utan-konstigheter, de tycker det handlar för mycket om hästar. Men jag hoppas att den här hittar fram till åtminstone några läsare, för jag gillar den.
Millans hästliv känns så verkligt. Hon har ingen egen häst och hon har inte råd att ta ridlektioner på ridskola. I stället jobbar hon i ett privatstall med att sköta hästarna, mocka, fodra, ta in och släppa ut hästarna i hagen, följa med som hästskötare på tävlingar. I gengäld får hon någon gång kanske skritta av någon av hästägarnas ponnyer, någon enstaka gång få en gratis ridtur eller så. Marianne som äger stallet betalar faktiskt Millan lite för hennes arbete och ger henne dessutom en eller annan gratislektion på sin dressyrhäst. Hon vet att uppskatta Millans dagliga slit i stallet och låter också Millan veta att hon är helt oumbärlig. Annat är det med tjejerna som äger ponnyerna - de tar helt enkelt Millans hjälp och ständiga närvaro helt för given.
Jag tycker verkligen mycket om att läsa om Millan i stallet - för precis så här var min tonårstid. Vi hade helt enkelt inte pengar så att jag skulle kunna köpa häst, så jag jobbade mer eller mindre gratis i ett stall, och känner igen det där att vara hellycklig bara över att få skritta av en häst.
Fast utanför stallet slutar alla likheter mellan min tonårstid och Millans liv. Millan har det verkligen jobbigt hemma. Hon kan aldrig ta hem någon kompis (fast Angelika i skolan tjatar om att få följa med henne hem nångång). Hemma brukar det nämligen vara bråk och skrik och stök. Antingen bråkar föräldrarna. Eller så sitter pappa framför TV och är full. Eller så ligger han och sover för att han är full. Och mamma brukar mest ligga bakom en stängd dörr och gråta eller sova. Det är mest Millan som får ta hand om sin femårige lillebror, se till att han får mat, nattas, får komma ut och leka. Och Millan vill inte att någon utanför familjen ska få veta hur de har det. Ingen i skolan, ingen i stallet och framförallt inte den oh så förstående kuratorn i skolan. För hon älskar ju sina föräldrar egentligen - de har det bara väldigt jobbigt med allting: arbetslöshet, värk, ont om pengar.
Millan känns trovärdig. Livet i stallet och med hästarna är på pricken. Livet hemma är hemskt - men det är inte så hemskt att det slår över i overklighet. Jag tycker det är jobbigt att läsa om hur hon har det och skulle så gärna vilja att hon pratade med någon annan vuxen. Det känns som att Millan finns på riktigt nästan, och jag vill gärna läsa mer om henne. Och lite måste jag faktiskt det, för det här är något så ovanligt som en hästbok som slutar i en cliff-hanger. En rejäl en.
För vem? 13 - 17 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar