Detta är andra boken i serien "Trolldomens tre skrifter". Den första heter Smaragdernas bok. Läs här vad jag skrev om den.
Detta är stor underhållning. Det är egentligen inte storyn i sig (jovisst, den är spännande) utan vad författaren gör med fantasygenren. Han tar nämligen stereotyperna "dvärgar", "alver", "drakar" och några till, gör dem precis såna de enligt alla fantasyböcker standard 1 A föreskriver - och så skruvar han åt detta ett antal varv tills stereotyperna är karikatyrer på sig själva. Och det är detta som gör den här boken så vansinnigt rolig att läsa. Ta alverna t ex. Alver är ju enligt fantasystandard 1 A vackra, med långt hår och spetsiga öron, skjuter pilbåge samt har bruna och/eller gröna kläder på sig, gärna skinndetaljer. De bor i träd. De sjunger vackra sånger. Eller hur? Här är de oerhört måna om sitt utseende. Två alvprinsar sägs ha startat ett månghundraårigt krig mot varandra för att de blev oense om vems hår hade vackrast glans. De byter kläder varje dag och sjunger sånger om sitt utseende samtidigt som de dukar upp sminkbord och speglar i en glänta. Och ja, de bor i träd. Fast...de verkar vara medvetna om och stolta över sin fåfänga och sitt sätt, att det på något sätt är detta som gör dem till alver och skiljer dem från andra.
Det är så mycket annat som är roligt att läsa. Ta till exempel en del av New York år 1899 (ja, det förekommer fortfarande tidsresande i den här boken men inte lika mycket som i Smaragdernas bok) som är magikernas stadsdel (som Chinatown fast för folk med magiska egenskaper). Där är det rätt påfrestande att gå längs med en marknadsgata eftersom försäljarna använder sina magiska krafter för att marknadsföra varorna också, inte bara för att tillverka dem. Till exempel är det ett stånd som säljer väskor (tror jag det är) som huvudpersonen går förbi tre gånger innan hon inser att det är samma stånd, samma försäljare som dyker upp gång på gång. Tänk om såna där Mobilförsäljarmänniskor-i-köpcentrum-som-tränger-sig-på-dig hade kommit på det trixet...
Handlingen i korthet är att de tre syskonen Kathy, Michael och Emma har kommit i besittning av den första av Trolldomens tre skrifter, Tidsresornas Atlas. De bor åter på barnhem när de onda krafterna som är ute efter dem har hittat dem och anfaller. Kathy räddar Atlasen och råkar resa i tiden till New York 1899 där hon blir av med atlasen och inte kan komma tillbaka. Michael och Emma räddas i sista sekund och reser med doktor Pym till Sydamerika eftersom de har fått en ledtråd om att den andra av Trolldomens tre skrifter kan finnas där, Livets krönika. Det är halsbrytande action i gamla gravvalv, på Antarktis, i en glömd vulkandal, hela tiden med de elaka och fula på Onda Sidan efter sig. Vartannat kapitel får man följa Kathy i New York där hon lär känna en pojke i samma ålder som hon själv, som verkar känna igen Kathy första gången han ser henne fast de aldrig har träffats förut.
Men som sagt - handlingen är bra och OK och spännande - men man läser den här boken för roligheterna och de minnesvärda karaktärerna (alvprinsessan Willamena glömmer man inte i första taget. Inte Rafe heller. Eller Bert. Eller doktor Algernon)
För vem? 11 - 16 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar