Favoritomslag

Jag följer Fiktiviteters adventskalender och har skrivit kommentarer till den de flesta av dagarna direkt i hennes blogg. Men idag frågar hon om vilka favoritomslag på böcker jag har och då är det allra lättast att skriva om det i min egen blogg så att jag kan lägga in blaffiga bilder också.

Mina favoritomslag sitter oftast på fantasyböcker. Jag älskar när det ser ut som en urgammal scroll med gammal skrift, eller när det är fina bilder på karaktärerna. Perfekta exempel är Joe Abercrombies böcker (som jag har haft med som exempel på lockande omslag förr), eller The Dwarves av Markus Heitz (som jag ännu inte hunnit läsa men vill och ska - just därför att den har så snygg framsida).

Däremot har jag sett alldeles för många fantasyomslag på böcker för barn och ungdom som går i manga-stil. Detta överflöd av stora ögon och spetsiga lockar... Fantasy är INTE lika med manga men det är allt fler böcker som illustreras i den stilen.

Och när jag är inne på bokomslag jag inte gillar kan jag passa på att gnälla på den sorten där omslaget nästan bara består av titelns bokstäver. Urtrist. Jag gillar inte heller den totala motsatsen med en så liten pyttig text så att man får leta efter den.

Sen älskar jag omslag som hänger ihop, alltså där två eller flera böcker är delar i en helhet. Perfekt exempel är Sonya Sones Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet.

Och så har jag min romantiska ådra. Jag faller alltid för böcker som har blommor på omslaget. En gång köpte jag en hel bokserie med återutgivna gamla böcker som nu fått nya omslag med olika blommor. Bilder på den serien hittar jag inte så exemplet får bli Rosornas arv av Leila Meacham, som jag har läst och tyckt så där om - men som jag valde helt utifrån att jag gillade omslaget så mycket.