Lord John and the Brotherhood of the Blade

Detta är andra boken jag läser om Lord John, killen som är med i tredje boken (Voyager) i Outlander-serien och som sedan får ge sig ut på egna äventyr i kortare böcker och längre noveller. Den här boken är stundtals något segare i handlingen än Lord John and the Private Matter - samtidigt så är själva storyn egentligen mycket intressantare än i den.

Egentligen handlar boken om två saker: Det ena är att Lord Johns far dog när John var tolv år. Fadern var då Duke of Pardloe, en hederstitel efter Modiga Krigsinsatser. Men eftersom han skandalöst nog sköt sig själv har inte hertig-titeln använts av hans äldste son, och familjens namn är för alltid solkat av självmordssörja. Lord John vet dock att hans far inte tog livet av sig - han blev mördad. Nu ska det där redas ut en gång för alla.
Det andra är att Lord John inleder ett förhållande med en annan man, Percy Wainwright. Percys pappa ska gifta sig med Lord Johns mamma, och de blir alltså styvbröder, vänner och ett älskande par. Samtidigt avslöjas i London en komplott där en grupp "sodomister" konspirerat för att ta makten. Tidningarna trycker hemska nidbilder på dessa förrädar-sodomister och aktiviteterna de kan tänkas ha haft för sig med varandra - och det blir ännu tydligare hur förbjudet och farligt det var att vara homosexuell i 1700-talets England.

Precis som i Lord John and the Private Matter fascineras jag av miljön Lord John rör sig i. Förutom London är han en del i Helwater i Lake District (ja, där Jamie vistas under den här tidsperioden), och med armén i Europa och för krig. (och på tal om det så finns det en skildring med av ett slag mellan engelsmän och fransmän som är riktigt bra skriven - precis så förvirrande, lerigt och vidrigt jag kan tänka mig att ett slag skulle kunna upplevas på riktigt av någon som är mitt i det).

Det är lite skillnad på att läsa Outlander-böckerna och böckerna om Lord John. (alltså helt förutom att de förra handlar om Claire och Jamie och de senare om någon annan) Claire är ju tidsresenär, och vi får fascinerat uppleva allt märkligt som är 1700-tal genom hennes 1900-talsögon. Men Lord John är i stället född i den här tiden, och tar förstås sin omvärld för given, tycker att den är helt modern och höjden av civilisation. Jag som läsare glömmer snart av att det är 1700-tal och tar omgivningarna lika för givna som han gör ungefär. Men sedan kastas påminnelserna in: som när Lord John besöker en fånge på det ökända Newgatefängelset som är ungefär som en förgård till helvetet. Eller när han är åskådare till en hängning på Tyburn. Eller när han och Percy står och diskuterar arméns olika bestraffningsmetoder. "Ja, här har vi hästen, och katten i sitt fodral. Och detta är en whirligig som vi använder för mindre förseelser typ sen ankomst och sånt". Det är så fruktansvärt grymma straffmetoder, och allt det där med brott och straff känns för mig som direkt taget ur något skräckmuseum. Men för Lord John är det vardag.

Hästen till höger i bilden - vass att sitta på, och ofta med små tyngder hängande på fötterna för extra effekt..

Ännu en gång visar Gabaldon hur duktig hon är på att få historien att leva. Även om jag tyckte att det var lite småsegt ibland när Lord John skulle prata med diverse människor för att Rentvå Sin Familjs Namn Och Uppnå Ära, eller när Lord John och Percy ger varandra ännu ett smäktande ögonkast (det tar ett tag innan de får till det) - så är helhetsintrycket en bra bok. Och när det nu har gått några dagar sedan jag avslutade den går jag redan runt och längtar lite efter honom (Lord John alltså), och vill veta vad han gör härnäst. Det finns fler böcker. Jag återkommer.

Titel: Lord John and the Brotherhood of the Blade
Författare: Diana Gabaldon
Utg år: 2008
Förlag: Delta
Köp den till exempel här eller här