Elantris

Elantris är Brandon Sandersons första publicerade bok, och den är något för fantasy så ovanligt som en avslutad berättelse i en enda bok. Och jag är så imponerad av att det är hans förstlingsverk och att han ror det i land så bra! Här finns en bra story, här finns en värld där man anar många tusen års historia bakåt, här finns ett antal karaktärer som utvecklas och är intressanta att läsa om (och som definitivt inte landar på vare sig ond- eller god-sidan någon av dem)(utom möjligen prins Raoden som troligen inte har några fel alls)(fast just det ja: han är för evigt förbannad...). Och så finns här ett mycket intressant magisystem som lite grann påminner om att teckna runor eller kinesiska skrivtecken i luften.

Ytterst tillfredsställande är det att trots att det bara är en bok inte lämnas några lösa trådar - jag får svar på allt det jag undrat över. Möjligen hade jag gärna vetat mer om vissa länders och i boken förekommande varelsers eller folks historia, men det är mer för att jag tycker att den här världen är så fascinerande.

Elantris är en stad. För bara tio år sedan befolkades den av några som i det närmaste var gudar. Elantrianerna hade silverfärgad lysande hy, vitt hår, och använde magi för att på alla sätt göra sina och alla andra människors liv bra. De såg till att ingen svalt, de kunde hela sjukdomar och skador, de såg till att rinnande vatten fanns i alla hus, de hade oändliga bibliotek fullproppade med urgammal visdom, de skapade vackra byggnader och skulpturer.

Att vara elantrian var inget man föddes till - nej, det var vanliga människor som helt plötsligt en morgon vaknade och hade förvandlats till en sådan halvgud. Det kallades att tas av Shaod, och kunde hända rik, fattig, ung, gammal, kung eller tiggare. Alla som togs av Shaod flyttade in till staden Elantris och levde sedan ett i det närmaste oändligt långt liv i lycka, magi och rikedom.

Ungefär.

Men så för tio år sedan hände något. Elantris föll. Alla elantrianer blev sjuka, tappade håret och dog. Staden täcktes av ett brunaktigt slem och ingen magi fungerade längre. Vad värre var - människor blev fortfarande tagna av Shaod och förvandlade till elantrianer - men nu med svartfläckig hy och skallighet och ett närmast zombieliknande tillstånd. Alla som togs av Shaod flyttade fortfarande in till staden Elantris - men nu var det i stället en förvisning, nästan ett dödsstraff. In med dem bara, lås portarna och hoppas att de inte led för mycket innan de dog av vad det nu var elantrianer dog av.

Elantris börjar med att landet Arelons kronprins Raoden vaknar en morgon och upptäcker att han har tagits av Shaod. Ingen särbehandling för honom - han kastas in i Elantris och porten slås igen bakom honom. Pappa kungen låtsas att han hastigt har dött, och så går livet vidare.

Samtidigt är prinsessan Sarene från landet Teod i norr på väg in i Arelon med skepp. Hon ska gifta sig med prins Raoden, men när hon kommer i land får hon alltså veta att han är död. Fast äktenskapskontraktet står fast - trots att hennes blivande make är död är hon fortfarande gift med honom och kan aldrig gifta sig med någon annan eller ens flytta tillbaka till sitt eget land.

Sicken tur att prinsessan Sarene inte är något mähä som då snällt slösar bort resten av sitt liv med broderi och hovskvaller. Nej då, hon bestämmer sig för att blanda sig i landets politik och förändra den till så som hon tycker att den bör vara, samt att ta reda på om hennes make verkligen dog en naturlig död (hon tror att han blev mördad). Och när hon ändå håller på tänker hon ta upp kampen med Hrathen, en slags överstepräst från landet Fjorden. Han tänker sig att få hela landet Arelon att konvertera till hans religion på tre månaders tid - annars kommer hans gud i sällskap med überöversteprästen från Fjorden och troligen också några arméer att jämna Arelon och dess folk med marken.

Elantris skiftar berättarperspektiv mellan dessa tre: Raoden, Sarene och Hrathen (som går runt i Ond Överstepräst-uniform modell 1A, blodröd rustning med utstickande obekväma delar från axlar och andra kroppsdelar). Sarenes delar kan bli lite långdragna när hon blir inblandad i all den där politiken, men att läsa om Raodens liv och leverne (och framgångar och upptäckter) i staden Elantris är en ren fröjd. Och jag gillar verkligen att läsa om Hrathen också, denne man som borde vara heltigenom ondskefull men som är den karaktär som utvecklas allra mest i boken.

Tänk, vad bra att jag har så många böcker kvar av Brandon Sanderson som jag ännu inte läst! Karln är en absolut mästare på att skriva intressant fantasy.

Titel: Elantris
Författare: Brandon Sanderson
Utg år: 2005
Förlag: Tor Books
Köp den till exempel här eller här