Mycket därför blir det så att hela Muminfamiljen åker till en ö som ligger längst ut i skärgården, där havet börjar. Där finns det en fyr, och den där fyren ska pappan sköta om. Helst får ingen annan i familjen göra något - pappan ska bära, bygga, hitta nyckeln till fyren, tända fyrljuset, ta ansvar och behövas.
Men det ensliga livet på en ö med det oändliga havet runtomkring är inte lätt. Havet måste besegras. Ensamheten klaras av. De egna begränsningarna inses.
Jag kan inte förstå att Pappan och havet på biblioteket är klassificerad som en barnbok för barn mellan 7-9 år. För mig är det mer en vuxenbok, eller kanske en allåldersbok, perfekt till högläsning för alla åldrar. Den är både djupt filosofisk, mycket vilsam och lite otäck på samma gång. Jag skulle aldrig kunna leva på en sådan där enslig ö mitt i havet - jag hade velat gräva mig en håla att krypa in i efter bara någon dag eller så. Eller snabbt låtit närmaste båt ta mig tillbaka till skogen. För mycket himmel, hav, vind och ödslighet! Trots att jag nästan inte klarar av enslig-ö-känslan tycker jag mycket om att lyssna på Pappan och havet i Mark Levengoods fullständigt mästerliga uppläsning. Jag tycker om fiskaren som bor på ön, som bara vill vara ifred, och som verkar ha glömt bort allt inklusive hur man pratar med folk. Jag tycker om när Muminmamman tecknar blommor på fyrens innerväggar, och sedan mer än blommor till att bli hela hennes hemlängtans Mumindalen målad med många detaljer (och när hon sedan faktiskt försvinner in i målningen också...). Jag skulle så gärna vilja se Mumintrollets Hemliga Plats, den lilla gläntan mitt inne i snårskogen. När jag var liten var jag ett ensamt barn som gärna drog mig undan till just sådana där platser för att bara sitta och tänka.
Däremot tycker jag inte särskilt mycket om Lilla My - hon är ganska jobbig. Inte heller kan jag förmå mig att tycka om Morran - när jag var liten var hon det hemskaste jag visste (tack, julkalendern som gick någon gång på 70-talet med en Morra som såg ut som ett vandrande grått lakan) och jag blir fortfarande illa berörd när hon är med i Mumin-böckerna.
Men vilken bok detta är! Vilka funderingar man får! Vikten av att få vara ensam - men också att få höra till en gemenskap. Vikten av att vara behövd, att ha något meningsfullt att göra. (Muminmamman som hugger ved, och blir vansinnig när de andra vill hjälpa henne: "det här är MITT").
Om du inte har läst den än - gör det. Läs den gärna högt tillsammans med någon annan (ung eller gammal). Drick te och tänd petroleumlampan.
Titel: Pappan och havet
Författare: Tove Jansson
Ljudbok - uppläsare: Mark Levengood
Utg år: 2009
Förlag: Bonnier Audio
Köp den till exempel här eller här
Alla muminböckerna tycker jag är allåldersböcker. En 7-åring skulle troligen inte ens öppna boken på egen hand så kategoriseringen är tokig, tycker jag. Vi arbetade med Kometen kommer med 10-åringar nyss och den funkade bra att läsa utdrag ur och sedan såg vi filmen. Trollvinter läser jag alltid högt i alla klasser, den funkar också men Pappan och havet i skolklasser? Nja. Däremot som högläsning hemma eller som ljudbok tillsammans. Han läser dem alla så bra Mark. Helt otroligt fint!
SvaraRaderaPS. Nu får du lyssna på Sent i November också som är pendangen. I den får man följa alla de som är kvar i Mumindalen. Än mer filosofiskt. En riktig höstbok!
SvaraRaderaVad fint att du läser Jansson i dina klasser - låter helt förtäffligt! Fast, nej, inte Pappan och havet till skolklasser. Precis som du tycker jag att den passar bättre hemma. Ljudbok i bilen för hela familjen? fint det!
RaderaOch japp - klart jag ska lyssna på Sent i november också.