Guards! Guards!

Ju mer jag läser av Pratchett, desto mer förtjust blir jag. Och det är bara att kasta sig in i gemenskapen - kollade lite på nätet vad alla dessa discworldfans har skrivit och blev bara sugen på att läsa mer och mer och mer. Ändå är det fortfarande så att jag bara kan läsa en Discworldbok i taget - de är så övermättade med klipsk humor att de inte kan läsas i flock helt enkelt. (åtminstone kan inte jag det)

Guards! Guards! handlar om stadsvakten i Ankh-Morpork. Eller rättare sagt om nattvakten - de som ska upprätthålla lag och ordning nattetid i miljonstaden, och dessutom hinna gå runt på gatorna och ropa it is twelve o'clock and all is well - även om det inte är well överhuvudtaget. Det är sällan well nattetid i Ankh-Morpork eftersom lagarna i det närmaste inte gäller alls. Tjuvarna stjäl friskt (för att uppnå sin kvot enligt Tjuvarnas gilles regler), mördarna mördar (och är också organiserade i ett gille med stränga regler). Nattvakten gör bäst i att hålla tyst och inte upptäcka några brott alls - och om de gör det: inte springa så fort att de riskerar att kunna fånga brottslingen för då blir det bara problem.

Till nattvakten kommer Carrot. Han är ungefär två meter lång, mycket muskulös och ...dvärg. Eller faktiskt är han ett adoptivbarn i en dvärgfamilj, men han känner sig i allt (utom storleken) som en dvärg. Och efter att Carrot har anlänt så utgörs nattvaktens hela styrka av...fyra personer. Så, nej, det är inte mycket de har att säga till om. Dessutom brukar deras ledare mest tillbringa sina nätter dyngrak på någon krog eller så. Eller i rännstenen. Det är inte så well alls.

I detta laglösa Ankh-Morpork släpps nu en drake lös. Drakarna finns egentligen inte längre, men denna drake är magiskt frammanad ur en annan dimension av en man som tänker sig ta makten i Ankh-Morpork. Hans listiga plan är att kontrollera draken, och låta en fejk-kung låtsas-besegra den för att sedan styra både kung och stad och vara lycklig i alla sina dagar. Problemet är att när väl den där draken fått smak på den här världen så lyckas den ta sig hit på egen hand, utan magisk hjälp. Och då går den INTE att styra längre, utan drakar loss över hela stan, bränner och har ihjäl och kräver jungfrur av hög börd till middag en gång i månaden.

Sicken tur att stadsvakten finns då. De som är så bra på att... ja... undvika bekymmer?

I allt detta knaseri lyckas Pratchett som vanligt få in en hel del funderingar och gliringar åt mänskligheten. Vad det är som driver människor, hur sällan någon är alltigenom ond eller god (stadens ledare, the Patrician, vet själv att han inte är någon god människa men är duktig på organisation och effektiv ledning - mycket fascinerande karaktär).

Det bara går heller inte att skriva ett inlägg om en Pratchett-bok utan att ha med minst ett citat. Så för Guards! Guards! måste jag bara ta med hela bokens dedikation:

"They may be called the Palace Guard, the City Guard, or the Patrol. Whatever the name, their purpose in any work of heroic fantasy is identical: it is, round about Chapter Three (or ten minutes into the film) to rush into the room, attack the hero one at a time, and be slaughtered. No one ever asks them if they want to.
This book is dedicated to those fine men."

Och, just det ja. Det här kan inte en bibliotekarie hoppa över - det är nämligen så att alla världars bibliotek hänger ihop magiskt, på grund av alla böckers inneboende magi. Denna särskilda biblioteksrymd kallas L-space, och i den kan man färdas i tid och rum. Men det finns regler, förstås:

"The three rules of the Librarians of Time and Space are: 1) Silence; 2) Books must be returned no later than the last date shown; and 3) Do not interfere with the nature of causality." 

Titel: Guards! Guards!
Författare: Terry Pratchett
Serie: Discworld
Utg år: 1989
Förlag: Corgi
Köp den till exempel här eller här