måndag 11 juni 2012

Mörkt liv

Mörkt liv av Kat Falls

Jag stör mig enormt på dåliga baksidestexter. Den här boken har ett praktexempel på usel baksidestext. Borde man inte ha läst boken först innan man gör en sån text? Eller åtminstone skummat den? Eller åtminstone låtsas att man har läst den??? Texten fokuserar på sånt som hänt för länge sen som knappt ens tas upp i boken, och på något som skulle kunna ha hänt i boken men inte händer och så slutligen (som spänningsförhöjare) beskriver den något som överhuvudtaget inte händer i boken. Eller så är det en total missuppfattning av bokens innehåll - jag blir inte klok på det som står. Varför inte i stället beskriva vad boken handlar om och ta fasta på det som lockar till läsning - boken är ju faktiskt bra?

Morr.

Det här är en annorlunda miljö - havsbotten. I en avlägsen framtid har stora delar av fastlandet sjunkit och människorna trängs på det land som finns kvar. Utom de som vågar lite mer och som ger sig av för att bli nybyggare på havsbotten. Teknologin för detta finns och man odlar fisk och alger som sedan säljs som mat till ytborna. Livet i havet är inte ofarligt - här finns diverse sjöodjur (alltså sånt som finns eller skulle kunna finnas på riktigt: stora hajar, jättebläckfiskar, giftiga fiskar och andra djur som bara ser människor som ännu ett slags byte) och så finns här pirater.
Ty är 15 år och föddes under vatten. Han bor på sina föräldrars gård på havsbotten och kunde i princip simma och köra ubåt innan han kunde gå - han känner till faror och lockelser i havet och brukar samla in skatter från havsbotten som han renoverar och säljer eller har på sitt rum (skatter så som kungkronor, svärd, stengudar, juveler...) Han avskyr att vistas uppe vid ytan där solen är för stark, luften är för varm och miljoner människor vill begapa honom och peta på hans hy (den är nämligen skimrande - alla nybyggare får sån hy efter att ha ätit djuphavsfisk som lyser i mörker). Livet är väl i stort sett förträffligt. Tills han stöter på en ubåt i en djuphavsgrav. Ubåtens insida är mer eller mindre täckt av blod. Och när han undersöker det stöter han på en tjej, som dessutom tydligt är ytbo och ovan vid att vara under havet. Tjejen är Gemma och hon letar desperat efter sin bror. När de precis mötts på ubåten så kommer en mycket större ubåt som krokar fast i den lilla ubåten och ska dra den med sig. Det är de fruktade Barracuda-piraterna och nu måste Gemma och Ty fly ut från den lilla ubåten om de vill överleva.

Den här är lite svår i början för man kastas in i en helt annorlunda värld - den under vattnet - med mängder av annorlunda förutsättningar, namn på företeelser man inte känner till, märkliga livsformer och så är det action från första början med massor av saker som händer i varje mening. Jag har lite svårt att hänga med på vad som händer och får läsa varje stycke typ två gånger. Men när jag väl har vant mig och känner igen sakerna och förstår vad som händer - då är jag fast. Det är en spännande story där piraterna är ganska viktiga, men där man anar ett större sammanhang med ett Samvälde som styr över människorna och där man mer och mer förstår att det är ett korrupt och förfärligt samhälle människorna  vid ytan lever i. Det är inte så många människor än som vågat sig ner för att leva på havsbotten - de som gör det gör verkligen något nytt. Det är ibland lite som att läsa om nybyggare i exempelvis Amerika eller Australien - de lever farligt men fritt och äger sina vidsträckta marker och bestämmer över sig själva. Faktiskt begär nybyggarna mot slutet av boken självständighet från ytmänniskorna och Samväldet - ska bli spännande att se hur det går med det i nästa bok om Ty och Gemma som heter Farlig ström. Havsmiljön är också fin att läsa om med beskrivningar av olika livsformer men också med rester av vår egen civilisation som ligger nerrasade eller nedsjunkna djupt djupt ner i havet.

För vem? 11-16 år

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar