Det här är en av mina absoluta favoritböcker att sätta i händerna på killar som vill ha lättlästa och roliga böcker som "inte handlar om påhittade saker". Givetvis är inte boken skriven för bara killar - men det är mest killar i 11-12-årsåldern som lånar Drakhjärta-böckerna här, och jag har hittills inte hört någon som inte gillar dem. Böcker som får killar i den åldern att så gärna vilja läsa fortsättningsdelar att de reserverar dem - ja såna böcker är värda sin vikt i guld. Det är också en bra bok att ha i bokcirklar för mellanstadiet, för här finns mycket att diskutera samtidigt som det är roligt och sorgligt att läsa.
Syltmackor & oturslivet följs av Kickflippar & farligheten (läs här vad jag skrev om den) och Den stora kärleksfebern (läs här vad jag skrev om den) (och i augusti kommer även Hemligheter).
Att bokserien heter "Drakhjärta" har absolut ingenting med fantasy att göra - nej, det här är 11-åringsverklighet och vardagsdramatik. Det är roligheter och livsvisdomar om vartannat - fast egentligen borde det vara så sorgligt så det är inte klokt. Nisse, som bor i Bagarmossen, är 11 år och hans mamma dog nyligen. Nisse och lillebror Nodi är nu ensamma med sin pappa är arbetslös och förtvivlat försöker få ihop liv, ekonomi och sorg. Det borde vara så grått och eländigt – men blir övervägande fantastisk rolig läsning. Och det är dels den fina skildringen av familjens vardag, dels är det förstås Harry.
Harry är inte verklig på något sätt - han är en ödla som pratar (fast själv säger han att han är en drake, förstås). Och det är konstigt och fel, förstås. Men han pratar på ett sätt som Nisse och alla andra 11-åringar begriper och tar till sig. Han är rolig. Han är vis. Han är slapp och ouppfostrad och svär (det är inte någon Nalle Puh-ton typ vara snäll och det viktiga är att man har vänner och tillsammans är vi starka och liknande floskler). Och han lär Nisse hur man får ett drakhjärta för att man ska kunna stå ut med allt som är jobbigt eller otäckt här i livet. Dessutom är det han som får Nisse att förstå att även om man har problem så finns det glädjeämnen ändå. Man kan få lov att ha roligt fast ens mamma är död - och sen vara ledsen rätt var det är igen.
Vilken som helst av samtalen mellan Nisse och Harry är värda att återge men mitt favorit-typiska-Harry-parti är det när de diskuterar läxor, vad det är och varför man ska göra dem:
-Läxor, det är sånt man lär sig.
-Varför?
-Inte vet jag?
-Är det onödigt alltså?
-Nej, egentligen inte, man måste lära sig massa saker för att…
-För att?
-Annars får man inget jobb när man blir stor…
-Varför ska man ha ett jobb när man kan äta syltsmörgås och ligga i solen och fisa?
-Det funkar inte så när man är människa, tror jag.
Exakt. Fram för fler syltsmörgåsar i solsken tycker jag. Men det är inte bara Harry och Nisses samtal med honom som det är roligt att läsa om. Det är roligt att läsa om Nisse själv också, så på pricken beskrivet hur en 11-åring tänker, vill och gör. På ett ställe sitter Nisse och funderar över var gränsen går till att bli tonåring. Vaknar man bara upp en morgon och är omöjlig? Måste man bli som de där som hänger i högstadiets korridorer? När uppstår lusten att vilja smygröka? Måste man vilja det bara för att man blir tonåring? Och så vidare och så vidare tills Nisse vaknar upp ur sina funderingar och upptäcker att en hel SO-lektion har gått och han inte har en aning om vad läraren har sagt. Igen.
På något sätt gör det roliga och vardagsigenkänningen att det blir ännu mer gripande när pappan först bryter foten och blir sittande hjälplös i köket med två små barn, och när han så småningom åker fast för snatteri - allt blir så verkligt och så förfärligt hemskt. Tur att de har farmor som hjälper dem. Tur att Nodi är så busig och söt så att han kan få vem som helst att skratta. Tur att Harry levererar dräpande svavelosande livsvisdomar på löpande band. Tur att det finns syltmackor och tänk att oturslivet vänder så småningom.
För vem? 10 - 14 år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar