onsdag 7 december 2016

Trial by Fire

Hos oss är Josephine Angelini en av husgudarna som tillbes uppe i rummet som bebos av femtonåringen. Hon har läst Starcrossed-trilogin (den som börjar med Helena) två gånger på svenska och tre gånger på engelska eller något sånt, och kan tänka sig att läsa om den vilken dag som helst snart för den är så bra så bra så braaaa. Konstigt nog har hon ännu inte läst Worldwalker-trilogin, så jag hann först. Jag gillade också Starcrossed-trilogin (men det räckte med en genomläsning för mig, tack så mycket) och var nyfiken på vad Angelini kunde ha hittat på den här gången. Det skulle handla om brinnande häxor och Salem och jag var inte jättenyfiken på brinnande häxor vare sig de var i Salem eller ej, faktiskt.

Tjo vad jag bedrog mig. Jag är nu nästan färdig med andra boken i serien, Firewalker, och kommer att ge mig på tredje boken ganska omgående. Det här gillar jag, häxor eller inte häxor. Angelini kan konsten att fängsla en läsare, och jag köper hela häxgrejen. Jag köper också bränna-häx-grejen, ödesbestämda-kärleks-grejen och banne mig också ta-hand-om-svaga-tjejen-grejen eftersom hon egentligen är urstark och det bara är hennes kropp som behöver service.

Lily har det inte lätt, och hon vågar egentligen inte planera någon för någon framtid, vare sig det handlar om studier, jobb eller kärlek. Hon har nämligen stora problem med våldsamma allergiska reaktioner som bara blir värre med åren och frågan är om hon överlever mycket längre egentligen. Himla surt, eftersom hennes bäste vän Tristan (som hon i hemlighet varit kär i flera år) äntligen har fått upp ögonen för henne och nog vill vara mer än hennes vän.

Ganska raskt säger vi dock hejdå till Tristan, när Lily efter en fullständigt katastrofal fest sitter på stranden och gråter och inte vill vara med längre och hör en röst i sitt huvud som kallar på henne. Röster i huvudet är ett känsligt kapitel eftersom Lilys mamma är psykiskt sjuk och större delen av tiden inte vet i vilken värld hon själv befinner sig i, men eftersom livet är trist så lyssnar Lily på rösten... och ger sig av. Från stranden, men också från den här världen. För, hej och hå, nu hoppar vi till en annan värld. (serien heter ju Worldwalker, eller hur?) Rösten som kallar är Lily själv, eller Lillian som hon heter i den här andra världen, en version av Lily. Tyvärr är denna Lillian überstarka drottninghäxan som bestämmer allt, och hon bestämmer sånt som att alla lärare, vetenskapsmän och diverse annat löst folk som vill kunna naturvetenskapliga ting ska dö. Hon är fienden. Hon är den Lily måste fly ifrån. Och det gör hon - rätt i armarna på Rowan. Och Tristan (Tristan version 2.0 alltså). Och hon inser att hon själv är en häxa, hennes kropp behöver dagligt underhåll och att Rowan är den perfekte mekanikern (ja, hans titel är mechanic) att sköta den. Han är också duktig på att laga mat och på att slåss, plus att han har en behaglig djup röst. (plats för smält)

Det jag gillar allra mest med allt det här är att Angelini inte gör det lätt för läsaren när berättelsen hoppar över till den andra världen. Inget förklaras, utan jag får sakta förstå och göra kopplingar allteftersom boken fortskrider, samtidigt som Lily lär sig och förstår. Jag gillar också att det inte finns något svart eller vitt här - ingen är ond eller god utan de flesta är lite av varje och har skäl till varför de gör som de gör. Och trots att här är två prakt-hunkar inblandade (eller 2+1, det beror på hur man räknar) slipper vi det där eviga kärlekstrianglandet vissa ungdomsböcker envisas med.

Sen måste jag bara prata lite om omslag. Jag läste boken med omslaget uppe till vänster, och har hela serien i det utförandet. De är snygga, men sedan finns det en annan utgåva (Macmillans) där omslagen ser ut så här tillsammans:


Alltså, jag blir helt knäsvag när seriers omslag hänger ihop på det viset. Skulle kunna köpa dem och spika upp dem på väggen pga snyggt. Det konstiga är bara att den här utgåvan av trilogin har fått titlarna ändrade, eller om det är någon slags undertitlar (som inte finns med på böckerna jag läste). Ursprungstiteln står med lite diskret i hörnet. Visst är det lätt förvirrande att omslag och titlar kan skilja så mycket?


Titel: Trial by Fire
Serie: Worldwalker Trilogy #1
Författare: Josephine Angelini
Utg år: 2015
Förlag: Square Fish
Köp den till exempel här eller här

4 kommentarer:

  1. Hej! Om jag inte har helt fel för mig är Macmillan ett brittiskt förlag, och de ändrar ofta titlarna av upphovsrättsliga eller kulturella skäl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha! Ändrade omslag har jag sett många gånger, men just så väldigt ändrade titlar har jag nog inte stött på förut, om det inte handlar nya upplagor. Men vad jag förstår kom de här ut samtidigt, fast på varsin sida Atlanten. Det är sånt som gör en bibliotekaries vardag lite pilligare pga flera titlar i katalogen att söka på...

      Radera
  2. Jo, som (blivande) översättare är jag ganska van vid den sortens frustration, jag med. Suck. Och ofta använder tredjepartsländer den s.k. internationella titeln, t ex när fransksspråkiga filmer får brittisk eller amerikansk titel i Sverige.
    Dessutom: författare har olika redaktörer i olika länder, och ibland kan utgåvorna skilja sig radikalt åt. Men det är inte ovanligt att de publiceras ungefär samtidigt; naturligtvis beroende på hur många detaljer som måste ändras. Kan vara mycket svårt att utröna vilket som är original... och det kan man ibland behöva veta. Det sker även vid översättningar, ibland ganska omotiverat. Dorothy L Sayers' "Gaudy Night" är en av mina favoritböcker, och tydligen är översättningen "Kamratfesten" av Sonja Bergvall aningens problematisk. Fel ordning av kapitel och lite väl mycket strykningar och annat. Fast, det kom en nyöversättning eller bearbetning för ett par år sedan, men den har jag inte heller läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så komplicerat, och ja, så svårt att veta exakt vilket som är "original". Tänk bara så många varianter och utkast som måtte finnas i författarens dator också, och om då olika redaktörer är inblandade så kan det säkert bli olikheter i utgåvorna. Att översättningar kan skilja sig åt har jag tänkt på en hel del (förr tyckte jag det lät så snobbigt när någon sa att hen "helst läste på originalspråk" men jag har nog börjat ändra mig, och läser själv helst på engelska om det är original, andra språk mäktar jag inte med). Men att sedan själva originaltexten inte heller är lätt att bestämma vilken den är? Jobbigt. Och all heder åt duktiga översättare!

      Radera