torsdag 19 januari 2017

Blå stjärnan

Det var ett tag sedan jag läste föregående bok i Guillous 1900-talsserie, Att inte vilja se, så därför gjorde det mig inget att den här behandlar precis samma tid, med ungefär samma händelser fast ur en annan persons synvinkel. Jag ville ju ha fördjupning av de andra familjemedlemmarnas krigstid.

Den förra boken följde äldste brodern Lauritz och hans dra-filten-över-huvudet-teknik för att hantera andra världskriget men nu är det alltså hans dotter Johanne vi får läsa om. Och hon vet allt om kriget - allt det som står eller sägs i nyheterna och så väldigt mycket utöver det eftersom hon jobbar "bakom kulisserna" med spioneri och motståndsverksamhet. Hennes lillasyster Rosa vet ännu mer eftersom hon har ett überdüberhemligt jobb inom svenska försvarsstaben. Med jämna mellanrum måste systrarna träffas för att prata av sig om allt de vet - utan att ändå säga något i klartext eftersom de då bryter mot regler.

Johanne är en av Guillous superhjältar. Hon kan allt. Hon talar flytande norska, tyska, svenska och är hygglig på engelska och franska också. Hon är disputerad doktor i litteraturvetenskap, hon kör lastbil, hon kan hantera vapen och radioutrustning, och hon är legitimerad, utbildad och diplomerad spion. Hon jobbar för flera länder samtidigt: norska motståndsrörelsen, svenska underrättelsen, engelska underrättelsen och banne mig också för Tyskland (men bara för att utnyttja systemet). Hon är också en hejare på vinsorter (förstås), kläder, etikett, konversation. Och ledarskap. Plus att hon är snygg och bra i sängen.

Jahapp. Kunde hon åtminstone inte ha haft något fel, typ alltid försovit sig och inte gillat att äta grönsaker?

Nå - hon är väldigt duktig på det här med spioners hantverk. Ni vet - åka spårvagn några hållplatser, byta till en annan linje, åka tillbaka, gå ett kvarter, smyga in i en gränd, ta en annan spårvagn, ringa tre signaler till ett telefonnummer, göra uppehåll, ringa två signaler till och sedan lägga på eftersom detta är kod för "kom ner till Café Ambrosia om 5 minuter jag har något viktigt att säga", psykologimetoder för att stå emot förhör av Gestapo... Det är rätt fascinerande om man gillar den sortens böcker. Jag gör det - till en viss gräns. Här blir det rätt överväldigande och jag ledsnar rätt snart på all spionomständlighet hur listig den än är.

Det är en annan synvinkel på kriget som skildras här, och det är bra. Det är det dolda arbetet, förberedelserna, intelligence, odlandet av kontakter och inhämtande av nödvändig information för att ligga steget före fienden. Det är också mer fokus på kvinnornas krigstjänstgöring, och det är också bra. (det här med Sekreterarklubben hade jag ingen aning om)

Trots alla hemliga operationer och världens brand är detta för mig en rätt seg bok med många militäriska titlar och många spårvagnsbyten. Jag kommer nog ändå att läsa Äkta amerikanska jeans så småningom.

Titel: Blå stjärnan
Författare: Jan Guillou
Serie: Det stora århundradet #5
Ljudbok - uppläsning: Tomas Bolme
Utg år: 2015
Förlag: Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här

2 kommentarer:

  1. Åh jag måste verkligen påbörja denna serie i år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillade första boken, Brobyggarna, bäst så lyckliga du som har den framför dig!

      Radera