Jag hade så många böcker liggande i meh!-läs-oss-nu-nu-nu-högen så jag gjorde det enda raka: läste något helt annat. Bara för att jag kunde, liksom. Och då blev det romance, och då blev det Balogh, och då blev det första boken i en av Baloghs senaste sviter: The Survivors' Club. Storyn i den är att sex män och en kvinna under en lång period vistades hemma hos hertigen av Stanbrook för att läka sina olika skador (både fysiska och psykiska) efter Napoleonkrigen. Under läketiden kom de varandra mycket nära, och nu återvänder de till hertigens gods någon månad per år för att få vara med varandra igen, prata hela nätterna och fortsätta att försöka må bättre. De sju böckerna i serien ska givetvis handla om hur var och en av dessa sju hittar sin enda och rätta kärlek och därigenom helt läker sig själva och sina själar.
Först ut är Hugo Emes, Lord Trentham. Han kommer från andra förhållanden än de övriga sex, och adlades som belöning för ett genomfört hjältedåd under kriget. Det är också det hjältedådet (en självmordsattack där många dog men Hugo Emes själv överlevde utan en skråma) som fick honom att helt bryta ihop och lämna kriget. Nu har hans pappa affärsmannen dött och lämnat Hugo ordentligt rik, med ett affärsimperium att sköta, och med en postum önskan att Hugo gifter sig och skaffar arvíngar. Men det enda han hittills har förmått sig att göra är att bo i en liten stuga, odla blommor i trädgården och mata lamm. Typ.
Under den årliga Survivors-club-månaden hos hertigen av Stanbrook får övriga medlemmarna i klubben reda på att han borde ta tag i det där med att gifta sig, och tycker att "du som är rik och lord och kroppsligt frisk har väl bara att gå ner på stranden och kolla efter en lämplig fru - de lär står där drösvis och vilja gifta sig med dig". De kör alltså ner honom på stranden, lite på kul eftersom det normalt inte brukar vara mer än fiskmåsar där nere. Men just idag råkar Hugo stöta på...
... Gwen, Lady Muir, som ligger och har stukat foten och inte själv kan ta sig upp. När det kommer en storvuxen karl med rynkade ögonbryn som bistert lyfter upp henne och ska hjälpa henne fast hon säger att hon inte har lust blir hon skitförbannad. "Släpp ner mig!" beordrar hon på sitt allra bästa kalla lady-vis, varpå den ohyfsade karlen lyder, och Gwen rasar till marken eftersom foten inte bär henne.
Gwen har skymtat i mängder av tidigare Balogh-böcker eftersom hon är syster till earlen i "uppstartsboken" till Bedwynsagan. Frånskild, halt efter en ridolycka, och rätt fin i kanten av sig. Nu ska hon först bli irriterad på och så småningom kär i den jättelike Hugo som ständigt ser ut som att han planerar mord men egentligen är en sådan som bär ut spindlar i stället för att ha ihjäl dem. Grejen är att han kommer från En Lägre Klass där pengarna arbetats ihop, medan Gwen alltså är adlig och kommer från kretsar där pengar och arbete inte pratas om. Behållningen med boken är dialogerna mellan Hugo och Gwen. Annars är det inte någon av Baloghs bättre, eftersom det här med olika-klasser-problemet blir lite för uttjatat och åtminstone jag rätt fort ledsnar på Hugos ältande av hur han är så himla annorlunda från de där fina titelmänniskorna.
Men jag är inte den som är den - klart jag kommer att läsa vidare hela Survivors' Club-serien!
Titel: The Proposal
Serie: The Survivors' Club Septet #1
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2012
Förlag: Piatkus Books
Köp den till exempel här eller här
Jag har sagt det förr, men säger det ingen: jag struntar fullständigt i böckerna, men recensionerna! RECENSIONERNA!!
SvaraRaderaGulle dig! <3
RaderaYay Survivors Club! Ettan var inte min favorit i serien, så jag är lite nyfiken på vad du kommer att tycka om de andra. :-)
SvaraRaderaJa, jag med! De är snart på gång... :)
Radera