Den hedniske krigaren

Sjunde boken om Uhtred, och i den här började jag känna en viss "det här har jag läst förr"-känsla. Uhtred inleder med att göra sig avskydd och ivägkörd från sitt gods i Mercia - jo, för han blir skogstokig när hans äldste son mot Uhtreds vilja har bestämt sig för att bli präst. Så Uhtred anländer till prästvigningen och bär sig allmänt åt som ett svin, råkar ha ihjäl en abbot och frånsäger sig bekantskapen med sin son. Och när han återvänder till sitt gods har det blivit nerbränt. Vad göra? Ta med sig den handfull män som ännu är honom trogna och så äntligen dra iväg för att återta sitt arvegods Bebbanburg som stals från honom när han var barn. Det som är hans livsmål att göra. Nu är han över 50 år, och i denna värld och tid är det gammalt, så om Bebbanburg ska återtas får det banne mig ske nu.

Men.. nope. Det går inte bra. Alls. Så vår gode Uhtred drabbas av livsångest - vad ska han nu göra? Vart ska han ta vägen?

Han återvänder - som i de flesta tidigare böcker i serien - till de saxiska rikena för att återigen hjälpa dem (fast de inte vill ha honom) mot ännu en ondsint dansk härförare som ska kriga och förgöra. Den här gången heter dansken Knut, och han har via lögner och politiska ränker fått Mercia och Wessex att dra iväg och kriga någon annanstans medan han nu tänker sig ett snabbt och listigt övertagande av de saxiska länderna. Tur att Uhtred har lyckats se igenom hans lögner. Synd att Uhtred inte har någon armé och inte har något större hopp om att få hjälp av dem som ska skyddas eftersom de tycker han ska hålla sig borta och vara krigisk någon annanstans.

Inte någon av seriens bättre böcker, detta. Rätt OK, men inte mer.

Titel: Den hedniske krigaren
Serie: Uhtred #7
Författare: Bernard Cornwell
Originaltitel: The Pagan Lord
Översättning: Leif Jacobsen

Utg år: 2014
Förlag: Bazar förlag