Natriumklorid

Här kommer då nästa bok som jag läste någon gång i somras och nu på ett helt orättvis sätt ska försöka skriva om när jag egentligen inte minns mycket mer än att det var Carl och de andra i avdelning Q som utredde något som snart visade sig vara seriemord och att det vid varje mordplats låg en liten hög salt (därav bokens titel). 

Allra tydligast minns jag bokens allra sista meningar, som jag inte ens får viska om här eftersom det skulle vara världens spoiler - men som alltså är en cliff-hanger. Något sker först lite i bakgrunden i den här boken men blir viktigare och viktigare och inverkar snart stort på utredningsarbetet för Carl, Rose, Assad och Gordon - och så exploderar det i detta avslut som såklart tvingar en att läsa bok 10 (som väl måste vara den sista i serien?) när den nu kommer. Jag vet inte vad jag gillar detta, jag blev helt "men...va??" när jag läste sista sidan. På ett "men vad fasen??" sätt alltså.

Det här minns jag också: att det som gör boken spännande mot slutet är att en av avdelning Q's medarbetare hamnar i en farlig situation - men att hela det upplägget påminde så mycket om första boken i serien, Kvinnan i rummet, att jag nästan blev irriterad. Det var ju liksom samma idé igen om ensam, lidande människa i ett helt isolerat rum?

Och det här: coronarestriktioner och pandemi - hela Natriumklorid utspelar sig under pandemin med ökande restriktioner och lockdown, vilket såklart också ställer till det för avdelning Qs utredning - och jag fascinerades av hur snabbt alla dessa restriktioner och mötesregler känns främmande och konstiga att läsa om. Undras hur det känns att läsa om den här coronamiljön om sisådär tio år? 

Titel: Natriumklorid
Serie: Avdelning Q #9
Författare: Jussi Adler-Olsen
Originaltitel: Natrium Chlorid
Översättning: Helena Hansson, Djordje Zarkovic
Utg år: 2022
Förlag: Albert Bonniers förlag