Vi får träffa Máriddja precis när hon får besked av sin läkare att hon har obotlig cancer. Men i stället för att som andra böcker rätt onödigt förklara hur förtvivlad detta gör Máriddja så får vi i stället läsa om hur hon först slänger sin mobiltelefon i en soptunna (för nu vill hon vara ifred) och sedan åker hem och tar tag i sin (helt bakvända) plan för att lösa hur det ska gå med maken Biera när hon själv gått bort. Planen innehåller saker som tjuvskjutning och att starta bränder, och är väl helt vansinnig, men när man läser boken så är man liksom med i hur Máriddja tänker. Det förstår man bland annat av samtalen hon har med den i och för sig trevliga, men väldigt konstiga växeltelefonisten "Sire" som Máriddja får kontakt med i makens nya mobiltelefon. Sire frågar hela tiden hur hon kan hjälpa till, men hon ger ju egentligen inga vettiga svar. Men ändå: någon att anförtro sig till (för maken Biera är liksom inte så talbar längre).
Man förstår mer och mer hur Máriddja och Biere har det (men riktigt hur det faktiskt ser ut hemma hos dem förstår man inte förrän i slutet på boken), och hur deras liv har varit. Här finns en stor saknad efter ett barn, men också en rotlöshet som blivit kvar efter den långa flytt Bieras samiska familj tvingades till på 30-talet.
Parallellt med Máriddja och Biera så får vi läsa om Kaj, som tillsammans med sin sambo Mimmi nu flyttar till Norrbotten. Kajs mamma har precis dött, och det fanns så mycket med henne som han aldrig förstod och som han nu nog inte kommer att få veta. Var kom hon ifrån, egentligen? Vilka var hennes familj? Hon ville aldrig berätta det.
Lättläst och med mycket humor - ändå med djup och svärta. Det gillar jag.
Titel: Folk som sår i snö
Författare: Tina Harnesk
Utg år: 2023
Förlag: Bokfabriken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar