Flätan

Allra först får vi läsa om Smita i Indien, som varje dag greppar korgen hon hatar och går ut i byn och plockar upp bajs. Precis som hon gjort varje dag i sitt liv, precis som hennes mamma gjort före henne. När Smita som barn skulle lära sig bajsplockaryrket av mamma så kräktes hon av lukten, men mamma bara: "du vänjer dig". Men Smita har aldrig vant sig, och varje kväll när hon kommer hem från jobbet så står hon länge, länge och skrubbar sig så ren hon kan på gården bakom det lilla skjulet där hon, hennes man och deras dotter bor. Lukten ska åtminstone inte komma in i huset. 

Det är alltså människobajs hon plockar, och hon plockar med bara händerna. Det funkar inte så bra med avlopp, wc och sånt där här där Smita bor, och någon måste ju ta hand om skiten. Självklart blir det de lägsta i samhället, de som inte längre får kallas kastlösa, men som är det ändå. 

Det Smita nu sätter allt sitt hopp till är att hennes dotter ska börja skolan. Dottern ska få lära sig läsa! Och aldrig, aldrig ska Smitas dotter behöva plocka bajs. Aldrig!

Det tog ett tag innan jag begrep att det här utspelar sig i nutid, att sådana som Smita fortfarande finns, och att det fortfarande ska plockas upp bajs med händerna. Nästa kvinna vi får träffa bor på Sicilien, heter Giulia och jobbar också med något jag inte heller visste existerade: hon och hennes familj samlar in människohår. De knackar dörr, öppnar sin påse, och tar emot hopsamlat hår i den. Tydligen har här länge funnits en tradition av att man inte slänger sitt hår - alltså sånt som rensas ur hårborsten, eller sopas upp från golvet. Nej, det samlas, och lämnas till familjer som Giulias, som sedan lever på att tvätta det insamlade håret, reda ut det, sortera efter färg och sedan sälja vidare till peruk- och löshårstillverkningen. Men traditionen med att spara hår håller på att försvinna, och Giulias familj får allt svårare att få ihop inkomsterna.

I Kanada bor Sarah, och hon jobbar som advokat. Jobbet är det viktigaste, och hon är duktig på det hon gör. Hon jobbar jämt, jämt, och hon har kommit högt upp på karriärstegen. Nu blir hon allvarligt sjuk - men försöker först att inte låtsas om det utan jobbar på tills det inte längre går. 

Det är tre så vitt skilda liv, ändå kommer de tre berättelserna att knytas samman. Jag gillar den här boken, och även om ingen av de tre kvinnorna har det särskilt lätt är de intressanta att läsa om. Rekommenderas!

Titel: Flätan
Författare: Laetitia Colombani
Originaltitel: La Tresse
Översättning: Lotta Triad
Utg år: 2017
Förlag: Sekwa