Anrop från inre rymden

Novellsamlingar för barn tillhör inte vanligheterna, men här är en. Och den är bra! .

Det är åtta berättelser i jagform om vardag och livet som det kan te sig när man är någonstans i slutet av barndomen eller början av tonåren. Det kan vara att växa ifrån sin kompis, det kan vara stökiga klassrumssituationer, det kan vara ett syskon som blir retat, det kan vara en pappa som är jobbig, eller att om vara på solsemester.

Jag läste, och jag tyckte de var bra - men jag kan inte säga att jag tyckte om dem de handlade om. Dels är det just novellformatet som ju bara ger en slags ögonblicksbild, dels är det att det skaver och är jobbigt med livet och människor ibland. Här finns vänner som sviker och föräldrar som inte längre är världsbäst, människor som felar och människor som är mänskliga. Så är det ju - men några av novellerna får mig nästan förbannad så berörd blir jag. "Svett-Jesus" är en sån, och "Sjung då" är en annan.

Stör och berör, alltså. Så ska noveller vara, tänker jag, och tycker alltså om att jag inte tycker om dem. Det här är berättelser att läsa men sedan prata vidare om, tror jag. Varför skaver de?

Titel: Anrop från inre rymden
Författare: Elin Nilsson
Utg år: 2017
Förlag: Alfabeta
Köp den till exempel här, här eller här

Kolvinge - Tidens väv

Kolvinge är första boken i en serie, Tidens väv, och jag hoppas detta kommer att innebära att huvudpersonen Jorun kommer att fortsätta det tidsresande hon påbörjar här, för det här tycker jag om.

Boken börjar med att Jorun och pappa hittar en mystisk man i sin trädgård, halvt frusen till döds. När han vaknar till liv och ser Jorun så mumlar han något om Oden och "den sistfödda". Hur halvdöd han än verkar har han försvunnit när den ditkallade ambulanspersonalen kommer för att rädda honom. Kvar ligger en ensam svart fjäder.

Denne man är Kolvinge, och han luktar illa, kan förvandla sig till en fågel och är den som ser till att skuffa in Jorun i den magiska tidsvirvel som tar henne tillbaka till vikingatiden. Tidsresandet går lite fel, så hon landar inte där det var tänkt utan ett antal mil (eller dagsresor) därifrån, och nu måste hon ta sig dit hon måste för att göra det hon ska och lyckas ta sig tillbaka till sin egen tid. Det låter som vilken fantasybok som helst, men faktum är att det är inte det som blir grejen med den här boken. Inte för mig, i alla fall. Nä, för här får det fantastiska stå tillbaka för det fysiska: så här var det på vikingatiden. Så här kändes kläderna (skaviga), så här smakade maten (märkligt), så här behandlades trälarna (dåligt), så här såg husen ut (trånga och rökiga). Men det är alls ingen bok där beskrivningar lastas på varandra och blir faktabok i historia - nejdå, det blir en levande miljö där vi följer Jorun på hennes äventyr.

Och Jorun visar sig alltså vara "den sistfödda" i en släkt av tidsresenärer. Nu är jag nyfiken på vad som händer henne härnäst. Eller "när".


Titel: Kolvinge
Serie: Tidens väv 1
Författare: Kerstin Lundberg Hahn & Maud Mangold
Utg år: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här, här eller här

Välj mig

Silje börjar nian, efter den värsta sommaren hon någonsin haft. Men i stället för att berätta för bästisen Mia om den, och varför den var så vidrig, så lyssnar hon på hur Mia aldrig i livet ska ge tillbaka Majhids ryggsäck eftersom han "är dålig i brännboll, han knarkar och han är dum i huvudet". Så Mia får veta det av andra, det att Siljes pappa dog i somras. Att han drunknade fast han var ute en fin dag på den vanliga sjön med den vanliga båten, och att det nog var så att han tog livet av sig. Utan att säga hejdå, utan brev eller förklaring. Att Silje, mamma och storebror Oskar nu brottas både med sorgen, och med det faktum att pappa tydligen hatade sitt liv så mycket att han ville avsluta det. 

Det är det ena boken handlar om. Det andra är Alvin. Alvin tränar badminton i samma lokal som Silje och Mia tränar dans (eller, ja, Mia och två andra tjejer gör det, men Silje har för länge sen slutat försöka att få sin kropp till det som de andra kan, och är nu mest moraliskt stöd, hangaround och fotograf). Nu möter Silje Alvins blick, och ser något i den som får henne att lusläsa storebrorsans fotokataloger eftersom brorsan går på samma gymnasium som denne Alvin.

Och jag älskar den här boken. Jag sögs in i den och läste den i ett svep. Det är Silje och Alvin och gnabbandet med Oskar och det är hundarna, och den saknade hemkunskapsläraren Evy med rulltårtorna. Det är sjöbodens mörker och det är standardtepåsar på bibblans café. Det är attackerande frusna hallon, upprörande rött hår och alldeles för kortklippta luggar. Det är pinsamt klädfummel på vasst lego. Det är tyvärr också församlingstvång och julotta men det ingår liksom tillsammans med sorgen och snön i den svärta som gör den här boken alldeles fantastisk. Svärta blandad med humor. Och så alltihop med Christina Lindströms språk, smarthet och finurlighet - man liksom kliver in i hennes glimrande text och bärs med. Det här är så galet bra.

Titel: Välj mig
Författare: Christina Lindström
Utg år: 2019
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här, här eller här

Ellinor - Leo - Viktor

Katarina von Bredow är en av mina absoluta favoritförfattare, och jag läser allt hon skriver. Med den här trilogin om Ellinor, Leo och Viktor råkade det bli så att jag inte läste förrän alla tre böckerna getts ut (de har kommit i rätt tät följd 2018-2019) - och så glad jag är för det. Nu kunde jag läsa dem alla tre på raken, och det tror jag är det allra bästa sättet. De hänger ihop - dels är det ett kronologiskt berättande där böckerna behöver läsas i ordning, dels får vi läsa om vissa händelser flera gånger fast ur olika perspektiv.

Men innan jag skriver mer om böckerna själva måste detta sägas: detta är fullständigt fantastiska böcker! Det kan vara det bästa jag har läst av Katarina von Bredow (som redan har en mycket hög lägstanivå...) och definitivt något av det bästa svenska som skrivits för och om unga tonåringar. Så det bästa med att jag kunde läsa hela trilogin på en gång var just det: att jag kunde rasläsa alla tre böckerna i ett svep. Jag kunde inte sluta läsa!

Det handlar om vänskap, och om den första kärleken, men också om så mycket annat. Om att ha blivit tonåring, om föräldrar, om

syskon, om relationer. Och också om sociala medias makt, om psykisk ohälsa och missbruk. Om skola och fester. Om pirrande glädje, om förtvivlan som känns som en elvisp som hackar sönder magen. Om lögner. Och om sorg. Och åh, vad jag inte var ett dugg beredd på sorgen när den kommer i en av böckerna.

Viktor kommer ny till den klass där Ellinor och Leo går. Ellinors bästis for ever är Meja, men Leo och hon har också alltid varit vänner fast på ett annat sätt. Nu går de två på klättring, som är deras grej och ingen annans. När nu Viktor kommer bestämmer Meja att honom ska hon ha - men han verkar mest intresserad av Ellinor? Dessutom ska han tränga sig in mellan Ellinor och Leo, följa med på klättringen och vara allmänt jobbig (och snygg och trevlig)(han är till och med bra på att sjunga)(och spela gitarr)(sjukt irriterande tycker Leo). Men inte kan väl Ellinor gilla Viktor tillbaka om Meja redan paxat honom? Gör man så mot sin bästis? Och vad är det som är så himla konstigt med Viktor? Ingen får komma hem till honom, han vill knappt ens tala om var han bor. Leo smyger på honom för att kunna avslöja sanningar om honom för Ellinor. Och Meja blir oväntat ihop med Markus som är Leos enormt störige storebror som tar all plats i hemmet och är upphov till precis alla gräl mellan Leos föräldrar.

En mycket komprimerad det-här-händer-i-alla-böckerna-beskrivning, men det är alltså när vi får läsa om det hela ur först Ellinors perspektiv (och på köpet få veta hur det är att leva med skilda föräldrar som bägge har nya partners som är bra och trevliga på många sätt men alltihop sliter Ellinor mer eller mindre itu)(för att inte tala om Viktor-Leo-grejen)(och Meja! så jobbigt och svårt!) och sedan ur Leos (och få komma hem till det hem där Markus dikterar villkoren med höger hand samtidigt som han smygsuper direkt ur flaskan med vänster hand) och till sist ur Viktors perspektiv (och äntligen få följa med honom innanför dörren till hans hem och träffa hans mamma och pappa, få veta hur förtvivlat han måste dölja allt och aldrig, aldrig få det som det var där de bodde förut)... ja, det är när man får läsa de tre olika perspektiven som det här blir så extra infernaliskt bra.

Läs!


Titel: Ellinor (#1), Leo (#2), Viktor (#3)
Författare: Katarina von Bredow
Utg år: 2018, 2018, 2019
Förlag: Natur & Kultur
Köp dem till exempel (Ellinor) här, här eller här, (Leo) här, här eller här, (Viktor) här, här eller här

Farthing

"Farthing" i titeln är främst en plats, ett gods i södra England som någon adelsherre fick som sitt för en farthing (myntet) om året som tack för någon tjänst han gjorde sin kung då för hundratals år sedan. Familjen som nu bor på Farthing räknar alltså sina anor tillbaka till detta och är förstås mycket fina, rika och inflytelserika och umgås mest med hertigar och lorder av olika slag. Sedan har vi "The Farthing Set" som är en politisk grupp människor, med Farthing-familjen i centrum. The Farthing Set såg till att England och Tyskland slöt fred i andra världskriget.

Det här utspelar sig alltså i en alternativ modern historia, i slutet av 1940-talet men där kriget fortfarande håller på fast nu mest mellan Tyskland och Sovjet. England är inte längre med, och USA gick aldrig in i kriget.

Den ena huvudpersonen är Lucy Kahn, dotter till Lord Eversley av Farthing och alltså uppvuxen i de adligaste kretsarna. Men "Kahn" eftersom hon har gift sig med judiske David Kahn vilket är mycket upprörande för en del personer. Lucy berättar i förstapersons perspektiv, och bara så brittiskt överklass. Den andre huvudpersonen är inspektör Carmichael på Scotland Yard, inkallad till Farthing eftersom det begås ett mord där. En känd och viktig politiker, som spåtts bli näste premiärminister, hittas mördad, dessutom med en gul Davidsstjärna fastnaglad på sitt bröst med en kniv. Carmichael undersöker brottet, och hans berättelse får vi i tredjepersons perspektiv. Han har dessutom en helt annan bakgrund än Farthing-människorna, och tänker och tycker en hel del om deras sätt att leva.

Så: en slags mordgåta i en alternativ historieskrivning, med mycket brittiska detaljer. Jag gillar boken mycket i början med miljöerna, och jag gillar Lucy och Carmichael och hur olika de uppfattar världen omkring sig, men tyvärr blir mordgåteriets turer lite för många för mig, särskilt i kombination med diverse politiska intriger och diskussioner. Så det blir ett "nja" från den här läsaren.


Titel: Farthing
Serie: Small Change #1
Författare: Jo Walton
Utg år: 2006
Förlag: Tor
Köp den till exempel här, här eller här

Fool's Assassin

För en gångs skull har jag satt igång läsandet av en efterlängtad fantasytrilogi efter det att alla tre delarna skrivits och getts ut. Heja mig! Fast det är väldigt tjocka böcker, så hoppas nu att jag tar tag i läsningen av bok 2 innan jag glömt alltför mycket av bok 1...

Detta är Robin Hobb, och det handlar om den tredje trilogin om Fitz och the Fool. (första trilogin är The Farseer Saga, andra är The Tawny Man) Jag trodde faktiskt inte att vi skulle få träffa dem igen, men jodå. I denna första, Fool's Assassin, träffar vi en Fitz som har blivit ganska mycket äldre än sist, fast det syns inte så mycket på honom pga att han blivit ordentligt helad med hjälp av magi någon gång för mycket. Han och Molly (som han fick som fru till sist) lever ett rätt stillsamt godsägarliv. Barnen är utflugna (ett gemensamt och så Mollys alla barn med Burrich), Fitz har lagt mörderiet på hyllan, Molly håller på med bin och ljus och sånt där och Night-Eye har (tyvärr) sedan länge gått vidare till de himmelska jaktmarkerna (och jag saknar honom väldigt). Men så här lugnt ska vi inte ha det. Världen knackar på i form av några som verkar komma från samma avlägsna och märkliga plats som the Fool gjorde. Någon vill lämna ett viktigt meddelande till Fitz (men han har inte tid, för han är på fest), någon annan vill ha ihjäl budbäraren, och så blir det en del kalabalik.

Som lugnar sig. Och sedan går åren. Och boksidorna. Och den är rätt seeeeg i mitten, boken, och kunde absolut varit ungefär hälften så tjock som den är. Men en himla bra sak som händer är att vi får in en helt ny huvudperson: Bee. Hon är väldigt, väldigt liten, och det tar lång tid innan hon kan gå eller prata, men hon är smartare än de flesta. Och Fitz är en rätt usel far till henne fast han försöker allt han kan att bli bättre. För jodå: Fitz blir pappa igen. Och Night-Eye gör lite bejublade inhopp i storyn igen, fast han är död. Och mästarmördaren själv, Chade, håller först på att ta livet av sig själv genom någon magins motsvarighet till idiotsäker brandvägg, men lever vidare och är troligen 130 eller så, och vill fortfarande ha Fitz hjälp till diverse och blandar sig in i allt möjligt. Och så har vi förstås the Fool, som ju bör vara med i boken eftersom den heter som den heter? Jodå, men han är i stort behov av renovering.

Seg ibland, alltså, men när den är bra så är den sååå bra, och jag tycker om detta. Dessutom har jag förstått att sista boken i trilogin ska knyta ihop detta med det som händer i The Rain Wild Chronicles. Det ser jag fram emot!

Titel: Fool's Assassin
Serie: The Fitz and the Fool Trilogy #1
Författare: Robin Hobb
Utg år: 2014
Förlag: Del Rey

Kapten Kidds skattkarta

En riktigt härlig äventyrsbok för lågstadieläsarna! Här finns pirater som slåss med svärd, spelar kort och dricker ur glas som "inte innehåller saft". Det går vilt till - ändå utan att det blir splatterblodigt. Här finns klurigheter och chiffer (ja, väldigt enkelt, men ändå...)(... alltså chiffer på 9-åringsvis) och en nedgrävd skatt. Här finns lömska typer som vill profitera på andra (men som nesligt får paddla sig ut till sitt loser-fartyg ovanpå uppochned-välta livbåtar)(förlåt, spoiler). Här finns sjöjungfrur, som alla tror vill dra ner oskyldiga människor i havet för att äta upp dem, men som vid närmare källkritisk granskning är rätt schyssta typer de också fast de har fiskstjärt. Dessutom kommer de i både pojk- och flickmodell. Här finns orättvisa arbetsgivare som inte tillåter att man slåss på arbetstid, och därför gör omedelbara, av facket icke sanktionerade uppsägningar. Även av barn. Här finns spänning, och humor, spadar och skägg.

Ändå är det en lättläst bok som funkar alldeles utmärkt för sisådär 8-10-åringar.

Allt börjar med att Anne, som är föräldralös och har fått klara sig själv sedan barnhemmet slängde ut henne, jobbar på värdshuset Svarta Galten den kvällen när piraterna Mary Sweet, Röde Rackham och Jack Morgan sitter och spelar kort. Mary vinner hela tiden, och till sist langar Jack upp en karta på bordet och använder som spelinsats. En karta, som tydligen ska vara Kapten Kidds skattkarta. Mary vinner nu också, och det är då Jack blir riktigt gramse och allt urartar i slagsmål (och Anne får sparken från sitt värdshusjobb)(och blir anställd som skeppsflicka hos Mary Sweet).

Titel: Kapten Kidds skattkarta
Serie: Jolly Anne #1
Författare: Mårten Melin
Illustrationer: Johanna Kristiansson
Utg år: 2019
Förlag: Hippo bokförlag
Köp den till exempel här eller här