måndag 24 mars 2014

Törnrosens nyckel - en gnistrande vacker vinterbild

Törnrosens nyckel är en ganska tjock mellanåldersbok som (alldeles precis som det står på bokens baksida) känns som en slags blandning av Narnia - Häxen och lejonet och Guldkompassen. Här är vinter, här är talande djur, här är resande mellan världar, mystisk teknik och det rids till och med på en björn. (hej Iorek Byrnison!)

Lin får ett mystiskt paket med posten, adresserat till ”Törnros”. Det är vad hon kallar sig själv i sina fantasilekar – ingen annan känner till det namnet. Så vem kan ha skickat paketet?
Inuti ligger en nyckel som visar sig kunna öppna en gömd port i källaren till huset där Lin bor. När hon går igenom porten kommer hon till en annan värld, till Sylver.

 I Sylver är det vinter, och det ställer till med ganska stora problem för Lin som när hon kommer genom porten bara är klädd i pyjamas, kofta och tofflor. Men hon tänker inte så mycket på det först, för precis när hon landar i snön så möter hon Rufus. Sin älskade Rufus, hennes tama sork som dog för några månader sedan och ligger begravd under törnrosbusken i Lins trädgård. Här är han! Inte så liten längre att han får plats i hennes koftficka där han brukade ligga – nej, nu är han minst lika stor som Lin och går på två ben och pratar.

I Sylver finns Älsklingsdjuren – barnens älskade husdjur som dött. Men Sylver hotas av en katastrof – det är därför Lin har blivit kallad dit. Hon är Törnrosen, den som ska rädda hela Sylver. Allra först måste hon hitta Isvan, den försvunne snöprinsen. Och hon måste hitta honom direkt, nu i kväll för sedan är det försent.

Och så sladdar äventyret igång. Rent bokstavligt, faktiskt, för Rufus och Lin sätter sig på en kälke högt uppe på ett berg och åker en hisnande färd ner i Sylverdalen där de med en krasch landar utanför en stuga där den läskige Skördaren finns.

Jag kan se det hela framför mig väldigt väl. Tone Almhjells språk lyfter fram allting med detaljer och känsla – jag kan känna lukten av stjärnmjöden, se de snötäckta gatorna, kälken, den rostiga grinden till Vinterfyrstarnas palats, själva törnrosens nyckel med dess taggar. Men jag är inte oreserverat förtjust i boken. På något sätt kommer jag liksom inte riktigt in i berättelsen och har svårt att engagera mig i det som händer eller i karaktärerna. Jag har svårt att sätta fingret på vad det riktigt är som gör att jag står utanför – men genom stora delar av boken känns det mer som att jag sitter och tittar på en oerhört vacker kuliss men inte som att jag är med om ett stort äventyr. Kanske är det för att det händer lite för mycket? Att det zappas lite för snabbt från det ena till det andra? Kanske att jag inte riktigt får sätta mig in i vad det är som hotar Sylvervärlden innan Lin måste sätta igång med räddningsaktionen? Jag hade velat att hon skulle få besöka fler ställen i staden Sylveros, och få lära känna fler personer innan hon med andan i halsen ska börja sin jakt på snöprinsen.

Men det här är Tone Almhjells debutbok. Kanske hon har velat få in lite för mycket i den. Jag tänker och hoppas att hon fortsätter skriva, att hon lyckas använda sitt skimrande språk till en mer renskalad berättelse.

Titel: Törnrosens nyckel
Författare: Tone Almhjell
Orginaltitel: The Twistrose Key
Översättning: Nina Östlund
Utg år: 2013
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 9 - 15 år

Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar