The Desert Spear

Det tog ett tag innan jag tog tag i läsandet av den här, trots att jag tyckte så mycket om bok 1 i The Demon Cycle. Men den här var så mycket tjockare, och kändes som att den krävde semester för att få den läsning den behövde. Och semestern inträffade, och jag satte igång. Men.... The Desert Spear är inte alls lika bra som The Warded Man. Och jag kom liksom ingenstans - den här jämra boken har i princip tagit hela semestern att läsa slut. Och den, tillsammans med den likaledes tjocka och oändliga A Woman of Substance, har skapat en av mina livs få lässvackor. Jag gjorde allt utom att läsa! Spelade Candy Crush till förbannelse, tog långa kvällspromenader för att jaga pokemons... inte bra. Men jag har nu funnit motgift - fast det är en senare historia. Nu skulle jag ju skriva om The Desert Spear som jag ju trots allt faktiskt avslutade till sist.

Det som var bra och fascinerande med förra boken var alla de olika demonerna, deras fruktansvärdhet och människornas utsatthet, och så de tre huvudpersonernas utveckling. Nästan inget av det där finns kvar nu. Demonerna har på något sätt förminskats till att bli en nattlig irritation i stil med myggor eller nåt, eftersom Arlen, Leesha och Rojer har blivit så löjligt överlägsna på att både besegra demoner eller att undvika deras uppmärksamhet. Arlen är "The Warded Man" och behöver i princip bara knäppa demonerna på näsan med sina tatuerade fingrar för att de ska upplösas till intet av skräck och död. Det blir bara för mycket. Och aaaalldeles för mycket blir det mot slutet av boken när Arlen lär ut de där käcka kämpa-emot-demoner-tecknen till bybefolkningarna för att de själva ska kämpa emot demonerna, och han låter byns gamlingar vara de som gör demonstrationerna. Åttioårs gubbar och hundraåriga tanter som slänger käppar och rullstolar åt sidan och greppar ett ward-försett spjut och har ihjäl demoner på löpande band? Alltså... nej.

Plus att vi nu har att göra med en ny slags demoner som helt klart mest drar tankarna till rymdvarelser som direkt utklippta ur till exempel Independence Day eller Mars Attacks. Stora huvuden med pulserande knölar på som kan användas till att styra tankar..... och nej. Igen nej.

Första delen på boken följer en ny person, Ahmann Jardir, som förvisso var med i förra boken men som där bara var en ovanligt lömsk person som först blev Arlens vän men som sedan förrådde honom, tog hans fina demonspjut och lämnade honom för att dö i öknen. Nu får vi Ahmanns uppväxt och utveckling och väg till ledare för sitt folk, och anledningen till varför han tror att det är han som är "The Deliverer" (typ demon-besegrar-Jesus) i stället för The Warded Man (som annars borde vara den som innehar titeln).

Vi har alltså två stycken "The Deliverer" och en Leesha som också har utvecklats till Kan-Absolut-Allt-Inklusive-Lära-Mig-Nytt-Språk-På-Två-Veckor och som får ihop det med både The Warded Man-Arlen OCH Ahmann Jardir.

Två saker: 1. Den här boken kunde skurits ned till ungefär hälften. 2. Jag vet inte om jag verkligen ska ge mig på bok 3.


Titel: The Desert Spear
Serie: The Demon Cycle #2
Författare: Peter V. Brett
Utg år: 2010
Förlag: Harper Collins
Köp den till exempel här eller här