Oathbreakers + Oathblood

Första boken i sviten om Tarma och Kethry (Vows and Honor) hette Oathbound och var mer något av samling berättelser som jag tyckte var väl OK men inte jättewow. Jag köpte Vows and Honor i en omnibusedition så nu läste jag vidare i bok 2, för det fick jag väl liksom göra nu när jag hade köpt alla tre på en gång. Men förväntningarna var inte jättehöga.

Men tänk - Oathbreakers gillade jag! Den var inte alls lika episodisk, och nu engagerade jag mig verkligen i Tarms och Kethrys äventyr.
Nu har det gått några år sedan senaste episoden i Oathbound och Tarma och Kethry har som professionella och erfarna mercenaries blivit anställda i ett kompani för legosoldater (åh, AVSKYR svenska ordet för mercenary) som heter Sunhawks. Kaptenen för dessa Sunhawks, Idra, är egentligen prinsessa i landet Rethwellan (grannar till Valdemar) men har avsagt sig sitt hovliga liv och sitt prinsessearv eftersom hon vill ägna sitt liv åt att vara betald soldat. Nu har hon rest hem till Rethwellan eftersom pappa kungen har dött och hennes två bröder bråkar om vem som ska efterträda honom på tronen. Och... sen har inget hörts av henne. 

Tarma och Kethry tar sig an den försvunna prinsessan/kaptenen/chefen Idra och reser till Rethwellan där de blir indragna i diverse trassel och äventyr. Och ja... det är alltså en himla bra story. De får till och med resa över till Valdemar och träffa en vitklädd Herald på sin vita Companion (och de tror först de träffar ett spöke eftersom det dessutom är snö på marken och allt är vitt..) Och Kethry blir kär. Alltså inte i den där herald-killen, utan i någon annan. Bra det, eftersom hon nu är tänkt att vara stammoder för Tarmas annars utrotade klan. (Tarma kan inte själv bli någon stammoder pga avtalet hon har med sin gudinna)(det är komplicerat).

Så rätt uppeldad av att jag ju faktiskt gillade att läsa om Tarma och Kethry så läste jag vidare i sista boken i omnibusen: Oathblood - men nu var vi tillbaka till de korta berättelserna, Oathblood är en novellsamling. Två av novellerna finns faktiskt fanns med som episoder redan i Oathbound. Men den första novellen i Oathblood är berättelsen om hur Tarma och Kethry först möttes, alltså den jag hade velat läsa innan jag läste Oathbound. Trist jag inte visste att den fanns med här! De flesta novellerna handlar sedan om fler episoder från tiden mellan de först träffades tills det att de går med i Sunhawks, medan den sista är en längre berättelse, en "novella" som utspelar sig mycket senare när Tarma och Kethry sedan länge har startat sin efterlängtade skola (kombinerad magi- och stridsskola) och Kethry har fem barn.
Lite kul är också att Mercedes Lackey skriver en liten inledning till varje novell: hur hon fick idén till just den berättelsen eller någon annan bakgrundsförklaring, lite behind-the-scenes som jag gillar.

Titel: Oathbreakers + Oathblood
Serie: Vows and Honor #2 och 3
Författare: Mercedes Lackey
Utg år: 1989 + 1998
Förlag: DAW