The Queen's Gambit

Beth Harmon är åtta år när hon lär sig spela schack. Hon bor då på ett barnhem, det är 50-tal, och en av barnhemmets dagliga rutiner är att alla barn står i kö för att få sin ranson av grönvita piller som gör dem lugnare och snällare. Beth, vars mamma precis dött i en bilolycka och som har svårt att sova på nätterna, lär sig snart att om hon sparar på tabletterna och tar dem flera på en gång så känns det skönt i själen och hon kan somna lättare. Det där behovet av att få lugn i kropp och själ är något hon kommer kämpa med i alla år, och en del av boken handlar om hennes kamp mot drogberoende i olika former.

Men mest handlar det då om schack. Då, när hon är åtta, har hon fått som uppdrag att gå ner i barnhemmets källare för att göra rent tavelsuddar (vilket nästan anses som en belöning att få göra). Där nere ser hon vaktmästaren, mr Shaibel, när han sitter vid en mjölkback och spelar schack mot sig själv. Hon ber honom (eller mer befaller) att han ska lära henne att spela, vilket han så småningom gör. Och det tar inte lång tid innan hon lär sig och visar sig fullständigt överlägsen. 

Hennes liv blir schack. Hon läser böcker om schack, om spelade schackpartier (och kan då i sitt huvud se dem spelas upp framför sig, precis som hon kan "återuppspela" alla egna och andras schackpartier i huvudet), om spelöppningar och alla mästare genom tiderna. Hon är med i allt större schackturneringar, vinner pengar och reser först över landet och sedan över världen. Ofta är hon yngst, och ofta är hon enda kvinnan. 

Det är fascinerande. Jag spelar inte schack - jag kan reglerna men har inte tålamod nog att koncentrerat sitta och logiskt tänka flera steg framåt - men här blir det ändå spännande, och mot slutet av boken kändes det som att jag också är en hejare på det där med schack eftersom jag kände igen termerna, varianterna och spelöppningarna.... Jag tyckte det var jobbigt att läsa om Beths drickande, tablettmissbruk och självdestruktiva beteende, men det var samtidigt en del av det som gjorde boken till intressant läsning. Efter ungefär halva boken hade jag dock ledsnat lite på alla schackbeskrivningar - det blir vääääldigt mycket schackbeskrivningar med termer och beteckningar på pjäser och pjäsdrag - så där skumläste jag en hel del. Men totalt gillade jag boken.

Och nej, jag har ännu inte sett tv-serien. Men jag ska. Någon gång. 

Titel: The Queen's Gambit
Författare: Walter Tevis
Originaltitel: The Queen's Gambit
Översättning: Nille Lindgren
Utg år: 2020 (den här utgåvan, original 1983)
Förlag: Modernista