En lördag på bokmässan

Lördagen på bokmässan var för min del tänkt att börja med ett seminarium där Anders Hansen skulle prata om vad som finns i huvudet på skärmmänniskan - men när jag efter en alldeles för snabb cykeltur (genom ösregn) och ett ytterst listigt val av entré med nästan inga köer till väskkontroll anlände till seminariesalen 10.01... så var det fullsatt. 

Jahopp. Men en snabb koll i programmet hittade det här: att Anna Karin Palm alldeles strax skulle sitta i monter C03:42 (Axess) och prata i hela 30 minuter om Selma Lagerlöf. Ja!! Jag hittade dit, i tid, och fick till och med en sittplats, och fick sedan en stunds fördjupning i min litterära idol. Och så drabbades jag snart av en stor, stor längtan efter att läsa om några av (eller alla?) Selma Lagerlöfs böcker. Jag äger dem. De tar upp ett helt hyllplan i min bokhylla. Jag älskar dem.

Vad är väl Anders Hansens prat om hjärnor mot min Selma? Ibland är det nog meningen att saker ska gå fel så att de i stället sen kan bli mer rätt.

Det var kanske en kvinnornas dag, min mässdag igår? Förutom Selma så lyssnade jag på när Cecilia Gustavsson, Mian Lodalen, Mari Jungstedt, Anna Lindman och Nina Hemmingson pratade utifrån boken Vi måste prata om 50 om medelålder, frihet och attackerande tanter. Och lite senare upplevde jag Caitlin Moran (ja, hon är en naturkraft, hon upplevs snarare än lyssnas på) tillsammans med Parisa Amiri i seminariet Kärlek och vuxenblivande i britpopens tidevarv.

På väg till något annat seminarium passerade jag en episkt lång kö som jag snart förstod var till Thåström som satt och signerade sin nya bok Texter. Wow, Thåström! Kön hade jag ingen som helst lust att ställa mig i, men jag kollade i programmet vad han skulle medverka i som jag kanske kunde gå till... men insåg snabbt att det var den här signeringen som var hans enda programpunkt på mässan. Jahaja. Karln satt dessutom gömd bakom ett svart draperi, så att inte sådana som jag som bara var förbipasserande skulle kunna få någon gratis-titt utan att stå i den där jämra kön. Nåja, Sydsvenskan hade fotat honom och skrivit om signeringen, så jag fick se honom ändå. Och bli chockad: vad hände? Hur blev Thåström så gammal? Och givetvis följde den ännu mer chockerande uppenbarelsen - om han har blivit det, så måste ju även jag ha.... men nä. Nä nä. 

Och när vi är inne på historia: mitt sista seminarium för dagen handlade om folkvandringar genom tiderna, med Dick Harrison och Rakel Chukri: Människan har alltid varit på väg. Lite otippat att ett seminarium i Rum för historia skulle vara mässans roligaste för mig, men så var det. Särskilt det om vikingarnas kvinnor och vandalernas härkomst. 

Jag lyckades bevista ännu ett mingel med cava, bokbloggare, författare och trängsel innan min folkometer började blinka rött och jag tog mig hem till husbilens tysthet. I sällskap med en tjocktjock fantasybok av Robin Hobb (Fool's Assassin) och löjliga mängder godis tillbringade jag min lördagskväll. En mycket bra kväll.

En fredag på bokmässan

Fredagen kom inte igång riktigt för mig - jag blev stoppad av ett antal köer. Först kom jag inte ens in i själva huset (eller under tak - men jag var ju redan utrustad i (dyblöta) regnkläder så...) för just vid den här ingången var väskkontrollen utanför dörrarna. Och väskkontrollerarna var morgontidigt nitiska så det tog en stund. Ja, utom för den äldre mannen i hatt vars taxi stannade precis utanför ingången, och han efter att ha stigit ur liksom bara gick rätt in, mellan köer och väskundersökningsbord och allt. Han var säkert någon typ av kändis (jag har, som alla vet, noll koll på allt sådant).
Sedan vidtog köerna till garderoberna (lämna jacka, lämna kasse, diskutera varför även kassen kostar pengar att lämna in, plocka upp plånbok, hitta kortet, blippa det, vänta på kvitto, tacka nej till kvitto - alternativt starta diskussion om varför det inte går att betala med kontanter), och som fin avslutning på detta: köerna in till själva mässhallarna och avläsning av seminariekort eller entrébiljetter (ska jag hålla streckkoden så här? eller så här? vadå måste jag ha löst biljett? vadå kan jag inte bara mula in mitt utskrivna mail med bekräftelsen på vad jag köpt i själva streckkodsläsaren?).

Väl Inne I Fakking Mässhallarna, (nu i ombytta, torra kläder) insåg jag att det var helt kört att hinna till det seminarium om MIK och källkritik med Olof Sundin som jag hade tänkt gå på klockan 10. Bitter? Nädå, aldrig, inte jag. Tar livet med upphöjt jämnmod. Istället tänkte jag positivt att "ja, då kan jag ju gå runt här på mässgolvet en stund, passa på innan allmänheten släpps in vid 14.00 och det blir galenhets-trångt".

10.30 hade jag fått nog av det och var både folktrött och folkskygg. Jag lät Svenska kyrkan bjuda mig på kaffe och drog mig bortåt K-salarna för ett seminarium med Jan Guillou och Anne Holt. Men stoppades av en folkmassa redan bortom Globala torget, alltså långt nedanför rulltrapporna. Folkmassan visade sig vara en episkt lång, men oordnad, kö till just K-salarna. Oklart om alla dessa människor skulle på samma seminarium som jag, eller om det seminariet om metoo som var i grannsalen, eller om de alla ville se prinsessan Madeleine som tydligen skulle prata i den tredje K-salen. Oordnade, episka köer är inte min grej, så jag slank in i närliggande J2 för att lyssna på Flyktens mänskliga ansikte som jag också hade på min lista.

Så glad jag gjorde det! Här pratade Hae-jin Cho, Thord Eriksson och Dick Harrison modererade av Görrel Espelund om människor på flykt nu och genom tiderna. Och det här: samtalet fördes på engelska och koreanska, och vi i publiken hade alla hörlurar och sändare där vi kunde välja kanal. På ena kanalen simultantolkades allt som sades på koreanska direkt till engelska av en tolk, och på andra kanalen simultantolkades det engelska till koreanska av en annan tolk. Otroligt imponerande! Hon till vänster om mig började raskt anteckna i sitt block, och jag smygtittade lite och såg att hon ju skrev på koreanska, och då blev jag så fascinerad av det att jag för en stund tappade tråden i samtalet som fördes på scen.

Bäst idag var ändå seminariet om spel, Spelkunskap åt folket! som handlade om spel som en stor och viktig del av vår kultur och om hur det är långt kvar tills det tar den plats det borde göra i sammanhang som det här. Om föräldrar som kan peppa sina barn till fotbollstränande men som inte alls begriper när de tränar och tävlar i e-sport. Om spel som en social arena där du möter andra. Om forskning av spel och vad den riktar in sig på. Och mer... 45 minuter gick i det här fallet alldeles för fort.

Jag hann också med ett 45 minuters seminarium om att utveckla elevernas digitala kompetens där jag blev mer och mer fundersam över hur lärarna i panelen inte en enda gång, upprepar inte en enda gång nämnde samarbete med skolbibliotekarie som ett givet och naturligt sätt att arbeta med detta.

Och så var jag med vid minglet före  (bubbel nu igen) och prisutdelning för Årets bok 2019 som gick till Stina Jacksons Silvervägen. Jag har ännu inte läst den, så kände mig lite som en fuskare i sammanhanget.
Lika mycket fuskade jag i rollen som seriös seminariebesökare när jag gick på dagens sista seminarium vid 17.00, Varför gillar vi att bli lurade?, återigen om källkritik och MIK. Jack Werner modererade, men i panelen satt kloka människor som en professor i teoretisk filosofi, en forskare i didaktik, en psykolog och så VD för UR. Och samtalet gick omgående in på så teoretiska och begreppsfyllda nivåer att min hjärna, som redan när jag kom in i salen bestod av bubbel-mos, lade ner och checkade ut. Ibland vill man mer än man orkar, och nu satt jag i stället i 45 minuter och vegeterade. Men jag var i vilket fall som helst tvungen att stanna kvar på mässan till 18 eftersom vi sedan hade bokat in Glamorös Bokbloggarmiddag på Pinchos som jag gick på. Och åt alldeles för mycket mat. Och två efterrätter.

Bild: Anna-Lena Löf - #boblmaf på Årets bok-minglet

När jag kom hem till husbilen den här kvällen var jag så trött att jag inte ens orkade öppna telefonen för att kolla på pokemons. Nä, det blev sängen direkt.

Nu är det lördag, och bookfluencerfrukost, och fler seminarier. Om jag kommer iväg i tid. Regnet vräker ner. Jag återkommer med vidare rapporter!

En torsdag på bokmässan

Jag är på bokmässan i år - alla fyra dagarna! Och nu är det redan fredag morgon. Jag hade tänkt sätta mig igår kväll och göra ett sammanfattande inlägg över allt jag sett den första dagen, men när jag väl kommit "hem" till husbilen (ja, jag skippar hotell i år och myser i egen husbil) så var mitt skick och min mentala hälsa av den arten att det enda jag orkade sammanfatta var de pokemons jag också hade fångat under dagen. När jag suttit och fån-glott på dem i mobilen ett tag insåg jag att min intellektuella kapacitet var något låg så jag gick och lade mig.

Men hej! Nu så! Sömn och kaffe gör underverk!
Jag måste förstås börja med att skryta över att jag inte är någon vanlig mässbesökare i år. Nej, i år är jag utvald till och kallar mig bookfluencer. Det ni! Så nu ska jag bookfluenca er lite.

Eller, det ska jag kanske så lagom. Nämligen handlade större delen av min torsdag om ett av bokmässans teman i år: medievetenhet. MIK, medie- och informationskunnighet är något som är en stor del av min arbetsvardag. Bästa bilden jag såg på hela dagen igår var den från invigningsseminariet för temat: Krafttag för MIK där Amanda Lind och Jack Werner inledningstalade:

Det är så mycket som ryms i begreppet! Något som framkom både här och på andra seminarier jag var på (t ex MIK som motståndskraft för alla)  är: ja, det är självklart att barn och ungdomar ska ha med sig MIK-kompetens från skola och uppväxt (och hur gör vi då?) - men att det är kanske ännu viktigare att nå de som redan är vuxna och inte har lärt sig detta, eller de som är äldre och aldrig kommit med på det digitala tåget.

Det var inte bara MIK för mig - jag lyssnade också på ett seminarium där Kjell Bohlund, Lena Kåreland och Boel Westin modererade av Johanna Lindbäck pratade om hur Astrid Lindgren, Lennart Hellsing och Tove Jansson påverkat barnboken och barnboksutgivningen. Inte bara genom egen utgivning utan även i förläggar- och kritikerroller (Astrid och Lennart).

Och så satt jag och kände mig som en i ett stort vi i ett seminarium om Klimakteriet - en evolutionär succé, tätt följt av att sitta och känna "tänk om det där vore vi!" under prisutdelningen för Årets skolbibliotek 2019 (Alléskolan i Åtvidaberg) på seminariet Prisat vare skolbiblioteket!

Det var mer jag hann, och det var ännu mer jag INTE hann pga att jag ännu inte lärt mig den ädla konsten kloning. 14.00 valde jag mellan flera intressanta punkter när min kropp plötsligt blandade sig in i diskussionen. Den ansåg att den kanelbulle (för endast 30:-) den nyss fått inta inte alls räckte som fullvärdig lunch. Kroppen ba: "Du Går Och Äter Nu. Annars blir det konsekvenser." Så jag löd, och satt en timme tillsammans med en varmrökt lax som var väldigt trevlig. Och god.

Och så var det seminarier om barnboksläsning i framtiden, ännu mer MIK, och så var det helt plötsligt mingel i montrarna och bubbel i mitt glas. Och kvällen var fin, för då hade vi redaktionsmöte med Kulturkollo och bestämde oss för Stora Och Viktiga Ting samtidigt som en ung kulturkollo-rookie provade om hon kunde ge oss andra sin vattenflaska och få tillbaka den tvåhundratrettiotre gånger på raken. Det kunde hon. Så är det när man är drygt ett år.

Nu ska jag strax bege mig till bokmässans andra dag. Regnet öser ner ute och jag tänker bära klänning. Den praktiska konsekvensen av detta, regnbyxor och cykeltur i kombination vill ni inte veta mer om.

Med doft av brunsås: Carolina på bokmässa

Nu har jag varit alla fyra dagarna på bokmässan, och då kunde man väl tänka sig att den här bloggen skulle vara sprängfylld med rapporter därifrån. Eller hur? Jag har ju varit på det ena seminariet efter det andra och hört så mycket klokt sägas och intressanta diskussioner diskuteras, och lyssnat på författare och förundrats över att...ja, de verkar ju trots allt vara vanliga människor de också. (men...va?) Visst borde jag ha delat med mig? Återgett alla de där klokheterna i sammandrag, och försökt få er att höra Siri Pettersens underbara humor ("varför tror du att dina böcker säljer så bra, nu då?" "jo, det är väl för det att trycksvärtan är gjord av choklad?")

Jag tänkte. Jag ville. Jag satt där med telefonen på vareviga seminarium och skulle anteckna och fotografera och...

Sorry. Det blev inget. Jag fick liksom inte ihop några vettiga inlägg av det. Eller nånting alls. Mitt problem är att jag måste smälta sådant jag hör - liksom låta hjärnan processa det. Hade jag varit på ett seminarium hade jag nog kunnat skriva något käckt om det någon dag senare, när jag hunnit sova på saken och fått egna tankar om det. Men nu var det många seminarier varje dag och mina tankar bara blev ett enda kaos.
(det är samma sak när jag läser böcker förresten - kan aldrig skriva ett blogginlägg om boken direkt när jag läst den utan måste låta den vila någon dag eller så först)

Dessutom känns det ibland att det är så mycket jag inte förstår på seminarierna. Författare som pratar om sina böcker - jodå, OK, klart jag förstår dem. Men kloka människor som debatterar - jag är inte mycket för att lyssna på debatter faktiskt. Mina tankar tenderar att vandra iväg någon helt annanstans, och sedan tappar jag bort mig. Eller ibland förstår jag helt enkelt inte vad de säger: Ta bara seminariet första dagen där de nyöversatta isländska sagorna skulle diskuteras. Två av samtalsdeltagarna pratade danska med isländsk brytning... sorry men det de sa begrep jag ungefär bara var tredje ord av. Max.

Eller han som var chef för Mexikos största bibliotek som jag trodde skulle prata om hur biblioteket skulle vara en plats dit man gick för att läsa böcker (och jag var nyfiken på hur han skulle argumentera för det). Han var dålig på engelska, sa han, och följde därför ett i förhand skrivet manus. Det manuset var skrivet på för mig mycket svår engelska med många abstrakta begrepp, och det enda jag i princip förstod var att han ville öppna upp biblioteket för alla hemlösa (och JA, jag förstår att jag har missuppfattat ungefär alltihop av det han sa).

Eller varför inte ekonomen som redogjorde för hur kulturutveckling kan mätas? Med diagram?

Eller dansken som har skrivit en biografi om Astrid Lindgren och som satt i tjugo minuter och berättade om sitt arbete med denna biografi. Jag vet inte riktigt hur han hade gått till väga, för jag förstod inte vad han sa. Så jag applåderade artigt när det var färdigt och gick därifrån med anteckningar som bestod av en bild på seminariescenen och seminariets rubrik och insåg ännu en gång att "nä, jag kan inte skriva om det här. Heller."

Vilken tur att det finns så många bokbloggare som kan skriva bra och intressant om alla upplevelser på mässan - tack för att ni finns!

Det andra du som bokmässebesökare ska göra är att se och eventuellt också prata med (om du vågar) diverse författare och kändisar. Om du inte heter Carolina, för då har du ingen aning om att det är en författare eller kändis du ser framför dig, för du har världens sämsta minne för ansikten och tittar aldrig på TV.

Jag är hopplös. Jag ryckte hela tiden mina fellow-kulturkollare i ärmarna och väste fram frågan vem är han? vem är hon? Värst var nog när jag högg tag i en person i en förlagsmonter och frågade efter böckerna de hade utlovat till vårt fantasymingel, och personen i fråga ganska svalt påpekade att "det får du väl ta med dem som jobbar på förlaget. Jag är faktiskt författare." Oups. Sorry. Inte nog med att hon var författare som satt och signerade böcker - hon var barn- och ungdomsförfattare. En som jag har läst. Jag borde ha känt igen henne. Det gjorde jag inte.

Och var det så att jag trodde att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren var ännu några bokbloggare jag vagt kände igen när de dök upp på vårt bokälskarmingel och såg glada ut? DET KANSKE JAG TRODDE.

Fast jag vill bara påpeka att jag minsann kände igen Björn Hellberg alldeles utan hjälp. Möjligen pga det faktum att karln satt kvar vid samma lilla bord i samma monter ungefär hela mässan, med en liten skylt bredvid sig som förkunnade vem han var och att han signerade böcker åt dem som ville (det verkade det sällan vara någon som ville)(jag tyckte lite synd om honom).

Och brunsåsen då? Hur fick jag in den i det här inlägget? Jo så här: lunchbuffé på Estrad, porterstek med potatismos och gräddig brunsås. Jag älskar sås. Tallriken flödade av sås. Tyvärr flödade även seminariekortsfickan jag hade hängande kring halsen snart av sås eftersom jag råkade lägga den i såsen när jag satte mig ner. Och lika tyvärr upptäckte jag inte det förrän sagda kortficka hade dunsat tillbaka på min klänning och avlevererat all jämra brunsås på den. Brunsås luktar kan jag tala om för er.

Så om du satt på något seminarium bredvid någon som viktigt vevade runt med telefonen och fotograferade och skrev lite i början men som sedan satt och såg ut som om hon befann sig på Mars, omgiven av en distinkt lukt av brunsås? Då satt du bredvid mig.

Sorry. Men jag är duktig på att komma ihåg handlingen i böcker.

Bokmässans måsten 3: Siri Pettersen

När jag läste Siri Pettersens debutbok Odinsbarn i våras när den kom så var jag fascinerad av hennes världsbygge, hennes karaktärer men gnällde en hel del över att jag tyckte boken var för lång. (här kan du läsa vad jag tyckte) Men ju mer tid det har förflutit sedan läsningen, desto mer har jag glömt det där med längden och det som jag hakade upp mig på, och i stället mest tänkt på Hirka och hennes värld. Och jag har hunnit jobba upp ett stort, STORT, behov av att snarast läsa nästa bok i serien: Röta. Jag har förstått att den ska utspela sig i vår egen värld, och jag är så väldans nyfiken. Hur går det där ihop då, undrar ni som känner mig, du brukar ju inte gilla portalfantasy och magi i vår egen värld? Nä, det är just det. Jag undrar hur Siri Pettersen ska få till det här. Om det är skillnad när jag känner en karaktär som kommer från en annan värld hit.

Det där var ju en längre och ganska typiskt Carolina-svamlig inledning på det här: Siri Pettersen kommer till Bokmässan i år, och givetvis måste, måste, måste jag se och höra henne! (och JA, hon kommer ju till vårt fantasymingel på lördagen! Hon också! Yej! på det!)

Hon är med på en del seminarier och andra programpunkter på scenerna och montrarna. De här vill jag se:

Från okänd debutant till älskad författare  (fredag 13-00-13.20) är ett seminarium där Siri berättar om hur det är att ha en sådan rasande succé med sin debutbok.

När verken får ett eget liv låter riktigt intressant! På Ung scen på fredagen 14.30-14-50 pratar Siri Petterson med Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren om vem som äger berättelsen när den genom fanart får ett eget liv - författaren eller läsaren?

Redan igår tipsade jag om när Siri Pettersen och Laini Taylor pratar om bandet mellan illustration och fantasy, på seriescenen fredag 12.00-12.45, men det tål säkert att upprepas.

Och det här! Siri om fornnordisk mytologi, och om vikingar! Tillsammans med debuterande Elisabeth Östnäs (Kungadottern)! Och Lotta Olsson! MÅSTE ses! Lördag 11.00-11.45, Vurm för vikingar.

Bokmässans måsten 2: Laini Taylor

Laini Taylor är mitt nästa måste. Mitt måste-måste-måste!!-se under Bokmässan, hur många andra programpunkter det än finns. Förra sommaren var jag fullständigt nergrottad i hennes tre böcker i trilogin A Daughter of Smoke and Bone (Önskemånglarens dotter) - kunde inte sluta läsa. Här, här och här kan du läsa vad jag tyckte om de tre böckerna.

Laini kommer ju också (som jag skrev igår, men jag tror mycket på tydlighet i kommunikation) till Kulturkollos fantasymingel 16.00-17.30 på lördagen. Då kommer hon direkt från sitt eget seminarium som heter Feminism, framgång... och fantasy! 15.00-15.45.

Men Laini kan du se och höra redan på fredagen:12.00-12.45 har hon ett seminarium där hon ska prata med Siri Pettersen om bandet mellan illustration och fantasy.

Och på söndagen har Laini en workshop på Ung scen 10.30-10.50 där hon ska prata om hur hon kom på sina monster och karaktärer, och inspirera besökarna till att kanske skapa eget i hennes anda. Med sig på scenen har Laini då en mycket nervös moderator, nämligen yours truly. Så om ni vill se mig live (tveksamt) och Laini in action (ja!) så kommer ni en sväng runt Ung scen på söndagförmiddagen.

Laini Taylor gör fler framträdanden på bokmässan, men de här tre är de jag inte kommer att missa. (särskilt inte den sista dårå...)

Bokmässans måsten: 1. Sally Green

Som jag skrev häromdagen blir det sanslöst svårt för mig att hinna se och höra allt det jag vill se och höra på Bokmässan. Jag kommer att springa som en skållad iller från det ena till det andra, och ändå missa mycket eftersom jag tyvärr inte är utrustad med egenskapen att kunna klona mig.

Men jag har några absoluta måsten, grejer jag absolut prioriterar och går på. Klona eller icke. Det största och viktigaste måstet av dem är Kulturkollos fantasymingel 16-17.30 på lördagen (läs allt om det HÄR, och anmäl dig snarast om du inte redan gjort det). Dit kommer de tre författarna (på en gång!! starstruckness grande!!)(finns det ens ett ord som heter starstruckness??)(nu finns det annars det) Sally Green, Laini Taylor och Siri Pettersen. 

Och dessa tre har förstås egna seminarier där de får bre ut sig lite mer och prata om sina böcker och sitt författande och sin syn på det ena och det andra. Dem får jag, ska jag, kan jag inte missa.

Sally Green har sitt seminarium på söndagen, 13.00-13.45: Fantastisk bok satte nytt rekord. Och den fantastiska boken som satte rekord är alltså hennes debutbok Half Bad som översattes till 45 språk innan den ens hade publicerats.

Tålde den boken alla förväntningar och all hype, då? Ja, jag tycker det. Jag gillar det där med böcker som handlar om ondska, och om människor som kanske är onda fast de är goda, eller om de är lite mittemellan. Lite ondske-grå sådär. Så som människorna väl är, i stället för enbart goda eller onda. Och jag var väl inte så där särdeles förtjust i Nathan men desto mer i hans samhälle och historia. Läs här vad jag tyckte om Half Bad.

Som en liten försmak kommer nu här ett filmklipp där Sally Green själv berättar om hur himla mycket hon ser fram emot att få komma till Göteborg. Klart hon gör! Hon ska ju få träffa alla bokbloggarna på Kulturkollos fantasymingel!! Vad kan gå fel med det?

Watch Carolina klona herself...

Här sitter jag nu med seminarieschemat för årets Bokmässa. Det är alltså ett schema över alla de seminarier som jag har markerat i seminarieprogrammet att jag vill gå på, och andra intressanta programpunkter i montrar och på olika scener. Med hjälp av den finurliga mässplaneraren på Bokmässans hemsida har jag nu alltså ett schema med tider och platsangivelser och livet borde väl just nu vara en fest och en fröjd och bara bra saker att se fram emot nästa vecka?

Absolut! Men det här schemat avslöjar med ganska grym realism att jag kan inte gå på allt jag vill. Det är för mycket. Det är samtidigt! Jag måste (*yyyyl*) välja bort saker. Jag måste kanske också tänka på sådana där världsliga och futtiga saker som mat... eller nej. Mat utgår. Jag får äta på kvällarna i stället.

Men hallå! Ta nu bara torsdagen vid 11.00? Då måste jag dela på mig. Halva jag ska sitta med på seminariet Kreativ marknadsföring av biblioteket för det känns viktigt och intressant för mitt eget jobb. Men andra halvan måste bara sitta med och lyssna på när det pratas om utgivningen av de isländska sagorna i Sagor för alla tider. Sagor har alltid varit min grej, och de isländska sagorna alltid lockat och intresserat mig. Så vilket seminarium tar jag??

Eller senare på dagen, när jag vid 13.00 måste välja på en diskussion om ålderskategorier för barnböcker (som jag funderar över i princip dagligen) i Åldersnoja i barnboksvärlden!, och att lyssna på Johanna Lindbäck när hon pratar om hur man skriver för barn och unga om aktuella frågeställningar utan att låta mästrande - Att skriva utan pekpinnar. Gah! Vill ju båda!!

Och fredagen inleds starkt med att jag måste dela upp mig i tre delar. 10.00 vill jag höra om den kreativa processen i Bakom kulisserna - en bok blir till, och när bland andra Lena Ollmark och Niklas Krog pratar om Skräck för unga och så känns det enormt viktigt för mitt yrkesjag att gå på Har vi råd att vara utan skolbibliotek.

Så där håller det på. Klockslag efter klockslag. Jag vet - jag är förstås inte ensam om det här problemet. Men alldeles just nu sitter jag faktiskt och gnager på skrivbordskanten i ren frustration. Vilket? Vad väljer jag??

Sedan har något märkligt hänt från det att jag för några dagar sedan satt och markerade vilka programpunkter jag vill gå på och tills jag igår skrev ut schemat. Saker har liksom tillkommit som jag inte tycker att jag har markerat...?? Fredde Granberg signerar Elak & Pucko - Pissmyrorna från yttre rymden påstår mitt utskrivna schema att jag vill gå på. Jag är säker - just den gör det ingenting om jag missar. Faktiskt. Där finns mer i schemat jag inte minns att jag "hjärtade", och det gör mig nervös. Finns det också sådant jag markerade men som har fallit bort? Måste jag gå igenom hela mässprogrammet igen?? 

Ses vi på bokmässan?

Har ni sett att Kulturkollo samarbetar med Bokmässan och håller bokbloggarrummet R3 öppet för alla bokbloggare under hela mässan? Kom dit och vila en stund, prata med andra bokbloggare, skriv lite eller bläddra i dina nya böcker! Jag och mina sex fellow kulturkollokollegor kommer att turas om att hänga där så att rummet förhoppningsvis kommer att vara öppet för dig hela tiden. (vi kommer också att besöka intressanta seminarier och kolla runt i montrar och sånt där, men inte alla sju samtidigt är tanken)

Läs mer i inlägget på Kulturkollo HÄR! Plus att det finns en karta med där så att du hittar till bokbloggarrummet R3. Själv hade jag gått flera år på bokmässan men inte ens vetat om att den där våningen fanns till - än mindre att det fanns ett bokbloggarhäng där... (*jo, men det är DU, Carolina...*)

Och när du nu ändå vill komma till bokbloggarrummet? Missa inte de bägge minglen som vi på Kulturkollo ordnar!!

Det första är ett Bokälskarmingel på torsdagen 15-16.30 där förlagen bidrar med recex och du får kaffe och kakor. Fast viktigast är väl att du får träffa andra bokbloggare och kanske en eller annan författare också.

På Fantasyminglet på lördagen, 16-17.30, får du definitivt träffa författare. Nämligen kommer Sally Green (Half Bad), Laini Taylor (Mörk ängel) och Siri Pettersen (Odinsbarn) dit och pratar fantasy med Jo Salmson/Catharina Vrååk som moderator. Du KAN inte missa detta!!

Det finns platser kvar på bägge minglen - men begränsat antal, så skynda, skynda att anmäla dig till info@kulturkollo.se!!

HÄR kan du läsa mer om Bokälskarminglet.

HÄR kan du läsa mer om Fantasyminglet.

Vi ses väl??

Det här blir nog vääääldigt bra!

Igår ägnade jag ett antal timmar åt att bläddra i, läsa i, ringa in saker i  och få längtan av det här:

I år ska jag för första gången Göra Hela Bokmässan, det vill säga vara där alla fyra dagarna. Yej! Så pennan gick varm när jag läste seminarieprogrammet. Det här vill jag se! Henne vill jag höra! Åh, vill se, höra, göra, uppleva! Och redan på inringningsstadiet har jag fått sucka över ett flertal krockar - ibland vore det bra om man kunde dela på sig och vara på två ställen samtidigt.

Allra mest längtar jag nog efter fantasymänniskorna. Laini Taylor kommer! Och Siri Pettersen! Och Sally Green!

Det här blir nog bra.