Max i djurparken

Max i djurparken (Mera Max) av Mari Kjetun

Börja läsa-böcker behövs det alltid fler av, tycker jag, och nu ger Rabén och Sjögren ut en hel rad böcker som de kallar "Lättläst". De jag har läst hittills i den här serien har varit mycket bra och framförallt roliga. (Andra i serien är Familjen Monstersson, Alma och Egon, Morgan och piraterna) Det är lite text i korta rader, enkla meningar och roliga bilder (i de flesta böckerna med pratbubblor, dock inte i Max).

Max är mycket riktigt i djurparken, men det är ingen traditionell djurparkshistoria, detta, en sån där när ett barn travar igenom djurparken och tittar på olika djur alla har sett hundra gånger innan. I stället får vi redan på första uppslaget reda på att djuren är uttråkade (I alla fall zebran. Men den är i och för sig alltid uttråkad. Hela boken igenom. Med ett mycket bistert ansiktsuttryck.) och djurskötaren har ingen att prata med. Raskt blir det bestämt att giraffen, som Max gillar att leka med, får byta plats med Max pappa som kan behöva lite semester. Fast det ser inte ut att bli mycket till semester för Max pappa - han sitter utanför giraffens gula hus med ett berg med morötter bredvid sig (han får så många morötter han vill) men i knäet har han sin laptop... Giraffen har anpassat sig väl till civilisationen, måste jag säga, han trivs bäst i vardagsrummet och tycker TV-sporten är bäst. (på bilden får man se en väldigt laid-back giraff som läser tidning och röker pipa framför TVn)
Max har två kompisar, Jens och Tea, som också vill ha giraff. Eftersom girafferna ju tagit slut så får de ta hem zebran och flodhästen i stället. Och således får Jens och Teas pappor också flytta in i djurparken. Allt borde vara frid och fröjd (djurskötaren har ju äntligen fått någon att prata med) men det är det inte. Zebran är sur och uttråkad (förstås). Giraffen tar för stor plats. Och så får man veta att "Djurskötaren är väldigt sträng. Han tänder lampan klockan sju. Alla måste gå ut klockan åtta. Varje dag." med en bild på Max pappa stående utomhus i ösregn, dyblöt, i skjorta och slips och ett ansiktsuttryck likt Frankenstein. Dessutom tar Jens pappa hela tiden de bästa morötterna.

Jag gillar den här. Säkert borde jag invända något mot könsroller och sånt (typ att när giraffen tar över pappans liv så parkerar han i soffan framför TV med tidningen i handen) men jag blir så såld på den roliga storyn och bilderna så det gör jag inte.

För vem? 6-9 år

Morgan och piraterna - Havens fasa + Sjöodjuret

Morgan och piraterna: Havens fasa av Mats Wänblad
Morgan och piraterna: Sjöodjuret av Mats Wänblad

Börja läsa-böcker behövs det alltid fler av, tycker jag, och nu ger Rabén och Sjögren ut en hel rad böcker som de kallar "Lättläst". De jag har läst hittills i den här serien har varit mycket bra och framförallt roliga. (Andra i serien är Familjen Monstersson, Alma och Egon, Mera Max) Det är lite text i korta rader och enkla meningar och i de flesta böckerna finns också pratbubblor i bilderna. Texten i pratbubblorna är ännu lättare och skriven med versaler, och för också berättelsen framåt.

Morgan ska hälsa på faster Gullan på sommaren, men upptäcker raskt att faster Gullan inte riktigt är som han mindes henne. Nu kallar hon sig för Gullan råskinn och är kapten på båten Sjöbesten. Hennes besättning består av elaka pirater, till exempel Erland Änterhugg, Halv-Nelson och Styrman Sned. Men det hela känns ganska nytt och är inte riktigt genomtänkt, förstår man. Båten är väldigt tydligt Gullans gamla båt, Sjöhästen, som blivit omgjord (och gamla namnet överstruket). Besättningen "verkar inte vara några vidare bra pirater" står det. Nej, det kan man se på bilderna och fnissa åt. Halv-Nelson ska vara utkik men trillar alltid ner och slår sig på något sätt. Erland Änterhugg är ständigt sjösjuk, även när båten ligger i hamn. Styrman Sned både ser och hör dåligt. Skeppskocken avskyr mat och framförallt fisk.
Piraterna kan inte ens segla båten ut ur hamn i Havens fasa eftersom det ligger en liten mini-pytte-ö precis utanför hamnen som båten ofelbart går på grund på. ""Så här blir det varenda gång" snyftar Gullan Råskinn och så kryper det fram att piraterna ännu inte lyckats kapa ett enda fartyg. Morgan får hjälpa dem, helt enkelt.

I Sjöodjuret har man fått spaning på ett skepp fullt med "pärlor och gull" som man tror. (Morgan vet dock sanningen. Gullan höll kikaren uppochned när hon spanade, och läste fel på lådorna som stod på det andra skeppets däck. Det är päron och ull som fraktas...) Helt obetalbart blir det när Sjöpesten äntligen lyckas borda det andra skeppet och man verkligen får se att de här piraterna inte är så duktiga än. Halvnelson missar relingen på det andra skeppet och slår sig. Styrman Sned står på andra sidan Sjöpesten och stirrar ut i havet utan att se något skepp att borda alls. Erland Änterhugg sitter på relingen och ser grön ut i ansiktet och vågar inte hoppa över.
Så här håller det på bägge böckerna igenom, och jag tror barnen kommer att älska kombinationen pirater och knasigheter.

En invändning har jag dock: Det visar sig att böckerna är skrivna i ordning. I Havens fasa  kommer Morgan till faster Gullan och upptäcker att hon blivit pirat, och man får lära känna besättningen på Sjöbesten. I slutet på boken spanas det andra skeppet med "pärlor och gull" in och förföljandet börjar. I Sjöodjuret fortsätter storyn där den slutade i förra boken. Man får förvisso veta att Morgan vet att det bara är päron och ull på det andra skeppet, men inte varför. Jag läste den här boken först och undrade lite över den knappa förklaringen till förföljandet av den andra båten och varför Morgan var bland piraterna, men tyckte ändå det var roligt att läsa. När jag sedan läste Havens fasa fick jag bakgrunden till det hela samt personerna mer presenterade för mig.
Jag tycker inte att börja läsa-böcker ska ha någon inbördes ordning om det är en serie. Barnen ska kunna ta vilken bok som helst i serien och inte behöva ha några förkunskaper.

Nu går det att hänga med i böckerna om Morgan i alla fall, och jag kommer garanterat att sätta dem i händerna på många barn framöver.

För vem? 6-9 år


Helt obet elt obetalbart är det i Havens fasa när piraterna ska borda et

Vren - De glömda rummen

Vren - De glömda rummen av Lotta Olivecrona

Karin bad om högläsningstips för sina barn som är lite äldre (11 och 13). Det här är en av de böcker jag lovade skriva om till henne - det kommer fler.

Vren är en trilogi där detta är den första boken. Andra boken är Vren - Tornens hemlighet och den tredje heter Vren - Evighetens port.

Jag läste de här böckerna för några år sedan, och jag tror det kan ha varit en av de första böckerna jag läste där miljön var vår egen värld, fast i en avlägsen framtid där civilisationen på ett eller annat sätt har fallit så att världen har kastats tillbaka till en värld helt utan teknik. Det finns säkert ett genre-namn på det hela, men det är inte sci-fi jag är ute efter utan en kombo av sci-fi och fantasy. Ofta finns rester av det gamla samhället kvar i de här böckerna, men eftersom man inte vet hur sakerna funkar så anses det som magi. När jag läste den här boken så föll jag pladask - jag gillar ju både fantasy och sci-fi och här fick jag båda. Och en spännande story också! Jag har läst många böcker i "sci-fi/fantasy"-genren senare, men den här trilogin är nog bland det bästa.

Vi befinner oss ungefär 400-500 år in i framtiden. Jorden lyckades lista ut ett sätt att färdas i rymden ungefär år 2100 och koloniserade därefter ett antal planeter. Sedan ville dessa (likt USA) ha större frihet och tyckte Jorden bestämde för mycket, så det blev krig. Jorden förlorade och rasade därmed tillbaka i utvecklingen så det nu är rätt likt medeltiden, med en del skillnader. Till exempel finns magi (fast det folk tror är magi är rester av biogenetiska experiment, ungefär). Och så finns det en art av utomjordingar som har blivit kvar på jorden. Det är vrenerna. De liknar vargar litegrann men är intelligenta, kan prata, är fullständigt livsfarliga men hålls som slavar av människorna, en del som rena mördarmaskiner.

Anya är på väg hem från sin skola, där hon normalt bor men nu har hon lov. Hon räknar med att vandringen ska ta ett par dagar. Nu snubblar hon nästan över en man på stigen. Han är död, helt uppenbart mördad och redan i förruttnelse. Hon nästan kräks av lukten. Och precis bredvid ligger en döende vren. Han sitter fast i sitt koppel som är bundet i ett träd, och han håller på att dö av törst. Anya vågar knappt gå nära den normalt livsfarliga vrenen, men tycker synd om den och ger den vatten. Dessutom, efter att han lovat henne att lyda och svär ägareden till henne, något som helt binder en vren att lyda, så släpper hon honom lös. (för att göra det måste hon först fiska upp nyckeln som hänger runt det som var likets hals - helt vedervärdigt).

Anya hinner inte mer än komma hem förrän hennes vren, Kirvan, och hon själv anklagas för mord och de måste fly för sina liv.
Snart är de också indragna i en stor härva där någon planerar att mörda kungen, och ännu värre: en slags rymd-maffia som har Onda Planer för hela världen. Jorden och dess "glömda rum" (En farlig kvarleva från teknikens tid som ingen numera vet vad de är till. Anya brukar använda dem som raststugor när hon vandrar till och från skolan) ska bli ett verktyg i dessa onda planer.

Som sagt: en underbar blandning av en medeltida värld, av teknologi som glömts bort, av rymdfärder och av vänskapen mellan en ung kvinna och en mördarmaskin med päls.

(Kul att veta: Den här trilogin fick en kille på min skola att komma igång med läsningen. Han hade haft det svårt innan, inte velat eller kunnat. Men det här! Han lyssnade igenom (talbok) hela trilogin på kort tid, och har sedan återvänt flera gånger för att lyssna om på alla tre böckerna. Såna böcker borde bindas in i guld och sättas upp på väggen.)

För vem? 11-16 år

Kurt och fisken (och andra Kurt-böcker)

Kurt och fisken m fl av Erlend Loe

Karin bad om högläsningstips för sina barn som är lite äldre (11 och 13). Det här är några av de böcker jag lovade skriva om till henne - det kommer fler.

Böckerna om Kurt är svåra att sätta etikett på så jag klämde till med allihop + högläsning. För det är så det är - alla passar att läsas högt, men alla passar absolut inte till de mindre barnen.

Kurt och fisken kommer först. Den passar till högläsning från 8-9 år sådär, och egenläsning från kanske 10, och det är en fantastisk skröna om när Kurt och hans familj reser jorden runt. Loe har en alldeles speciell stil i Kurt-böckerna (skam till sägandes har jag aldrig läst någon av hans vuxenböcker. Men Jag Ska, Jag Ska, Jag Ska....)Det är underbart galet men ändå fullt av visheter, det är knäppt utan att bli flamsigt och tramsigt.
Först får vi veta att Kurt när han var liten gick i skolan som alla barn gör. Men han tyckte inte om det och var ofta sur. Men när Kurt inte behövde gå i skolan längre skaffade han en truck och blev truckförare. Det tycker han mycket bättre om. Vi får veta väldigt mycket om Kurts truck-liv, och först på sidan 17 får vi träffa resten av hans familj: "Kurt har mustasch. Och så har han en fru som är jättetrevlig och söt och arkitekt. Hon heter Anne-Lise." Det där är en väldigt typisk Kurt-boks-formulering. De tre barnen Helena, Lill-Kurt och Bud beskrivs också med väldigt typiska Kurt-boks-formuleringar.
Kurt hittar en dag en väldigt, väldigt stor fisk på kajen där han arbetar. Han tar hem den (på trucken förstås) och familjen bestämmer raskt att nu när de har så mycket mat för ett bra tag så kan de sluta jobba och åka ut och resa lite. Så det gör de. I trucken... Bilderna är förstås fantastiska. Vi ser hela familjen på 5 pers, med enorm packning, intryckt i en truck och så med jättefisken frampå truckgaffeln. Och så fortsätter det i den stilen. Anne-Lise sitter och kollar på jordgloben de har med sig som karta: Amerika ser fint ut, Kurt, kan vi inte åka till Amerika? Varför inte, säger Kurt och styr mot havet. "Sånt kan man göra när man är ledig från jobbet och har en jättestor matsäck." Och transporten över havet är väl inget problem - upp med trucken på fisken och så drar de iväg.
Underbar bok.

De andra böckerna om Kurt är lite annorlunda, lite mer undermening och allvar. Men fördenskull lika roliga att läsa.
Kurt blir elak handlar om just det. Han får ärva en väldig massa pengar av en man han råkat rädda livet på vid kajen. Precis innan det händer har han och Anne-Lise pratat om huruvida de skulle blir förändrade om de fick mycket pengar. Nej, säger Kurt då, jag skulle alltid vara densamme. Men han blir alltså elak. Av alla miljoner han får så ger han Anne-Lise bara 100 kr, och så köper han helt vansinniga grejer för pengarna (till exempel en borrmaskin han går lös på väggar och möbler med).
I Kurt Quo Vadis så ska Kurt och hans yngste son dammsuga hela Tyskland. Ja, förstås finns det en historia bakom. Väldigt Loe-isk. Kurt har fått lite prestationsångest eftersom han på en fest träffat andra människor som tycker de har finare jobb än han som bara kör truck. Anne-Lise är arkitekt. Och Kurt kör bara truck. Åh. Han säger upp sig - och står snart i Tyskland tillsammans med Bud och dammsugaren. Och just när man läser det så känns det logiskt. Eller inte.
Kurt kokar skallen tar sig an flyktingfrågor. Det upptäcks att en massa flyktingar har flyttat in i en container på kajen där Kurt jobbar med trucken. Anne-Lise blir vän med flyktingarna, speciellt Rashid (som också är truckförare, visar det sig). Det är inte bara flyktingarna som stökar till i Kurts liv, för det har öppnat en ny kaj i hamnen, och nu kör alla båtarna dit istället för till den gamla kajen där Kurt jobbar. Kurt kanske blir av med jobbet om inte båtarna kan förmås komma till den gamla kajen igen.

Sen har vi då de två sista böckerna om Kurt, som skiljer sig rejält från de andra. Framsidorna har tappat fyrfärgen och är gråsvartbruna. Och innehållet är mörkare, intelligentare, mycket vuxnare, elakare, ibland rent av stötande. (Väldigt stötande tycker en del. På vissa bibliotek har Kurt i Kurtby klassats om som vuxenlitteratur. Eller tagits undan.) Jag läste bägge högt för mina barn som roades och förfasades i lika mån, men som hängde med på det mesta (det är en del humor och referenser som riktas till vuxna läsare, speciellt i Kurtby-boken) - men mina barn är nu 11 och 13 och har liksom fått växa med Kurt-böckerna. Ska man läsa själv får man nog vara över 14 för att ta till sig innehållet i de senaste två böckerna.

I  Kurt i Kurtby ska familjen åka till Finland på semester (i trucken...). De kommer dock inte så långt utan landar i Kurtby i Sverige. Där finns en mycket speciell kyrka, Pingiskyrkan, som har behov av en ny pastor eftersom den förre blev tagen av polisen. Kurt får jobbet, och får dessutom andlig och annan ledning av Kirsti brud. Anne-Lise får hålla sig undan och sitta och sticka så att hon inte råkar ut för någon olycka. I badkaret eller så.
I Kurt Kurir är det inbördeskrig i Norge. Nord-Norge vill bli självständiga, och bedriver först ett gerillakrig mot Syd-Norge, men kriget eskalerar. Kurt skickas (av givetvis mycket märkliga omständigheter) som kurir till norraste Nord-Norge för att  lämna ett viktigt meddelande till någon. Det här är en parafras på Tsarens kurir - Kurt blir t o m bländad av ett glödande svärd mot slutet av boken.

För vem? Alla åldrar, men ändå inte. Läs ovan!

Den gömda skogen

Den gömda skogen av Gillian Cross

Karin bad om högläsningstips för sina barn som är lite äldre (11 och 13). Det här är en av de böcker jag lovade skriva om till henne - det kommer fler.

Den gömda skogen är den första delen i en trilogi, där de andra två delarna är Det svarta rummet och Mardrömsspelet.

Den här boken börjar med en flygkrasch. Tror man, i alla fall, och det är också vad Robert, huvudpersonen tror att han har varit med om. Han har nämligen inget minne av hur han hamnade där han är - helt naken i en djungel med gigantiska växter. Det sista han minns är att han satt i ett flygplan tillsammans med sin familj, och att han gick på flygplanstoaletten. Där inne såg han på sig själv i spegeln och tyckte det var något konstigt med spegelbilden, böjde sig närmare glaset och tyckte han såg någon se ut från ögonens pupiller. Någon annan än han själv, alltså. Därefter är allt svart och total minneslucka och nu står han i den här djungeln, frusen, kall, hungrig. Så det måste ha varit en flygkrasch. Men var är hans familj? Var är flygplansdelarna? Räddningsmanskap? Var är alla??

Hur det än är så måste Robert överleva. Massor av smarta överlevnadstekniker flimrar upp i huvudet på honom, sånt man lär sig på scouterna och så. Men hur lätt är det när man inte har några kläder, ingen kniv, inga tändstickor, inget att börja med? Han vandrar genom djungeln och lyckas hitta vatten att dricka, nötter att äta och något att svepa in kroppen i men ingen annan människa. Däremot finns det andra varelser. Han blir till exempel attackerad av något slags flygande monster när han ska ta sig över en ravin. Räddningen blir att klänga sig upp i ett av de där gigantiska träden och gömma sig för monstret. Han klättrar högre och högre i trädet och börjar få översikt över området omkring. Vad han ser är obegripligt. Han ser hus. Han ser kyrkor. Han ser ett samhälle han känner igen alldeles i närheten. Det är nämligen där han bor. Och han ser att djungeln han går i inte är en djungel. Det är parken som finns utanför huset där han bor.

Det är inte världen som har blivit konstig. Det har inte varit någon flygplanskrasch. Det är han själv som har blivit ett par centimeter stor. Hur hände det? Hur ska han överleva? Och hur ska han bli normal igen?

Det här är väldigt spännande att läsa. Det är inte bara Robert som blivit liten, och ju mer man läser så anar man att det finns ett stort mysterium här. Miljön blir också fantastisk att läsa om - det är vår vanliga närmiljö med park, gräs, katter, hundar, skalbaggar. Men när man är så liten som Robert så blir minsta kryp en dödlig fara.

För vem? 11-16 år

Sjutton år och skitsnygg

Sjutton år och skitsnygg av Emma Granholm

Nu får jag äntligen, tack vare Emma Granholm, en titt in i hjärnan på den snyggaste killen på skolan. Och var det inte som jag trodde? Det som hörs där är ett ständigt mantra: jag-är-sjutton-år-och-skitsnygg-jag-är-sjutton-år-och-skitsnygg-jag-är-sjutton-år...
Nej,givetvis trodde jag inte att det var (är) så. Då, när det begav sig, så hade jag ingen uppfattning alls om vad som rörde sig i huvudena på skolans högdjur, de där snygga och populära. Jag var en av de grå, en av dem som man i den här boken inte ens orkar hälsa på eller ha koll på vad de heter, och de där Snygga var en annan art.

Nu är jag vuxen. Nu är jag vis. Nu vet jag att även Snygga kan vara trevliga. Man kan till och med vara vän med en som är Snygg!! För det jag som vis medelålders vet är att insidan är viktigast.

Men så läser jag då den här boken, och blir så väldigt kluven till den. Jag kastas tillbaka till skolan, till det som gäller när man är tonåring, och fattar att Emma Granholm skriver bra och smart just eftersom hon får mig att kastas tillbaka till tonåren. Men jag gillar det inte. Jag får myrkrypningar av obehag när det bara är yta, yta, hur ens utseende uppfattas av andra, när uppmärksamhet och vikten av att stå i centrum är viktigast.

Handlingen är att Felix, som är snyggast av alla (alla vet vem Felix är. Det är honom man skriver om på skoltoalettens väggar), kommer tillbaka från två veckors semester med sina föräldrar, och upptäcker att han liksom inte står i centrum längre. Blickarna vandrar inte till honom. Ingen lyssnar riktigt ordentligt på när han berättar om sin semester. Och det är han inte van vid. I stället har en ny kille, Zäta, hamnat i centrum. Han är snäppet snyggare och muskulösare än Felix, och dessutom lite mystisk av sig, vill inte avslöja var han bor eller hur gammal han är. Felix känner det som en tävling, att Zäta konkurrerar om tjejerna i Felix närhet, och också om Felix flickvän Alexa. Och så får vi läsa om hur Felix och Zäta genomför den äldsta av alla strider i djurvärlden, den när två hannar visar upp sig och den som vinner får honorna. En del djur slåss, en del djur sjunger, men de här två går balansgång uppe på ett hyreshus. Bland annat.

Ju mer Felix "strider" mot Zäta, desto mer kommer han till insikt om sig själv och hur han varit de senaste åren, sedan han "gjorde om sig till snygg och populär" i sexan. Att se Zäta är att se sig själv utifrån, och han förstår mer och mer att hans handlande fört konsekvenser med sig, att han kanske sårat folk i sin omgivning. (tänka sig, att någon kanske blivit ledsen när han sagt elaka saker till dem?!)
Men hela tiden handlar det om hur Felix positionerar sig mot andra, vilken uppmärksamhet han får. Jag blir fnoskig av att inte få veta något annat om honom. Vad gillar han egentligen att göra (förutom att träna så att kroppen ska vara vältränad och snygg) (och förutom att vara med Alexa, sin snygga flickvän)? Vad skrattar han åt? Läser han? Vilka filmer gillar han? Vad är han rädd för? Intressen utöver utseendet och att skaffa t-shirts som alla går i stilen "Stud", "Too sexy" etc?

Det tar över, den här frågan om det är det viktigaste att vara snygg. Visst, vi får läsa om vänskap också, men att vara snygg och få uppmärksamhet är ändå så viktigt att det är helt OK att "göra om sig" (som Felix gjorde när han gick om sexan, Alexa gjorde på höstterminen i sexan och Zäta gjorde när han bytte skola efter sjuan) och efter det bara lämna den man var eller de kompisar man hade bakom sig och inte hälsa på dem. Boken provocerar och sätter igång tankar. Men när jag läst klart den så är utropstecknet i slutet på boken (ska förstås inte berätta hur den slutar) att Ja! Ytan är viktigast! Att få uppmärksamhet är viktigast! Och jag vill bara skrika att Nej! Det finns mer!
Säkert meningen med boken att jag ska tänka så. Eller????

För vem? 13 och uppåt

Reckless

Reckless av Cornelia Funke

Karin bad om högläsningstips för sina barn som är lite äldre (11 och 13). Det här är en av de böcker jag lovade skriva om till henne - det kommer fler.
Detta är en bra högläsningsbok i just den sitatutionen: någon vuxen som läser för ett eller två barn, så att man kan pausa ibland och prata. Jag har en lärare på min skola som på min rekommendation läste den här i sin klass (10-11-åringar) men de tyckte den var jobbig (boken är ju också ungdomsklassad) så hon fick byta bok. Jag tror de hängde upp sig på att det är ett hopp i tiden i början på boken. En del barn brukar ha lite problem med att godta tidshopp så där bara (ja men, det kan ju inte bara försvinna 15 år! Vad hände då, liksom?) Det är också ganska många personer att hålla reda på, och så bör man som läsare vara väl förtrogen med folksagotraditionen, speciellt bröderna Grimms, för det är många referenser som görs till kända folksagor.
Alltså kanske inte till högläsning i klass, men för barn som är lite större tycker jag den är perfekt. Och också för egen läsning, för barn över 11 och uppåt! Det är ett fantastiskt äventyr, och jag älskar den här flirten med folksagans värld.

När boken börjar är Jakob och Will Reckless pappa borta sedan något år tillbaka. Han har alltid rest mycket och varit borta långa tider, men nu har han inte alls kommit tillbaka igen. Deras mamma ligger mest inne i sitt rum och är ledsen, och ingen får gå in i pappas arbetsrum. Men det gör Jakob i alla fall, för han letar efter ledtrådar till var pappan kan vara.
Av en slump lyckas han aktivera den gamla spegeln som hänger på väggen i arbetsrummet, och kommer genom den till en helt annan värld. Skräckslagen återvänder han några sekunder senare till vår egen värld, men vet nu hur den där spegeln fungerar. Och han kommer att använda den många, många gånger. Det är nu boken gör ett långt hopp i tiden till när Jakob är vuxen, och en van resenär till den andra världen. Den andra världen är sagans värld - allt som någonsin funnits i en saga finns på riktigt här. Jakob försörjer sig som skattletare, och letar som sådan rätt på svanhamnar, bordet i "bord duka dig", nycklar som öppnar alla lås, delar från pepparkakshus där det bor människoätande häxor och annat sånt. Sen säljer han dyrgriparna till samlare.
Även skräckfigurer från sagorna finns på riktigt i den här världen, och det är därför en ganska farlig sysselsättning att vara skattletare. Men det som driver Jakob är att han vill hitta sin far.

Jakob har aldrig tagit med sig sin bror Will in i spegelvärlden. Men nu har Will löst spegelns hemlighet själv och hittat Jakob. Och det första Will råkar ut för är att han blir sårad av en goyl. Goyler är gjorda av sten, men lever. De bor normalt i stora städer under jord, men nu krigar de mot människorna i den här världen, och de människor de sårar med sina klor blir själva förvandlade till goyler av sten. Ingen kan rädda någon som blivit sårad av en goyl - men Jakob måste åtminstone försöka, tycker han. Och äventyret kan börja.

Det är en bra bok, spännande och rolig ibland. Som vuxen kan jag tycka att vissa lösningar är lite fåniga, och att det ibland blir lite krystat för att få med ännu en sagofigur eller väsende i handlingen. Men det funkar. Och jag roas. Speciellt mycket gillar jag att läsa om goylerna (och så de där prylarna från folksagorna som jag skrev ovan). Det var ett tag sen jag läste boken, men jag vill minnas att det inte var alla goyler som ville ut och kriga, att det rörde sig om interna goyl-stridigheter, och att jag gillade att läsa om det.

Det ska komma en fortsättning på Reckless till hösten 2012.

För vem? 11-15 år