Fjärilsrummet

Posy är i sjuttioårsåldern och bor i sitt barndomshem Admiral House, ett stort hus på engelska landsbygden. Hon är änka sedan många år, och har två vuxna söner. Den ene bor i närheten med fru och två barn, och den här sonen är av vill-inte-ha-ett-vanligt-jobb-vill-lyckas-med-smarta-affärer-istället-typen, fast han misslyckas alltid och familjens ekonomi är en katastrof. Den andre sonen jobbar med antikviteter och har under en del år bott i Australien men har nu precis kommit hem och ska starta en antikvitetsaffär i London. 
Posy själv lägger sin allra mesta tid på trädgården. Och att baka kakor och god mat och finnas till hands för dem som behöver henne. 

Myspys så långt. Det är nu hemligheterna kommer in i bilden. Jag brukar gilla hemligheter i böcker. När något anas, när jag som läsare får fundera och veta om jag anar rätt. Här finns många hemligheter - men här stör de mig istället för lockar mig. Det är konstigt, men jag tror det är för att jag som läsare hålls utanför hela, hela tiden ända tills på slutet av boken. Det är många scener där någon karaktär sätter sig ner för att "avslöja" någon av hemligheterna för någon annan, "nu ska du få höra", men där jag som läsare inte får veta utan handlingen hoppar till strax efter avslöjandet: typ "det han fick veta gjorde att han fick ta en extra konjak för att lugna ner sig". Och jag känner mig mest irriterad.

Vi har "hemligheten i Admiral House" - något hände här på 40-talet när Posy var barn som hon inte fick veta något om men som tydligen alla andra visste. Det hela har något med hennes mamma och pappa att göra. Och med "fjärilsrummet" i titeln. Och detta något gör att den Freddie som Posy var kär i och skulle gifta sig med som ung plötsligt gjorde slut då. Nu har han återkommit i Posys liv, men vill bara träffas som vänner, och bär sig allmänt konstigt åt pga den där hemligheten.

Vi har också hemligheten med Australien-sonen Nick som kommer hem till England, träffar en ny kvinna men börjar bära sig mer än konstigt åt fast han bara borde vara allmänt lycklig i sitt nya liv med kärlek och en perfekt lokal för antikviteterna. Vad är det han gör när han inte är där han sagt att han ska vara? Det är hemligt. 

Vad håller Sam på med, den där entreprenörssonen? Vilka mystiska bekantskaper har han nu? Och hur står hans fru Amy egentligen ut med honom? Varför åker Posys farmor (då på 40-talet) iväg i omgångar till London och verkar åldras flera år efter varje besök? Varför vill inte Nicks f.d anställda Evie prata eller ens vistas i samma rum som Posy nu när de var så goda vänner får några år sedan? 

Det är hemligt, hemligt, hemligt, och mycket hänger ihop med vartannat, och som sagt: jag borde gilla alltihop, särskilt med den här engelska på-landet-miljön med ett stort gammalt hus och en fantastisk trädgård. Men när jag väl får alla hemligheter avslöjade för mig blir de mest "jaha.. och?" och jag har liksom ledsnat långt tidigare. Synd. 

Titel: Fjärilsrummet
Författare: Lucinda Riley
Originaltitel: The Butterfly Room
Översättning: Johanna Svartström
Utg år: 2020
Förlag: Strawberry förlag