Bokbloggsjerka 19 - 22 okt

Den här veckan frågar Annika i sin jerka: "Finns det någon bok/författare/karaktär som har inspirerat dig så pass mycket att du har bytt yrke, skaffat dig en ny hobby eller tagit ett kliv ut i det okända på annat sätt?"

Mitt svar är ja. Den här boken läste jag i våras:

Det är en livsfilosofisk och personlig bok av Murakami och liknar inte alls hans vanliga böcker (som jag också har läst en hel del av och gillat delvis). Murakami springer ungefär ett maratonlopp om året, och så springer han en timme varje dag för att hålla sig i form. Detta har han gjort sedan han var i trettioårsåldern och sadlade om från att vara en lönnfet, stressad barägare (eller café?) till att vara författare.

Jag läste - först för att jag tyckte han skrev så bra, men sedan blev jag allt mer fascinerad av hans beskrivningar av löparupplevelser. Han springer dagliga rundor på Hawaii. Han springer på vintern i Tokyo. Han är med i New York Marathon. Han springer på alldeles egen hand den klassiska maratonsträckan i Grekland, i augusti när det är tokvarmt (och jag skrattar på slutet när han till och med är arg på fåren som står och betar längs med vägen han springer - han är arg på allt). Han springer och springer, och trots att han är över 60 har han en kropp som en vältränad 30-åring.

Jag lämnade tillbaka boken. Och funderade på livet och mig själv. Visst, jag har tränat i många år - sprungit någon eller några gånger i veckan och varit på orienteringstävlingar på helgerna. Men jag älskar mat. Och godis. Och framförallt ostbågar. Och jag ville inte längre ha den smått överviktiga kroppen jag hade. Jag ville ha en löpares kropp, och så ville jag utmana mig själv till något att vara stolt över. Så, efter några veckors funderande så anmälde jag mig till Stockholms maraton 2013. Sen outade jag raskt detta på min andra blogg (här kan du läsa det) och på facebook så att så många människor som möjligt skulle veta vad jag gjort så att jag var tvungen att fullfölja det hela för att inte skämmas ihjäl...

Det där var i juni. Nu är det oktober och jag springer, och springer, och springer. Det har (klyscha-varning!) blivit ett behov. Det är fortfarande långt till juni och Stockholm maraton, och mycket kan hända innan dess som skador och annat trist. Men just nu springer jag ungefär 5 mil i veckan. Och har gått ner 7 kg och trivs redan mycket bättre med mig själv, min kropp och mitt liv.

(Sen skriver Murakami förstås också en hel del om skrivandet och om inspiration och sånt - det där tänker jag också mycket på men det är ämne för ett helt annat inlägg någon gång i framtiden)